Etikett: Dispatch International

”Journalisterna begår brott som kan ge sex års fängelse”

Pettersson4 kommentarer

Ingrid_Carlqvist

DISPATCH INTL Professor emeritus i etnologi, Karl-Olov Arnstberg, är sannolikt den forskare i Sverige som vet mest om romer. Men till honom ringer inga journalister – han har ”fel” åsikter.

– Jag önskar att jag hade en gigantisk megafon där jag kunde ropa ut: ”Vakna svenska folk! Inte nog med att kultureliten lurar och föraktar er, det är också ni som får betala för kalaset!”, säger Arnstberg tillDispatch International.

1997 kom Karl-Olov Arnstberg ut med boken ”Svenskar och zigenare”. Där skildrar han en grupp människor som till stor del lever i utanförskap med kriminalitet, missbruk, bidragsberoende och våldsamma relationer. Han skriver också att svenska medier medvetet ”skrivit upp” romer – av rädsla för att annars framstå som rasister.Read More »

Spelade papperslös – fick billig vård

Pettersson9 kommentarer

Stockholmaren Axel, 48, gick till vårdcentralen och påstod på klingande svenska att han var papperslös från Bosnien. Vips hade han fått ett nytt personnummer och vård för det facila priset av 50 kronor.

– Vem som helst kan utnyttja möjligheten till billig vård och tandvård, det har jag bevisat nu. De ifrågasatte mig inte för ett ögonblick, säger Axel till Dispatch International.Read More »

600 000 muslimer i Sverige

Pettersson5 kommentarer

Sveriges och Danmarks muslimska befolkning fördubblad på 14 år. Trots att muslimer i många avseenden uppvisar beteenden som särskiljer dem från såväl de europeiska ländernas ursprungsbefolkningar som andra invandrargrupper, så finns det inga officiella siffror över hur många de är. Även i Sverige och Danmark är allmänheten hänvisad till gissningar, eftersom myndigheterna vägrar föra statistik över invånarnas religiösa eller kulturella tillhörighet.

Detta har gett upphov till vilda gissningar. I Danmark har man nämnt siffror från drygt 200 000 till uppemot 700 000.

Dispatch International kan nu avslöja att det korrekta talet är 574 000 muslimer i Sverige och 256 000 i Danmark. Den statistiska osäkerheten kan uppskattas vara +/- 20 000 för Sveriges del och +/- 10 000 för Danmarks.

Det betyder att muslimer utgör 6,05 procent av Sveriges befolkning och 4,59 av Danmarks. Det visar beräkningar som Dispatch har gjort via den namnstatistik som Danmarks Statistik och Statistiska Centralbyrån för. I Danmark registrerar man namnet på alla som med myndigheternas tillstånd befinner sig i landet, oavsett om det handlar om utländska studenter eller asylansökande vars sak ännu inte blivit behandlad.

För Sveriges del har vi emellertid bara uppgifter på dem som är folkbokförda i landet. Enheten för befolkningsstatistik på SCB upplyser Dispatch International om att de inte registrerar personer som ämnar befinna sig i landet kortare tid än ett år, t ex utländska studenter. Detsamma gäller för asylsökande som befinner sig i Sverige och väntar på att få sin sak prövad.

-Pettersson undrar om Myten har någon statistik på hur många av dessa som går till jobbet varje vecka?

Läs mer Dispatch International

 

 

Är Katarina Mazetti frisk?

Pettersson10 kommentarer

Man kan undra över Katarina Mazettis hälsotillstånd när hon i en krönika i Journalisten.se går hårt angrepp mot Lars Heedegard och radar felaktigheter ovanpå varandra och påstår i stort sett att mordförsöket inte ägt rum. ”Kanske är den danska polisen inkompetent. Denna attack kan ha ägt rum, även om inga påtagliga bevis finns”, skriver Mazetti. Läs krönikan HÄR.

HÄR finns svaren på Mazettis allvarliga lättkontrollerade felaktigheter…

Verklighetskontroll för Katarina MazettiRead More »

LEDARE: Sluta ljuga om oss!

Pettersson5 kommentarer

Ingrid Carlqvist den 7 februari, 2013

Är ni nöjda nu, vänsterextremister och journalistkolleger, när Lars Hedegaard sånär har blivit mördad? Ni som har gjort allt ni kunnat för att med lögner framställa Dispatch International som en rasistisk och muslimhatande tidning, i stället för att säga sanningen – att vi är kritiska till den totalitära ideologin islam. Är ni medvetna om att det är på grund av ert stöd för de allt brutalare islamiseringskraven i Västvärlden, som dessa mördare kan fortsätta operera fritt i våra samhällen?

