"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Ytterst få av Jimmie Åkessons väljare är övertygade rasister; knappt ens överdrivet främlingsfientliga. Däremot har många känt sig undanskuffade och osynliggjorda av det politiska etablissemanget. Juholt tycks se dem. Framförallt förefaller han bry sig om det svenska.
På sitt första halvår har riksdagen hunnit med 289 voteringar. Det uppger TT. Sverigedemokraterna röstar oftast med regeringen. Vid 94 procent av de direkt blockskiljande omröstningar som genomförts trycker SD:s ledamöter på samma knapp som de borgerliga ledamöterna.
Partiledaren Jimmie Åkesson kommenterade sitt partis voteringsmönster i en intervju med TT igår. För att balansera intrycket av att SD framstår som ett stödparti till Reinfeldts regering, uttryckte Åkesson förhoppningar om ett mer utvecklat samarbete med Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt.
Enligt Jimmie Åkesson har Juholt inte varit lika ”kategoriskt fördömande” till SD som vad Juholts företrädare Mona Sahlin var. Åkessons omfamning av Juholt ska inte uppfattas bokstavligt. Faktum är att SD sannolikt gynnades av Sahlins kompromisslösa avståndstaganden.
Den nye partiledaren Håkan Juholt kan däremot vara attraktiv för många av de väljare som har lämnat S till förmån för SD. Mona Sahlin var stolt över att uppfattas som ett ”rött skynke” av Sverigedemokraterna. Juholt kan i stället bli en magnet.
Håkan Juholt
Ytterst få av Jimmie Åkessons väljare är nämligen övertygade rasister; knappt ens överdrivet främlingsfientliga. Däremot har många känt sig undanskuffade och osynliggjorda av det politiska etablissemanget. Juholt tycks se dem. Framförallt förefaller han bry sig om det svenska. Juholts dråpliga attack på Reinfeldt för att han sålt klenoder som Skåne till utlandet var genial i detta avseende.
Sverigedemokraternas starka uppslutning bakom den borgerliga alliansen är ett problem för partiet. En stor del av Åkessons väljare röstade inte på SD för att partiet skulle bli ett stödparti till det ”borgerliga etablissemanget” i riksdagen. Socialdemokraternas Håkan Juholt kan utvecklas till ett än större problem för Jimmie Åkesson. Juholt kan sno åt sig flera av Åkessons sympatisörer. Inte genom att tala illa om invandrare och flyktingar. Utan genom sin förmåga att nå fram till mannen och kvinnan på gatan.
Olli konstaterar att för Socialdemokraterna är allt partitaktik och rävspel. Så var inte förvånade om Håkan och Jimmie finner varandra, t.o.m. innan den här tragedin är färdigdebatterad av Vänsterpartiets lakejer.
Håkan Juholt höll tal i Almedalen. Han vill som väntat inte fortsätta sänka skatterna. Skattesänkningarna kallar Juholt enorma och oansvariga trots att vi fortfarande har världens högsta skatter.
Vinner socialdemokraterna nästa val så lovar Juholt allt till alla. Han ska avskaffa barnfattigdomen, höja pensionerna, det ska lagstiftas om heltid, alla ungdomar ska få sommarjobb, barnomsorgen ska byggas ut, arbetsmiljön ska förbättras så att alla orkar fram till pensionen. Järnvägen, elmarknaden och apoteken ska åter regleras. Satsningar på infrastrukturen ska öka.
Håkan lovade nästan allt, det som saknades var bara en bro till Gotland. Alla enskilda förslag låter bra men Juholt nämnde inte ett ord om finansieringen.
─ Pettersson undrar om Juholt kan trolla fram pengar?
Vill vi ha ytterliggare bevis på att pengar inte har med saken att göra kan vi läsa nedanstående länkar om hur det var med socialdemokratisk högskattepolitik.
”Jag har tre års högskoleutbildning och femton års medlemskap i socialdemokraterna men kan inte förstå vad Peter, Håkan och Urban säger i Aktuellt om Libyen”
─ Sagt av Erika Ullberg, socialdemokratiskt oppositionslandstingsråd i Stockholm som undrar vad Håkan Juholt (S) partiledare S, Peter Hultqvist (S) ordförande försvarsutskottet och Urban Ahlin (S) utrikespolitisk talesman säger när de ska förklara varför socialdemokraterna var med om att skicka stridsplan till Libyen som inte får bomba, för att sedan bestämma att de ska hem för att sedan tycka att marinen ska skickas i stället trots att ingen frågat osv…..
─ Pettersson håller helt med Erika, det blev lite för snurrigt när de inte kan erkänna att en helomvändning är en helomvändning utan de ska förklara att de kört rakt fram hela.
Johan Ingarö skrev i förra veckan ett blogginlägg riktat till Socialdemokraterna men kanske mest till Håkan Juholt. Det verkar som om den gode Johan har svårigheter med uppkopplingen igen. Jag har nyss försökt flera gånger utan att komma in. Så jag återger hela inlägget här.
