EU:s asylregler kan bestå länge

Migrationsminister Tobias Billström hoppas att ett EU-hot om upphävd visumfrihet ska minska asylsökande från västra Balkan.

EU-parlamentets utskott har gett med sig och är beredda att införa ändring i EU:s nya viseringsordning. Bakgrunden är att Sverige och flera andra länder i EU är beredda att återinföra ett visumtvång för medborgare från Balkan.

Orsaken är att 6 862 av samtliga 39 800 asylsökande i Sverige mellan januari – november kom från Serbien (2 513), Bosnien (1 496), Albanien (1 438), Makedonien (589) och Kosovo (826), trots att nästan ingen av dessa beviljas asyl. När visumkravet slopades 2009 sågs en strid ström av asylsökande från Balkan ta sig till främst Sverige, Tyskland, Belgien och Nederländerna, inte minst romer.

Asyltrycket är stort, inte minst i Sverige, och man menar att hanteringen av asylsökande som får avslag tar för stor plats i verksamheten och kostar för mycket. Nu vill man sätta press på regeringarna i de aktuella länderna med hot om att deras EU-ansökningar kan frysas inne om man inte kommer tillrätta med asylströmmarna som utnyttjar det borttagna visumtvånget.Read More »

Humanare flyktingpolitik med hjälp av SD

Mp hävdar att Sverige fått en humanare flyktingpolitik tack vare SD:s framgångar.

Jag har länge hävdat att nuvarande flyktingpolitik beror på att regeringen inte vill ge SD ett uns av inflytande på det området. Kärleksaffären med just Mp bekräftar min tes.

Den förda flyktingpolitiken har lett till många och stora problem, som allt tydligare avspeglar sig över hela samhället. Frågan man bör ställa Reinfeldt & Co är: ”Var det värt det?”

När ni själva, era föräldrar och era barn sitter hemma och svär över den utveckling som pågår i Sverige ska ni alltså ha två saker klara för er. Det är regeringen och Miljöpartiet som bär ansvar för detta och det ska ni ta med er till valurnorna 2014. Regeringen med moderaterna i spetsen glömmer också en sak när deras ställningstagande gör sig påmind i olika samhällsfunktioner. Det är främst vanligt och hederligt folk som drabbas av Alliansens och Miljöpartiets kärleksaffär. Det är de verkstadsarbetare och sjuksköterskor som Reinfeldt använder sig av i olika debatter. Det är de pensionärer som jobbat, slitit och betalat skatt i över 50 år som drabbas. Det är välutbildade svenska ungdomar med stora studielån som kanske drabbas hårdast av alla. Det är etniska svenskar, såväl som invandrade, som får se sin vardag sakta men säkert förändras. Det är de sjuka, de gamla, de fattiga och de arbetslösa som drabbas. ”Är det värt detta Fredrik?”

Nej, vi ska inte skylla på invandrare och flyktingar. De utnyttjar bara det system och de möjligheter som svenska regeringar förberett. Det är de politiker som både nu och då skapat denna extrema politik vi ska lägga ansvaret på. Det är också något ni ska bära med er till valurnorna 2014.

Mp hävdar alltså att vi fått en humanare flyktingpolitik tack vare SD. Detta är givetvis struntprat, då SD medvetet hållits borta från allt inflytande i denna fråga. SD är det enda av riksdagspartierna som inte bär någon skuld till de problem som kommunerna brottas med. Att övriga partier ”hämnas” på SD och struntar i de vanliga människor som drabbas, säger nog mer om Mp och de övriga i 7-klövern, än om SD.

Källa: SvD

Arbetslöshetens Sverige importerar arbetskraft

Regeringen lägger fram argumentet att Europas mest extrema flyktingpolitik behövs för att trygga vår framtid och att de miljarder som kastas ut är väl investerade pengar för en välfärd som står inför stora utmaningar.

I och med detta avslöjar regeringen att man inte tänker repatriera de flyktingar som anländer till Sverige i tiotusentals och att de gör mer nytta som arbetslösa i Sverige än för uppbyggnaden av sina egna hemländer. Vad är det för framtid som väntar i de länder varifrån majoriteten av flyktingarna kommer om de utbildade, ekonomiskt starka  och innovativa väljer att stanna i ett Europa under kris?

