Av Stefan K

Tveklöst kommer Sverige att bli västvärldens första muslimska land. Frågan är inte om, utan när? Några hävdar att muslimerna är i majoritet 2050. Om det tar 40 år, 100 år, går fortare eller tar längre tid vet naturligtvis ingen, men att de så småningom blir i majoritet om pågående politik tillåts fortsätta råder det ingen tvekan om.

Frågan som ställs är varför våra politiker och journalister önskar detta? Ser de muslimska länder som sina föredömen, Islam som den enda läran och muslimska lagar som de mest rättvisa? Fortsätter invandringen av muslimer till Sverige i samma takt som nu lär anpassningen till Islam gå fortare än någon av oss tror. Muslimerna kanske inte ens behöver vara i majoritet, för vad händer om ett renodlat muslimsk parti bildas i Sverige?
Jag är glad om jag slipper uppleva den dagen då Sverige förvandlas till en muslimsk enklav inom det annars enade Europa, vilket säkert de flesta av er också gör, men våra barn och barnbarn? Vill vi att de växer upp i ett Sverige som styrs av radikala muslimer? Är en framtid med sharia-lagar och kvinnoförakt något vi vill lämna efter oss?
Kan inte alla ni som varmt och kärleksfullt propagerar för muslimer förklara era baktankar och vad det är i Islam ni finner så attraktivt? Alla som inte ser på den radikala islamismen med lika positiva ögon tillåts inte protestera, för då sitter snart rasiststämpeln inpräntad i pannan. Detta faktum verkar tysta de flesta.

Politiker, höga tjänstmän och andra potentater har sina starka skäl. I deras värld handlar allt om pengar och makt. Hur detta uppnås spelar ingen roll, för när de väl sitter vid makten och njuter av sina höga löner och förmåner är den lilla människan och dennes vardag ingenting värd. Dessutom har dessa överhögheter både möjligheten och ekonomin att fly landet om det katastrofala skulle inträffa. Kvar finns vi naiva idioter som röstade fram dem och lät oss luras av lockropen om den mångkulturella härligheten.

Media som i Sverige är starkt vänsterinfluerad ser naturligtvis inga faror i att det mångkulturella Sverige kör över oss stackars etniska svenskar. Eller har jag missuppfattat detta? Känner även våra journalister att något är på gång och att något är på väg att föra utvecklingen i Sverige hundratals år tillbaka i tiden?  Att agera som riktiga journalister borde agera lär inte komma på tal. Tänk om grävandet i baksidan av en misslyckad invandringspolitik och i den muslimska världens egentliga syfte, skulle leda fram till svar som ger Sverigedemokraterna rätt? ”Islam är det största hotet mot Europa sedan Hitlers dagar”. Skulle man ge Jimmie Åkesson rätt, erkänna detta, censurera bort de värsta svaren eller helt enkelt gömma materialet för svenska folket och glömma att man överhuvudtaget rotade i något som anses vara tabu i den svenska vardagen?

Den s.k. kändisvärlden ses i alla möjliga sammanhang okritiskt hylla mångkulturen och i synnerhet Islam och dess utövare, som man tydligen anser vara utsatta för en hetskampanj utav sällan skådat slag. De ställer välvilligt upp på manifestationer, kulturella evenemang och sitter i TV-studios och bejakar det Nya Sverige, väl medvetna om att fel ord vid fel tillfälle skulle göra ett abrupt slut på deras karriärer. Bruna tungor får i dessa kändisar ett eget ansikte.

Den vanliga människan på gatan fortsätter att traditionsrösta och struntar i den politiska debatten, bara för att göra det så enkelt för sig som möjligt. Oengagerade tar de flesta en snabb titt på censurerade nyheter i gammelmedia, andra får hela sin nyhetsbild presenterad av de allt annat än neutrala fackförbunden, medan de flesta struntar i allt som händer utanför den egna sfären. Naiva lyssnar de på sin partiledare, läser vad medias vänsterinriktade medarbetare skriver och hör vad den hypersnygga ”one-hit wonder”-sångerskan säger till den mycket politiskt korrekta programledaren som noga valts ut till sitt uppdrag.

