Av Stefan K
Kommunerna saknar för stunden 500 platser för de som kallar sig ensamma flyktingbarn.
Lennart Gabrielsson, vice ordförande på Sveriges kommuner och landsting, säger att systemet har havererat. ”När lagar och regler bestämdes pratade man om en handfull ensamkommande flyktingbarn, nu är det närmare 2.500 stycken som kommer”, säger han till SVT.
Som vanligt illustrerar media nyheten med en snyftis om ”barn” som gjort en lång, tuff, svår och mödosam resa. Denna gång illustrerat av de bägge afghanska pojkarna Mostafa och Sherzad, 16 respektive 15 år.
Resan till Sverige tog flera månader och genomfördes till fots, med buss och med lastbil. Frågan jag ställer mig och som reporterna borde ställa sig är given. Varför just Sverige när de bägge passerade åtskilliga länder på sin väg, bl.a. flertal av de nya EU-länderna i Östeuropa?
I år räknar man med att tillströmningen av dessa ”barn” återigen ska slå nytt rekord och hamna på ca 2 500 stycken. Med det passeras 2010 års rekord på 2 393 med råge. Nu har kommunerna svårt att placera ”barnen”, men hur är det med kostnaden i dessa tider när vi nästan dagligen läser om nedskärningar inom välfärdens alla områden?
Ni känner väl till att kostnaden ligger på 1 900 kronor per ”barn” och dygn? En enkel uträkning för 2011 blir således:
1 900 x 2 500 x 365 = 1 733 750 000:-
Dessa pengar ska givetvis tas någonstans ifrån och har ni aldrig funderat över varifrån de hämtas? Lägg därtill kostnaden för de som kom förra året, året före det och året före det… Kostnaden för de pensionärer och övriga som aldrig kommer att försörja sig själva känner vi inte till och inte heller den för hela industrin, men att det är dyrt kan vem som helst räkna ut.
Så här ser det ut när man har politiker som tänker med fel kroppsdel och så undrar samma politiker varför det finns ”rasister” som protesterar.
Källa: SVT