Ett återkommande argument från vår statsminister är att man så fort som möjligt ska skapa förutsättningar för flyktingarna att komma ut på arbetsmarknaden och att de ska bli självförsörjande. I partiledaredebatten den 7/10 togs just arbetslösheten upp som det stora ämnet och inte minst den ungdomsarbetslöshet som riskerar att skapa en generation av ungdomar som förblir utanför. Man pratade också om vikten av utbildning och hur arbetsmarknaden i dag efterfrågar välutbildad arbetskraft i allt högre utsträckning. Huruvida framtida generationer ungdomar går en tryggare och ljusare framtid till mötes är svårt att sia om, men spådomarna från ”marknaden” i Västvärlden är allt annat än ljus. I partiledardebatten kunde vi höra hur samtliga partiledare var bekymrade över nuläget och framtiden, fattas bara annat. 7,5% av den arbetsföra befolkningen står utan arbete och var fjärde ungdom saknar ett jobb att gå till. Lägg därtill att bostadsmarknaden för ungdomar är katastrofal och inte minst för många studenter som tvingas tacka nej till studier för att inga lägenheter finns tillgängliga.

När man pratar om arbetslöshet lägger de politiskt korrekta gärna fokus på de utrikesfödda och inte minst de nyanlända från länder i tredje världen. Sanningens mynt har också den en annan sida. Visst är oacceptabelt många nyanlända arbetslösa och många har hunnit bli pensionärer utan att ha jobbat en dag under sin vistelse i Sverige. Dock finns det andra grupper som har lika svårt att finna en egen försörjning. Det finns ny- och välutbildade ungdomar som genomgått en 12-årig utbildning och kanske också högskola och universitet, men som inte får något arbete. Här finns det också 50-60-åringar med 30-40 års yrkeserfarenhet i bagaget, som inte heller de får nytt jobb i dagens Sverige.

I detta läge väljer alltså Sveriges regering att bedriva en invandringspolitik som inget annat land i Europa sett maken till. Nya rekordsiffror uppvisas varje år och de försvaras med nu väl inövade floskler om 600 000 utrikesfödda som går till jobbet och att hela välfärdsapparaten skulle rasa samman om inte utrikesfödda ställer upp med sin kunskap. Visst, jättebra, men belys också den andra sidan av myntet där 100 000-tals nyanlända inte går till jobbet, aldrig har gjort det och aldrig kommer att göra det. Beskriv också hur man importerar frisörer, kökspersonal, serveringspersonal, städare och andra yrkesgrupper där majoriteten av de redan arbetslösa kan gå in och ta de jobb som erbjuds. Därutöver står partiledarna i debatter och hävdar att denna politik är nödvändig och i media kan vi läsa hur regeringen skjuter till miljard efter miljard för att starta projekt och skapa förutsättningar för att få ut nyanlända på arbetsmarknaden. Då frågar sig vän av ordning, vilka jobb det handlar om? Vad är det för jobb som vår statsminister talar om? Vad är det för jobb som de cirka 400 000 arbetslösa inte kan få? Vad är det för jobb som outbildade analfabeter utan yrkeslivserfarenhet kan få på en arbetsmarknad som kräver allt större kunskap och ställer allt högre krav? Vad är det för jobb som somalier och afghaner kan få som nyutbildade svenska ungdomar och 50-åringar med 30 års yrkeserfarenhet inte kan få? Hur många miljarder ur vår gemensamma statskassa tänker man vika åt denna misslyckade integrationspolitik?

