"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
VANSBRO. 2004 kom 388 asylsökande ensamkommande barn till Sverige. Sedan dess har siffran bara ökat och fram till sista juni i år har 1399 barn sökt asyl. Innan 2013 är slut väntas siffran överstiga 3500.
De flesta ensamkommandebarn som kommer till Sverige är pojkar från Afghanistan mellan 14 till 18 år. – När en pojke blivit vuxen i Afghanistan blir han tillgänglig för militären. Ena dagen kan han befinna sig hemma i byn hos sin familj, andra dagen längst fram i krigsfronten. Och står du i fronten är chanserna inte så stora att du överlever, säger Anders Gyllenvåg, integrationssamordnare i Vansbro kommun.
Vansbro kommun är just nu den enda kommunen i Dalarna som inte tar mot ensamkommande barn. Men på kommunstyrelsens möte nu på tisdag ska beslut tas om en undersökning gällande mottagandet av ensamkommande barn.
När ett ensamkommande barn kommer till Sverige ska det få en gode man och sedan placeras antingen i familjehem eller på HVB-hem. Beslutet som ska tas på tisdag kommer handla om kommunen ska undersöka möjligheterna för en sådan verksamhet eller inte.
– Det är inget krav att vi måste ta mot barnen men det finns ett tryck från samhället och ett behov i Sverige så jag tror beslutet om en undersökning kommer gå igenom. Det jag vill veta rent praktiskt är hur bra mottagande vi kan ge barnen – sen kan vi ta den ekonomiska delen, säger Gyllenvåg.
Skulle undersökningen visa att Vansbro kan placera barnen kommer kommunen att få 500’000 kronor av Migrationsverket för att starta upp verksamheten.
-Pettersson noterar att i denna artikel står det att de små ”ensamma barnen” är vuxna desertörer som vägrar vara med och försvara sitt land…
Det verkar som att många ensammabarnfår asyl i Sverige trots att de inte förtjänar det. Därför borde ålderskontrollerna bli hårdare för att färre ska få skydd i vårt land.
Charlotte Boström SN
Argumentationen är lika bristfällig som skrämmande. Tankegångarna tillhör riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) och utvecklades på DN:s debattsida i går (26/4). ”Det förefaller [utifrån internationella jämförelser] att en del av dem som söker asyl [i Sverige] som ensamkommande och uppger sig vara under 18 år egentligen är äldre”, enligt Danielsson. Med andra ord – man kan anta att många unga försöker fuska för att få asyl.
Äntligen någon som vågar säga som det är trots att han inte är Sverigedemokrat! jublar läsare i kommentarsfält och på bloggar. Politisk korrekthet skrämmer vänstermänniskor, liberaler och borgerlighet från att ta i problemen. För asylsökande unga är ett problem, enligt C-politikerns påhejare.
Att bespotta politisk korrekthet är irrelevant i sammanhanget. Danielsson är ute och tassar på bruna jaktmarker.
Dels bygger han sina antaganden på haltande jämförelser som leder till godtyckliga slutsatser: troligtvis ger vi skydd åt barn som inte är barn.
Dels påstår Danielsson att Sverige tar emot över en fjärdedel av alla asylsökande flyktingbarn i Europa, och att stora länder som Frankrike och Tyskland tar emot betydligt färre. Men siffrorna är inget argument för att stänga ute unga på flykt. Det största problemet är att andra länder inte ger skydd åt fler.
Ensamma flyktingbarn är en av världens mest utsatta grupper. De behöver erbjudas fler hem i fler länder.
Det är sant att asylsökande som är över 18 år kan räknas in i kategorin minderåriga, och därigenom få asyl. Genom nya medicinska tester blir allt färre unga beviljade asyl i Finland och Norge, skriver Danielsson, och menar att Sverige borde göra på samma sätt. Testerna används redan i Sverige. De är utformade av Socialstyrelsen och innefattar bland annat tand- och skelettkontroller. Det är just handledsröntgen och tandundersökning som Danielsson propagerar för.
Vi borde ge plats åt ännu fler ensamkommande flyktingbarn. Främlingar förutsätts vara skurkar i allt fler europeiska länder – det är ett både felaktigt och människofientligt antagande. Den föraktfulla mentaliteten måste motarbetas i Sverige.
Charlotte Boström ledarskribent, skriver så här i SN (Södermanlands Nyheter iNyköping) den 27/4 2012. Jag kan inte minnas att vi har haft detta uppe till granskning, men fann igår på Robstens eminenta blogg, (se vår blogglista) en hänvisning till den här ledaren i SN, där den mycket unga och oerfarna skribenten läxar upp en partikollega öppet.
