Tunisiens polis sköt ihjäl en islamist och häktade fyra personer i huvudstadens södra del igår morse.
Razzian skedde några timmar efter en stor demonstration för stöd åt regeringen och före den planerade regeringsfientliga demonstrationen.
Regeringens opponenter som består av moderata islamister från partiet Ennahda hävdar att partiet är beroende av anhängare av radikal islam.
För drygt ett och ett halvt år sedan gjorde islamistpartiet Ennahda storslam i Tunisiens första demokratiska val på decennier. Partiets grundare Rached Ghannouchi är ideologiskt i samma fåra som Muslimska brödraskapet men är mer kompromissinriktad än Egyptens avsatte president Mursi.
Natten den 25 oktober 2011 lystes gatorna kring Ennahdas högkvarter i Tunis upp av facklor och samstämd sång. Valresultaten hade kommit och partiets anhängare firade segern. Men Ennahdas grundare Rached Ghannouchi tog ingen ministerpost. ”Revolutionspolitik är för dem som fortfarande har mörkt hår”, sade den gråhåriga partiledaren, född 1941, då.
I dag, på femte våningen i samma högkvarter, sitter han bakom sitt tunga skrivbord. Sångerna och facklorna är borta, men Rached Ghannouchis vision har inte förändrats.
–Vi vill skapa en modell som vore bra inte bara för tunisier och den arabiska världen utan även för Europa och Väst, en modell som visar att islam går ihop med demokrati.
Under studieåren i Kairo på 1960-talet hämtade Rached Ghannouchi inspiration från egyptiska Muslimska brödraskapet och lade den ideologiska basen för Ennahda, som grundades 1989. Men även om Ennahda och Brödraskapet delar historia betonar Ghannouchi att rörelserna i dag är två helt separata organisationer, ”ungefär som socialdemokrater världen över”.
–Vi ser Sveriges socioekonomiska modell som en förebild, där frihet blandas med en social dimension säger Rached Ghannouchi.
Några tidigare omdömen om Rached Ghannouchi på Petterssons HÄR ; HÄR OCH HÄR
Det finns fler tidigare inlägg, då det ju var Tunisien som var först ut i den arabiska våren, men dessa får räcka, då jag vet att fler finns angivna på en av länkarna ovan.
TUNISIEN, Det var i Tunisien den arabiska våren började men det verkar inte gå så bra ”trots” att det det ”moderata” och fredsälskande islamistpartiet Ennahda fick flest röster vid valet rapporterar Amnesty.
Regeringen står vid ett vägskäl gällande mänskliga rättigheter. Sedan Zine El Abidine Ben Ali tvingades lämna makten har den nuvarande regeringen haft en unik möjlighet att förbättra människorättssituationen i landet, men förändringstakten går alldeles för långsamt, säger Amnesty i en ny rapport, One step forward, two step back?. Rapporten bygger på en granskning av människorättssituationen i Tunisien sedan valet 2011 och resultatet är dystert.
De första månaderna efter Ben Alis fall, vidtog övergångsregeringen flera positiva åtgärder vilket inkluderade ratificeringen av viktiga internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Myndigheterna utlovade att alla politiska fångar och samvetsfångar, som hade spärrats in före revolutionen, skulle släppas. Nya lagar som skulle lätta på de hårda begränsningarna av yttrande- och föreningsfrihet antogs också.
Regeringen som bildades för ett år sedan har inte levt upp till sina åtaganden och löften. De senaste månaderna har man istället sett inskränkningar av yttrandefrihet. Dessutom har personer som blev svårt skadade i samband med revolutionen samt familjer till dem som dog inte fått upprättelse eller rättvisa. Fortfarande används överdrivet våld mot fredliga demonstranter som försöker uttrycka sitt missnöje mot regeringens hantering av mänskliga rättigheter.
Ytterligare ett orosmoment är att den nya tunisiska regeringen nyligen avslog rekommendationerna från FN:s människorättsråd i samband med granskningen av människorättssituationen i landet. Rekommendationerna inkluderade bland annat att avskaffa dödsstraffet, att införa lagar som förhindrar diskriminering av kvinnor samt att avkriminalisera samkönade relationer.