Självklart är det så att alla arbetsföra människor i arbetsför ålder ska försörja sig själva och inte genom vårt frikostiga trygghetssystem. Ingen ska tillåtas komma till Sverige i tron att man kan finansiera sin vardag med hjälp av bidrag och förmåner i all evinnerlighet. Därför är det bra att denna regering och kommande trycker på och börjar ställa krav på de som anländer, men det känns som att orden och lösningarna bara är en dimridå och inte verklighetsförankrade. Oavsett om du är en man från Irland som bosätter dig här eller en kvinna som anländer som flykting från Somalia, har du en skyldighet att försörja dig själv. Givetvis kan förutsättningarna variera, men det finns ingen ursäkt för att arbetsföra personer i arbetsför ålder inte ska ta ett arbete och bli självförsörjande, oavsett om du är svensk och heter Pettersson, irländare och heter McLaughlan eller somaliska och heter Muhammed. Problemet är att det inte finns jobb till alla.

Ett argument som ligger regeringen och oppositionen varmt om hjärtat är enstaka exempel på livsöden och gärna små barns, med det givna syftet att dessa ska bana väg för en extrem invandringspolitik. Jan Björklunds hjärtkramande berättelse om den 12-åriga somaliska flicka som förlorat ett ben, sina anhöriga och allt, fick denna gång stå som symbol för det toleranta och medmänskliga Sverige. Hur en enbent 12-årig flicka utan anhöriga kan ta sig hela vägen till ett land hon förmodligen aldrig hört talas om, borde givetvis generera ett antal följdfrågor, men att Sveriges övriga partiledare eller programledarna skulle drista sig till det, vore naturligtvis att önska  för mycket. Finansieringen av resan är självklart också den en välbefogad fråga. Jan Björklund och övriga ledare i 7-klövern attackerar gärna Jimmie Åkesson i debatter med orden att han bara ser på invandrings- och flyktingpolitiken med ett öga. Detta framkallar givetvis en fundering över 7-klöverns egen tolkning av invandrings- och flyktingfrågor. Hade Jan Björklund sett på saken med sina bägge ögon, hade han lika gärna kunnat ta upp exemplet med de somalier som rånade, misshandlade och tände eld på Rudolf Moilanen. Även de har sökt och fått asyl i Sverige. Nu låter detta sig inte göras för då skulle hela bilden av svensk flyktingpolitik rämna och svenska väljare skulle ges en annan syn på verkligheten än den med små jollrande barn och vuxna som fäller tårar i TV.

Kostnaden för detta flyktingkalas är en annan fråga som är tabubelagd hos 7-klövern. Jag tänker inte ta upp den här, men påminner er om Glava slott där Migrationsverket (vi skattebetalare) hyr in sig för en kostnad av 380 000 kronor per dygn, cirka 139 miljoner per år.

Miljöpartiets krav på en ännu generösare flyktingpolitik borde få en och annan att fundera. Även en miljöpartist borde se de problem som tornat upp sig efter den borgerliga regeringens minst sagt oansvariga flyktingpolitik, men nu är ju en miljöpartist alltid en miljöpartist. Deras politik som bygger på att alla ska få lika mycket, hur mycket man än bidrar med och utan att förklara hur detta ska lösas och finansieras, överlåter jag till de som orkar att analysera. För mig är Mp något man torkar upp på golvet efter en natt med vilt festande.

Är döende men tvingas lämna sitt hem.

Nu läser vi om ytterligare en svensk som faller mellan stolarna och nedprioriteras i Reinfeldts Sverige.

Förut har ni på Petterssons kunnat läsa om Monica som gick in i väggen, Johnny som inte fick behålla familjens bil som var nödvändig för att skjutsa sin autistiska son till lasarettet och Tobias som lider av Downs syndrom, autism och ett förståndshandikapp, men som nu får se sin personliga assistent dras in.

Nu läser vi om Peggy i Malmö. En 45-åring som är döende men som tvingas lämna sin bostad för att hon inte har råd med hyran längre. 2010 drabbades hon av cancer och året efter föll hon och fick en spricka i höftbenet till följd av hennes sjukdom.