Många trodde att petningen av Mona Sahlin och tillsättandet av Håkan Juholt markerade något slags slut på den ytliga och tunna utspelspolitik som bidrog till Socialdemokraternas urusla valresultat förra året. Jag var själv av den uppfattningen, och trodde att Juholt skulle komma att stå för samma lite tungfotade men samtidigt stabila ledarskap som Göran Persson stod för.
Det tror jag inte längre.
Under de gångna månaderna har Juholt och hans parti visat sig fullkomligt omogna inför hanteringen av situationen i Libyen. Så sent som i marskrävde partiet att FN skulle upprätta en flygförbudszon:
”FN:s säkerhetsråd måste ikväll ta ett beslut som skyddar Libyens folk mot Gaddafi. Det är rådets skyldighet enligt FN-stadgan.”
Även Carl Bildt fick sig en släng av sleven:
”Den främsta skyldigheten för en svensk utrikesminister är att ställa upp på de förtrycktas sida mot förtryckaren. FN-stadgan ger världssamfundet rätt att ingripa mot Gaddafi. Ändå förhåller sig regeringen och Carl Bildt passiva. Det är djupt olustigt.”
Även tanken på en militärt upprätthållen flygförbudszon verkade tilltala de annars så fredsfluffiga socialdemokraterna:
”Den libyska regimens våldshandlingar mot sitt eget folk måste få ett slut. Arabförbundet har uttalat sig för en flygförbudszon och därmed finns en politisk legitimitet för förslaget. För en folkrättsligt legal grund krävs också ett beslut av FN:s säkerhetsråd.”
Dessutom ställde sig partiet aktivt i första ledet för en militär insats:
”Vi socialdemokrater anser att Sverige ska vara pådrivande för att få det internationella samfundet att etablera en flygförbudszon över Libyen. Vi anser också att Sverige bör vara berett att bidra till insatsen om FN så begär.”
Men tydligen hade inte Socialdemokraterna räknat med att behöva leva upp till det tuffa snacket. För när det faktiskt kom ett FN-beslut, och när Sverige faktiskt blev tillfrågat om att bidra till insatsen, och när regeringen sa ja till att sätta in Jas-plan, så började S-ledningen darra.
Plötsligt vägrade partiet stödja en svensk militär insats, om inte regeringen lovade att våra piloter inte skulle få angripa markmål i Libyen. Så blev det tyvärr också, vilket Jan Björklund fullt korrekt beskrev som en halvmesyr.
I slutet av april gjorde feglinjen från det kalla krigets dagar slutgiltig comeback, när Håkan Juholt meddeladeatt han inte ämnade stödja någon fortsatt Jas-insats i Libyen. Därmed hade partiet presterat inte mindre än tre kraftiga omsvängningar i sin utrikes- och säkerhetspolitik inom loppet av någon månad.
Nu ska det sägas att det finns vettigare krafter inom socialdemokratin än Håkan Juholt. Partiledaren har fått frän kritik.
FN-förbundets ordförande Alexander Gabelic, tidigare riksdagsledamot (S) kallade Juholts besked för ett svek. Inte heller Jan Eliasson låter sig imponeras av Juholts utspel, och konstaterade torrt att ”verkligheten är mer komplicerad än så”.
SSU:s ordförande Jytte Guteland och en av hennes företrädare, Ardalan Shekarabi,skrev i Svenska Dagbladet att beskedet var ”olyckligt”. Även från andra vänsterhåll hördes kritik. Peter Eriksson, annars inte känd för att vara någon militärhök, beskrev Juholts utspel som ”inte särskilt smart”.
Men nu är det ju Juholt, inte hans kritiker, som leder partiet. Och han framstår som direkt opålitlig, dessutom i de frågor som hör till de allra viktigaste och svåraste. Han leker utspelssandlåda med en militär insats som syftar till att skydda ett folk från en av planetens galnaste massmördare.
Frågan är då vad socialdemokraterna vill ha i stället för Jas. Ett tidigarepressmeddelande ger visst besked:
”Likaså måste civilsamhället utvecklas och svenska folkrörelser och föreningsliv kan bidra till detta.”
Ja, det får säkert Gaddafi att lägga benen på ryggen.
Det här var en sågning av sossarna jäms med fotknölarna tycker Olli, då Johan Ingarö hela tiden styrkte sina påståenden med sossarnas egna uttalanden i hela den infekterade striden om att verka mest regeringsfähig. Det var sossarna som ville skicka svenskar till området utan någon underliggande resolution från FN redan i mars.
Sedan ställde man sig positiva till att militärt hävda flygförbudszonen”Den libyska regimens våldshandlingar mot sitt eget folk måste få ett slut. Arabförbundet har uttalat sig för en flygförbudszon och därmed finns en politisk legitimitet för förslaget. För en folkrättsligt legal grund krävs också ett beslut av FN:s säkerhetsråd.”
Dessutom ställde sig partiet aktivt i första ledet för en militär insats:
”Vi socialdemokrater anser att Sverige ska vara pådrivande för att få det internationella samfundet att etablera en flygförbudszon över Libyen. Vi anser också att Sverige bör vara berett att bidra till insatsen om FN så begär.”
Sedan när det kom ett beslut från FN om en insats i Libyen ville inte sossarna ställa upp på sitt tuffa snack. Så när regeringen sa ja började sossarna vackla.