Jag är väl medveten om att man inte ska dra alla muslimer över en kam. Den som gör det ser på världen med ganska små och enögda ögon. Med den lilla kunskap jag själv besitter, skulle jag vilja dela upp gruppen muslimer i tre. Representanter för samtliga tre grupper återfinns på min egen arbetsplats, så jag har erfarenhet av dem alla.

• Den grupp muslimer som helt anpassat sig till västerländska och i detta fall svenska villkor. De t.o.m. struntar i Ramadan och andra mer kännetecknande muslimska seder och regler.
• De moderata muslimerna som i stort anpassat sig till det nya landet och dess lagar. De firar Ramadan efter regelverket, äter inte fläskkött och har också en bitvis omodern syn på kvinnans tillvaro. Annars smälter de in bra i det svenska samhället.
• Islamisterna som över huvudtaget inte kan, vill eller tänker anpassa sig till det nya landets lagar och regler. Denna grupp lever helt efter Koranen och profeten Muhammeds ord. Det är här vi finner den medeltida kvinnosynen, de medeltida lagarna, hatet mot allt västerländskt och även grogrunden till de som så småningom angriper sin omgivning med hjälp av terrorism.

Att de mer moderata och anpassningsbara muslimerna sällan hörs och syns i debatten, säger mig att de mer radikala muslimerna, islamisterna, är de som styr och har makten även här i Sverige. Denna grupp kanske är förhållandevis liten, men deras makt är uppenbart stor. Tyvärr är det märkligt tyst från de muslimer som flytt förtryck i sina hemländer och som inte vill kännas vid det mer radikala och rabiata Islam. Varför?

Det som dock oroar mig mest, är det faktum att få i Sverige tycks reagera över de signaler som ändå når oss. ”Vårt mål är att sprida Islam över hela världen och låta våra lagar styra över varje land i Västvärlden.” Dessa ord kommer inte från konspirationsteoretiker, Sverigedemokrater eller knäppa Al-Qaida terrorister som gör de lätta att avfärda. Dessa ord når oss istället via TV-dokumentärer (främst från utländsk media), filmer på YouTube, propaganda som sprids i svenska förorter och ropas ut av imamer, politiker och andra höga digniteter i den muslimska världen. Varför möts dessa ord av blinda ögon, döva öron och stumma munnar hos våra politiker, journalister och makthavare? Varför vill de inget se, inget höra och inget säga?

Hur kan då ett liv i Sverige te sig under ett muslimskt styre? Ja, med tanke på det vi vet om länder som Pakistan, Saudi-Arabien och Somalia, samt det vi redan ser hända i vårt land, borde det inte vara något som demokratiförespråkare, feminister eller vanliga hederliga medborgare bör se fram mot. Redan idag ser vi anpassade tider i badhusen, muslimska män och kvinnor som hålls åtskilda i flertalet sammanhang, muslimska kvinnor som inte tillåts delta i det offentliga, muslimska kvinnor som inte tillåts eller vill arbeta, muslimer som ställer krav på att deras lagar ska råda i sina kretsar, hur vi svenskar ska anpassa vårt sätt att leva efter deras osv. Varför tror så många att detta bara kan ske där, men inte här? Varför skulle lilla Sverige och den lilla svensken förskonas den dagen muslimerna tar över makten? Vad är det som får våra makthavare att tro på ett fortsatt liv med de lagar och regler vi slagits för i århundraden och som vårt land byggts upp runt i decennier? Hur många muslimska länder har nått dit vi i västvärlden befinner oss? Hur många muslimska länder bejakar demokrati, jämlikhet och tolerans?

Ta varningssignalerna på allvar och vill ni inte lyssna på oss ”vanliga människor på gatan”, lyssna åtminstone på de som flytt förtrycket i de muslimska länderna.