Peggy som har skulder på 15 000 kronor, har fått se sin ekonomi rasa under de senaste två åren. Visst kan man ifrågasätta om det är nödvändigt att bo kvar i en 2-rummare för 7 600 kronor i månaden, men när ni läser om Peggys, Johnnys och Tobias levnadsöden ska ni ha detta i åtanke. På Glava slott härbärgerar man nu flyktingar till en kostnad av 380 000 kronor per dygn, i Falkenberg har kommunen köpt sex villor till somaliska familjer, i Laholm har kommunen ordnat en lyxvilla för 8,5 miljoner till några ensamkommande barn och bara de senaste två veckorna har regeringen satsat flera miljarder för att ta hand om nyanlända på ett bättre sätt.

SD:s valfilm från 2010 blir mer aktuell för var dag.

Källa: Aftonlögnen

PS
Vi får hoppas att herrar Reinfeldt, Billström och Ullenhag är nöjda med sin politik och att de sover gott om nätterna. Det gör säkert inte Monica, Johnny, Tobias, Peggy och alla de andra svenskar som får står åt sidan när regeringens horribla flyktingpolitik ska sjösättas.

Tillnyktring i journalistkretsar?

Av Stefan K

I massmediala kretsar har sanningen om Europas mest extrema flyktingpolitik varit belagd med munkavle och tabu-stämpel.

Förutom ett ytterst begränsat antal journalister har gammelmedia rapporterat om svensk flyktingpolitik med hjälp av censur, floskler och lögner. Därför är det med en viss glädje man läser hur en viss uns av självkritik letar sig ut till svenska folket och hur en liten glugg öppnar sig i det tätslutna pk-locket.

Först ut var Expressens Anna Dahlberg som den 9:e september skrev en artikel om hur vi måste börja prata om den växande asylströmmen till Sverige.

Dahlberg är självkritisk och beskriver hur den mediala bilden av svensk flyktingpolitik är Migrationsverket hjärtlösa domar, ensamkommande barn som kastas ut och gamla mormödrar som utvisas. Så har bilden sett ut och gör fortfarande, men som Dahlberg skriver finns också en annan sida. Hon nämner UNHCR:s rapport som säger att Sverige bara har USA, Tyskland och Frankrike före sig på listan över de i-länder som tar emot flest flyktingar antalsmässigt. När det gäller antalet flyktingar per capita, så finns det inget västland som är i närheten av Sverige. Några siffror Dahlberg beskriver är hur Sverige tar emot tio gånger fler flyktingar än Finland, åtta gånger fler än Danmark och att vi tar emot dubbelt så många ensamkommande barn än tvåan på listan, Storbritannien.

Vi får också veta hur politiker i andra EU-länder medvetet styr sin flyktingpolitik till Sverige genom politiska beslut och att Sveriges flyktingpolitik måste börja förenas med en realistisk politik.

Samtidigt kan förstås Dahlberg inte undgå att skylla tystnaden och avsaknad av debatt på SD. Det är alltså beröringsskräcken för SD som gör att övriga partier inte vill ta en öppen, ärlig och hederlig debatt i ämnet. Detta är självklart struntprat, då både journalister och pk-politiker konsekvent vägrat föra debatten utan floskler och censur.

Källa: Expressen

Den 10:e september var det så dags för nästa journalist att lätta lite på hjärtat, Folkbladets politiske redaktör Widar Andersson.

Artikeln skiljer sig inte nämnvärt från Anna Dahlbergs och också Andersson konstaterar att Sverige står i särklass när det gäller flyktingmottagandet i Västvärlden. Andersson tar också upp den väsentliga upplysningen om Sverige som mottagare för en stor arbetskraftsinvandring fram till 70-talet, då denna mer eller mindre ersattes av en bidragsinvandring. Han kritiserar också de olika och kostsamma projekt som genomförts för att få ut nykomna på arbetsmarknaden och där i stort sätt alla misslyckats. Andersson avslutar sin artikel med att skriva hur det finns skäl att strama upp invandringspolitiken på ett flertal områden.