Plötsligt vägrade partiet stödja en svensk militär insats, om inte regeringen lovade att våra piloter inte skulle få angripa markmål i Libyen. Så blev det tyvärr också, vilket Jan Björklund fullt korrekt beskrev som en halvmesyr.
I slutet av april gjorde feglinjen från det kalla krigets dagar slutgiltig comeback, när Håkan Juholt meddelade att han inte ämnade stödja någon fortsatt Jas-insats i Libyen. Därmed hade partiet presterat inte mindre än tre kraftiga omsvängningar i sin utrikes- och säkerhetspolitik inom loppet av någon månad.
Nu ska det sägas att det fanns ett antal sossar som kritiserade sitt eget parti. Främst av dessa inte oväntat Jan Eliasson. FN-förbundets ordförande Alexander Gabelic, tidigare riksdagsledamot (S) kallade Juholts besked för ett svek.
SSU-chefen Jytte Guteland och en föregående Ardalan Shekarabi skrev i Svd att beslutet var olyckligt, och Peter Eriksson beskrev Juholts utspel som inte särskilt smart.
Istället för Jas Borde Sverige nu skicka våra folkrörelser till landet för social uppbyggnad, därav rubriken till inlägget.
Nu är det dock inte denna ombytliga politik, som har fått mig att blogga på min kollegas Blogg. Nej istället frågar jag mig vad som är så allvarligt för den Socialdemokratiska ledningen, att man har gått in och plockat bort just det som Johan Ingarö har visat upp i sina länkar. Testa de länkar som går direkt till sossarna så kan ni själva se vad jag menar.
Gå gärna över till Johan Ingerös Blogg när det går,så ni kan testa på originalet.
Ni får scrolla ned till 11 maj.
Jag fick bara upp 404 när jag försökte redan under förmiddagen idag.
OBS! 404 står det på de sidor som har tagits bort från Internet nyligen. Detta har hänt med de två första uttalandena av Håkan Juholt, som Johan Ingarö har länkat till, samt länken till det de svenska folkrörelserna kan bidra med. Med andra ord så försöker man i efterhand att mörka det Håkan Juholt har sagt. Nu går det bra att gå in på Johan Ingarös Blogg.
Det Pettersson visar nedanför här, kan också visas så här. Det kanske kan bli lättare att förstå. Dessutom tror jag just nu väldigt mycket på att de vuxna, och nästan vuxna manliga ensamkommande barnen ålder 15 – 30 enligt norska undersökningar, är utskickade av Talibanhövdingar för att infiltrera i Sverige och Norge. I Sverige är myndigheterna så lata att de inte utför några som helst undersökningar av ungdomarnas ålder, utan litar på dem som ljuger som en god travhäst travar om sina resor och var de kommer från samt åldern, men inget tyder väl på att våra ensamkommande barn skulle vara yngre än i vårt västra broderland, som i det här fallet lika gärna kunde ligga i det inre av Borneo, så olika system för att skydda våra skattemedel för överutnyttjande har vi i det här fallet jämfört med rika Norge. Dessa har tagit fasta på ett av ekonomins grundbegrepp och håller sig till det, just det som Sverige har förkastat. ”Det är inte de stora inkomsterna som gör ett land rikt, nej det är istället de små utgifterna.”
Vilka tänker på de här barnen då? Ja inte är det de ”ensamkommande flyktingbarnen” i vart fall, då de inte nöjer sig med annat än märkeskläder och senaste dyraste modellen av mobiltelefon. Får dom det då? Jovisst får de stackarna det, vad skulle omvärlden säga annars? Att Sverige har blivit snåla helt plötsligt! Men Gud det kan vi ju inte ta, det ger ju dålig image. Ja vad gör det då, vi får väl aldrig betalt för det vi gör här ändå? Är det något som det kvittar med imagen i så är det inom sådant här daltande! Vi blir ju troligen till allmänt åtlöje för merparten av Europas befolkning ändå. Vilka skulle ni helst ge ett någorlunda skydd, med tre mål mat om dagen. De fattiga utan hopp ens för morgondagen, eller de rikas barn i Afghanistan, som bekostas av herointillverkare och heroinförsäljare, och som har högre levnadsstandard i sitt ”fattiga”land, än vad de allra flesta har i Sverige. För mig är det självklart de behövande som ska ha. De rika klarar sig alltid själva. Men så är det ju det här med rikedom, och där brukar de rika förr hjälpa någon rik och mäktig än någon fattig och obetydlig. Kan ni verkligen sova gott om nätterna, Fredrik Reinfeldt, Maria Wetterstrand, Jan Björklund, Maud Olofsson, Håkan Juholt, Lars Ohly och sist men inte minst cynisk kristdemokraten Göran Hägglund. Även de andra ministrarna i regeringen, samt övriga Riksdagsledamöter förutom 20 stycken av SD: s representanter, merparten av våra Landstingsvalda och kommunalt valda representanter, med SD även här som det stora undantaget.
Slutligen undrar jag om folket hade tillfrågats om detta, skulle då fördelningen blivit lika skev eller?
