Redan torsdagen den 6 november 2008 så konstaterade professor Mats Alvesson och Karl Ydén, som då skrev en avhandling i ämnet, att ”karriärstyrda officerare skapar ett inkompetent försvar”. Aldrig har det väl blivit så tydligt som under de senaste dagarnas jakt på ”främmande underrättelseverksamhet” hur rätt de båda forskarna hade.

I sin avhandling så konstaterade Karl Ydén att försvarsmakten idag fungerar mer som ett gigantiskt karriärsystem än som ett rationellt instrument för militära insatser i Sverige och utomlands. Ett karriärsystem som dessutom är helt slutet och i stort sett utan påverkan utifrån. Endast en mindre del av våra då 10.000 yrkesofficerare arbetade konkret med soldatutbildning. Officerskårens möjligheter till avlönad vidareutbildning, karriär, status och andra belöningar vägde tyngre än Försvarsmaktens mål och effektivitet. Enligt Karl Ydéns uppfattning så satsar Försvarsmakten alldeles för mycket resurser på Gayparader, genusforskning, logotypebyten och värdegrundsundersökningar mm till ingen nytta för försvarseffekten.

Lusharpan kan bara instämma i ovanstående slutsatser. De officerare, inklusive ÖB, som belönats de senaste åren är de som genomfört den totala avrustningen av det svenska försvaret och som nu gör att vi står med brallorna neddragna till fotknölarna när det väl smäller. Det är som gamla tiders fattigvård, den som erbjuder sig att köra svenska försvaret för lägsta möjliga kostnad får bli ÖB.

Lusharpans uppfattning är att vi inte bara behöver en ny försvarsmaktsledning, vi behöver en helt ny försvarsdoktrin. Om det nu blev fel med ett yrkesförsvar, backa då på beslutet och sno ”den finska modellen” rakt av. Den ger oss ett mycket större försvar till halva priset. Dessutom kommer den förmodligen att underlätta det försvarssamarbete som Stefan Lövén  aviserade under sitt statsbesök i Finland. Men vänta inte med beslutet. Det är bråttom om vi ska få ett försvar värt namnet de närmaste åren. Svenska folket ska inte behöva betala drygt 40 miljarder om året för en försäkringspremie som är i det närmaste värdelös.