Källa: Newsmill

Om vi ser en tillfällig tillnyktring återstår att se, men det som både Dahlberg och Andersson skriver i sina texter, har SD hävdat i flera år och därmed fått epitetet främlingsfientliga. Att svenska regeringars och inte minst den nuvarandes flyktingpolitik är en kostsam katastrof, har nog gått upp för de flesta vid det här laget. Vissa väljer fortfarande att blunda och kommentera med floskler. Andra bryr sig inte, vissa partier tycker t.o.m. att vi i Sverige inte tagit ett tillräckligt stort ansvar, men allt fler börjar nog inse att vi nått vägs ände och tagit klivet över gränsen för vad detta lilla land mäktar med. De facto är det den vanliga människan som drabbas hårdast av Europas mest extrema flyktingpolitik.

Journalisters svek

Av Stefan K

Invandrings- och flyktingfrågor är ett hett ämne, ingen tvekan om det. Så hett att journalister väljer att medvetet undanhålla sanningen.

Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare”.

Dessa ord fällde Janne Josefsson, en av Sveriges bästa och mest orädda journalister, redan 2007.

Igår kunde de som fortfarande köper Aftonbladet läsa hur tidningens kulturchef, Åsa Lindeborg, skrev följande:

Det finns inga enkla förklaringar till att främlingsfientligheten minskat i just Sverige, men jag tror att mediernas betydelse varit stor. Med undantag för ett par profiler på Svenska Dagbladets ledarsida, har medierna aktivt försvarat idén om alla människors lika värde”.

Samma Åsa Lindeborg skrev följande i SvD, mars 2010: ”Att vara kulturchef på Aftonbladet är det bästa sättet att förändra världen”. Efter gårdagens artikel i AB är det lätt att se tanken bakom de orden. Att undanhålla sanningen i invandrings- och flyktingfrågor skapar alltså en bättre värld enligt Lindeborg. Hur är det då med det? Om journalistkåren nu väljer att medvetet dölja delar av helheten skapas genast rykten, spekulationer och detta är aldrig en bra lösning på problem. Att tala om problemen är det bästa sättet att lösa dem. Denna mening fick man lära sig redan i barnsben och visst är det så. När media sedan underskattar människors vilja att ta reda på sanningen och den nya teknik som sprider nyheter i sociala medier snabbt som ögat, så underminerar man inte bara trovärdigheten för sin egen yrkeskår, utan också den syn på invandrings- och flyktingfrågor man tror sig ha ensamrätt på.

Det är kanske inte förvånande att just journalisterna hamnade sist när Medieakademin nyligen presenterade siffror över svenska folkets förtroende för olika yrkeskårer.

Den stora frågan är dock vad medierna döljer och vad det är för sanningar de inte vill ska nå ut till svenska folket. Ni som läst boken Världsmästarna har fått en inblick i journalisternas lögner genom åren. Ni som inte läst den, gör det!

Ett försvar inte värt namnet

Av Stefan K

I kvällens Agenda kunde vi höra hur vårt svenska försvar ges 5-6 år innan det kollapsar.

Allt fler som hoppar av sin militära tjänst av ekonomiska skäl, utrustning som knappt håller ihop och inte ens marinens nya prestigeprojekt, den nya kustkorvetterna, håller måttet. Så ser verkligheten ut för dagens svenska försvar som inte skulle fungera i händelse av krig enligt Karlis Neretnieks, tidigare rektor på Försvarshögskolan. Samtidigt rustar Ryssland upp sin försvarsmakt med i storleksordningen 500 miljarder Euro.

Se kvällens reportage i Agenda.

Sveriges ÖB säger att man i dagsläget saknar 2 miljarder kronor till direkt nödvändiga satsningar. Dessa pengar finns inte säger Sveriges nya försvarsminister Karin Enström och skyller indirekt på besparingar. Försvaret är alltså ytterligare ett av alla dessa områden som tvingas till besparingar i det land som herrar Reinfeldt och Borg hävdar klarat den europeiska krisen bäst av alla. Samtidigt berättade Migrationsminister Tobias Billström i en lördagsintervju, att 1,7 miljarder är avsatta att användas till subventionerad vård för illegala invandrare, så kallade papperslösa.

Det finns de som påpekar att Europas mest extrema flyktingpolitik inte påverkar andra områden och vår gemensamma välfärd. Jag tillhör inte dem.