Olli tyckte att det var en alltför olustig sågning med tassandet i bruna jaktmarker som det yttersta lågvattenmärket, för att ni inte skulle få säga henne ert hjärtas mening, även om det är ett halvår sedan den publicerades.
Dessutom är ju Centerpartiet ett av de partier i Sverige vars bruna jaktmarker har varit flest genom åren. Så då är det väl partistyrelsen, som Charlotte ska angripa, inte någon perifer riksdagsledamot, som har invändningar mot att vuxna får kallas barn, när det kniper för de politiskt korrekta. Eller är det möjligen ett beställningsjobb från 99:an Carstorp. Invandringsfrågan kan och ska ifrågasättas, på grund av de enorma summor som slösas bort inom detta segment årligen, och det genom vår nuvarande usla svenska politik för invandringen till vårt land.
Ensamma flyktingbarn får bo i paviljonger i Laholm. Kommunens jakt på lokaler för ensamkommande flyktingbarn har varit resultatlös. Nu vill teknik- och servicekontoret istället sätta upp provisoriska paviljonger vid Glänningeleden.
– Vi har lagt ner jättemycket tid på att hitta lämpliga lokaler men dessvärre inte hittat några, säger verksamhetschef, Erland Björkman.
Sökandet har komplicerats av att läget ska vara någorlunda centralt med hänsyn till kommunikationer och service och för att underlätta barnens integration i samhället.
Avtalet med Migrationsverket innebär att kommunen förbinder sig att ta emot åtta flyktingbarn i åldern 16 till 25 år med början den 1 oktober i år.
– Den första tiden kommer de att vistas i ett mottagningsboende. Hur länge vet vi inte. Det är unikt för varje barn. Sedan ska de slussas vidare till enskilda boenden i mindre lägenheter, berättar Erland Björkman.
En majoritet av barnen som placerats i andra kommuner har anlänt till Sverige från Somalia och Afghanistan. Beroende på utvecklingen kan Syrien bli nästa stora flyktingland.
Teknik- och servicekontoret har för avsikt att hyra bostadspaviljonger med en sammanlagd yta på cirka 350 kvadratmeter och ställa upp dem på östra sidan av Glänningeleden i närheten av vårdcentralen. Kommunen har gått ut med en anbudsförfrågan till ett antal tänkbara leverantörer. Kostnaden är ännu så länge oklar.
– Förutom barnen kommer där också att finnas personal dygnet runt, säger Erland Björkman.
-Pettersson undrar vad fan som händer i vårt land. 25-åringar kallas barn och ska passas upp av morsor dygnet runt…
Artikeln går att kommentera med förhandsmoderering
Den som anser att lilla Sverige tagit ett alldeles för stort ansvar för världens flyktingar blir alltid kallad främlingsfientlig och inhuman.
Tillhör man sfären utanför de invandringskritiska partierna kallas man inhuman och det heter att man ”fiskar i grumliga vatten” så fort man ifrågasätter Sveriges flyktingpolitik. Tillhör man sfären inom de invandringskritiska partierna läggs gärna orden främlingsfientlig, rasist och högerextrem till ordet inhuman. Hur man ser på humanitet skiljer sig också över partigränserna och bland de väljare partierna lockar till sig.
Julia Kronlid (SD) skrev en artikel i SvD där hon belyste vikten av att hjälpa de verkliga flyktingarna runt om i världen och gärna på plats där pengarna gör mest nytta. Detta ville hon göra genom att satsa ytterligare 1 miljard på bidrag till UNHCR (FN:s flyktingorgan). Sverigedemokraterna kallas som alla vet främlingsfientliga, rasister och inhumana.
Om vi tar ett exempel från Sverige och de ifrågasatta flyktingbarn som anländer till Sverige utan id-handlingar, med nya mobiltelefoner, iklädda moderiktiga kläder och inte sällan innehar en tveksam ålder. Ska tilläggas att dessa ”barn” även ibland visar sin tacksamhet till svenska skattebetalare genom att hungerstrejka, vandalisera, hota, trakassera och ägna sig åt diverse brott, vilket inte minst kungahuset fick erfara.
Det går lite skilda uppgifter om vad dessa ”barn” kostar svenska skattebetalare. 1 900 kronor per barn och dygn är vad Migrationsverket (vi skattebetalare) betalar ut, men samtidigt kommer uppgifter om att kommunerna (Sigtuna) fakturerar Migrationsverket över 4 000 kronor per dygn.