– Tunisien står vid ett vägskäl. Myndigheterna måste ta vara på denna historiska möjlighet och konfrontera det smärtsamma arvet av övergrepp och kränkningar genom att förankra universella mänskliga rättigheter i lagen och i praktiken. Först då uppfyller Tunisien kraven på en äkta rättsstat. Arbetet med den nya konstitutionen, som ska slutföras under de kommande månaderna, blir en avgörande test som kommer att visa Tunisiens reformvilja när det gäller mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, säger Amnesty.
Av Olli Rein
I en rapport från det svenska oljeföretaget PA-Resources, som har bedrivit både prospektering och produktion i Tunisien sedan lång tid, kan man läsa dessa föga uppbyggande nyheter i veckan som just gått.
De tre små landbaserade fälten Tamesmida, Douleb och Semmama i Tunisien har stängts av på grund av social instabilitet i området. Förhandlingar med de lokala myndigheterna leds av operatören Serept,
till vilken PA Resources har outsourcat operatörskapet. Före avstängningarna producerade fälten tillsammans cirka 500 fat per dag.
Alltså i det mest liberala av den arabiska vårens Nationer, finns det idag så mycket social oro, att de oljefält som kunde producera olja under hela revolutionen, bortsett från några dagar då Libyens häftiga strider runt hamnstaden Miserata hotade säkerheten på de tunisiska oljefälten i havet nära den libyska gränsen. Men nu kan man inte producera på grund av inre angelägenheter.
Det kommer tyvärr inte så mycket nyheter ut från Tunisien, vilket tyder på att presidenten Rachid Ghannouchi, och hans parti Ennahda och de Salafistiska gangsterislamisterna, har tagit ett strupgrepp på hela det tunisiska samhället. De vill ju införa Sharialagar och teokratiskt envälde. Jag önskar att jag hade lite bättre källor, när det gäller Tunisien. Men om mina värsta farhågor är på väg att besannas, så kommer det inte att komma ut någon information, innan den nya revolutionen är genomförd, vilket brukar leda till blodbad och massivt lidande för folket.
Så det finns kanske fler länder än Syrien, där medborgarna vill flytta till Sverige? Var ska då alla dessa bo och finna någon utkomst för sina behov? Kanske herr Ali1948 kan svara på det?
Våg av strejker och uppror i Tunisien
Det är svårt att hitta något nytt från Tunisien, vilket tyder på att pressen är lika styrd som i vårt eget land. De jag fått fram det viktigaste i den här artikeln från, är från det svenska oljebolaget PA-Resources dotterbolag i Tunisien, som har lejt bort operatörsrollen till bolaget Serept. Det är då dessa som för förhandlingarna med de lokala myndigheterna. Men utan den torftiga rapporten om social instabilitet i området, så hade jag inte ens kunnat gå ut med det här alls. Fotona från den hårt drabbade hamnstaden Miserata, visar vilka hårda strider det varit där, men trots detta så var produktionen igång de allra flesta dagarna och nätterna i det närbelägna Tunisiska oljefältet till havs. De oljefält som nu är stängda, hotas ju inte längre av Libyens inbördeskrig, utan som det verkar av protester och strejker, skriver Olli från ett hett Tunisien
Av Pettersson
Tunisierna slogs för frihet men röstade sedan på ofrihet, i varje fall för hälften av Tunisiens befolkning.
Det islamistiska partiet Ennahda verkar bli den stora segraren i landets första fria val. Enligt preliminära rapporter med över 40 % av rösterna.
Ennahda som tidigare varit förbjudet beskrivs som mycket välorganiserat och med stora ekonomiska resurser.
Nu får islamisterna inte egen majoritet och måste på något vis kompromissa men de som vill ha frihet och Tunisiens kvinnor har all anledning att vara oroliga.
Risken är stor att islamisterna till att börja med fortsätter till Egypten, Libyen, Marocko, Jemen, Jordanien och Syrien.
Snart kommer orderna om huckle på, moralpolis och sharialagar och bakom alltihop står Saudiaraberna med sina oljemiljarder och medeltida synsätt.
– Pettersson hoppas ingen glömt att saudierna finansierar skolor och moskéer i Sverige och det gör de inte för demokratins skull.
Bilderna från Aljazeera, den ena från dagens Tunisien och den andra från medeltiden. Ni får själva gissa vad som är vad…