Migrationsverkets prognos på ankommande flyktingbarn i år ligger på 3 100 stycken, men betänk att prognosen redan skrivits upp och förmodligen kommer att göra det ytterligare. Räknar vi att siffran stannar vid 3 100 skulle detta innebära 2 149 850 000 kronor i direkta kostnader och detta lågt räknat. Då är inte kostnaden för de ”barn” som anlänt 2011 och tidigare inräknad och inte heller merkostnaden som uppstått efter de ”barn” som visat sitt missnöje på olika sätt och de kostnader som uppstått i samband med brottsliga gärningar.
Går man in på Läkare utan gränsers webbsida, kan man läsa hur mycket organisationen skulle kunna göra för riktiga barn i verklig nöd för de pengar organisationen får. För summan av de ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige i år (3 100 stycken) skulle Läkare utan gränser hjälpa…:
…341 246 000 barn med akut vård i tre månader
…att förlösa 23 624 725 barn
…energirik specialkost till 7 962 407 undernärda barn i fem veckor
…rena vattnet till världens alla människor
Hur många riktiga barn i verklig nöd som Läkare utan gränser skulle kunna hjälpa för den summa kommunerna fakturerar Migrationsverket (4 000 kronor per barn och dygn) får ni räkna ut själva.
Sedan bör man fråga sig vilka partier som anses vara mest humana? Är det partierna som vill hjälpa 3 000 ”barn” om året eller partiet som vill hjälpa miljoner per år?
Veckan före jul skrev företrädare för sex Skånekommuner ett gemensamt brev till Tobias Billström och klagade på den ersättning man får för vårdnaden av de ensamma flyktingbarnen.
Malmö tar emot cirka 1000 barn/ungdomar varje år, men dessa placeras sedan i de elva transitboenden som finns runt Malmö stad. Detta har försatt kommunerna i en märklig och kostsam situation, menar företrädare för Trelleborg, Lomma, Svalöv, Vellinge, Svedala och Ystad.
Anders Berngarn (M), kommunstyrelsens ordförande i Lomma, säger att ”Vi har haft en bra dialog med Billström men vi är inte nöjda. Vi har inte plats till fler barn och vi vill få ersättning för våra extra kostnader”.
Oron från de sex kommunerna tillbakavisas dock av kommunalrådet Carina Nilsson (S) i Malmö som säger att ”Man faktiskt måste visa ett visst mått av humanistisk respekt. Det är staten de ska rikta sig till när det gäller pengarna. Vi sitter ju alla i samma båt när det gäller att inte få alla kostnader täckta”.
I slutet av 2011 bjöds Tobias Billström till Katrineholm av kommunalrådet Göran Dahlström och landshövding Bo Könberg, för att diskutera mer statligt stöd till kommunen när 400 somalier anländer till sommaren.
Visst är det lustigt när kommunpolitiker ständigt hävdar de ekonomiska vinsterna för de stora flyktingströmmarna och sedan går ut och kräver mer pengar för att de inte har råd? Synd att så få väljare inser att det är deras välfärdspengar som ryker all världens väg.
Fler och fler kommuner upptäcker nu att mottagningen av de ensamma flyktingbarnen inte alls blir vad de från början tänkt sig.
Orterna Hofors och Torsåker i Gästrikland, har vaknat upp med baksmälla och insett att deras vilja över att ta emot s.k. ensamma flyktingbarn, inte blivit vad de tänkte och framför allt mycket dyrare.
Kommunalrådet Marie-Louise Dangardt (S), hävdar att den ekonomiska situationen för Hofors redan är prekär och att de uteblivna förväntningarna på mottagandet av de ensamma barnen tär hårt på den lilla kommunens ekonomi. Man hade räknat med en vinst på fyra miljoner i år, men nu gör man istället ett nollresultat.
Inte nog med den ekonomiska situationen, nu är det också turbulent och våldsamt på boendet, då ungdomarna är missnöjda med placeringen och vill flytta till större städer. Detta trots att de från början accepterat sin placering. Fem av barnen har redan flyttat då de vägrat att bo kvar. Problemet för Hofors är att de fortfarande har ansvaret för dessa barn och att socialsekreteraren nu måste åka till de nya orter barnen valt för sitt boende.
De små barnen som anlänt till Sverige och fått allt på ett silverfat, är nu de som ställer kraven och detta kostar skattebetalarna stora summor. Sverige år 2011 i ett nötskal.