I tisdags fick jag ett av mitt livs värsta chocker. Min chefredaktörskollega Lars Hedegaard ringde och beklagade att han inte kunde komma till redaktionen i Malmö, eftersom han just blivit utsatt för ett mordförsök.

Ingen av oss är dum. Vi är fullt medvetna om att det vi gör är farligt – det värsta man kan göra i Sverige 2013 är att kritisera islam och den huvudlösa invandringspolitik som regeringen Reinfeldt för. Men vi kämpar för att få fortsätta leva i ett öppet och demokratiskt samhälle där 100 procent yttrandefrihet råder.

Den dagen vi kapitulerar för de mörka krafter som vill dra ner Västvärlden i det totalitära mörkret, då är det slut. Det är NU vi måste göra något om vi vill försvara vårt sätt att leva.

Vi på Dispatch International kommer nu att tvingas bli ännu mer försiktiga och rädda om vår säkerhet. Men vi kommer aldrig, aldrig, aldrig att ge upp och ge segern åt de totalitära krafterna. Då får ni döda oss, en efter en.

Jag uppmanar nu alla mina journalistkolleger att stå upp för det fria ordet och för varje tidnings rätt att skriva de artiklar de finner nödvändiga för sina läsare. Sluta kalla oss för muslimhatare – det är inte vi som hatar eller försöker skjuta och döda oliktänkande. Vi är kritiska mot den totalitära ideologin islam, som i dag utgör ett lika stort hot mot den fria världen som tidigare nazismen, fascismen och kommunismen gjort.

Sluta ljuga för era läsare, lyssnare och tittare. Tala om för dem att vi står upp för demokrati och frihet, vilket ni för länge sedan har slutat göra.

Men jag gör mig inga förhoppningar om er. För ni har målat in er i ett hörn där ni i er iver att vara ”goda anti-rasister”, inte ser skogen för alla träd. Ni ser inte att det är ni som är det stora hotet, ni som ursäktar mördare och terrorister med taskig barndom och ”utanförskap”. Det är ni som har lagt allt fokus på Breivik och struntat i terroristerna som skulle skära halsen av journalisterna på Jyllands-Posten och kasta ut deras huvuden på Rådhuspladsen. Det är ni som gullar med terrorister och ursäktar deras brott.

Om ni inte ställer upp för Dispatch Internationals rätt att ge ut en tidning utan att bli utsatta för mordförsök, så har ni inte inom publicistiken att göra. Då kan vi lika gärna lägga ner demokratin och yttrandefriheten på en gång.

-Pettersson tackar Ingrid Carlqvist för dessa ord, och hoppas men tvivlar på att någon journalist har dålig samvete för sina osanna skriverier.

Stöd Dispatch International prenumerera HÄR

Ulf Nilsons Dispatch-krönika startade Twitterdrev

Pettersson12 kommentarer

Kära vänner

Dispatch International har som känt skapat viss oro i den etablerade svenska pressen och politiska eliten, och det avser vi göra även i fortsättningen eftersom det verkligen behövs.

Därför har vi beslutat att välja en artikel som ”Powerplay i veckan”. Denna vecka handlar den om Ulf Nilsson, som gav efter för påtryckningar från media och framför allt Expressen.

Henrik Ræder Clausen
 Dispatch International 

”Kollegerna agerade som svultna rovdjur”

Av Maria Celander

Ulf Nilson är känd för sina kontroversiella krönikor i Expressen och att hans medverkan i Dispatch International skulle väcka uppseende, det förstod chefredaktören Ingrid Carlqvist. Men det fullständiga jordskred av indignation och ilska som Nilsons medverkan i tidningens första nummer genererade, framförallt på Twitter, hade hon inte räknat med.

– Reaktionerna var tudelade. Många var glada och skrev uppskattande om Ulf Nilson, att han än en gång visat sig orädd och inte lät sig skrämmas av etablissemanget. Men journalistkollegerna uppförde sig som svultna rovdjur. De kastade sig över Ulf Nilson och slet honom i stycken, säger Carlqvist.

Och nu hände det som verkligen chockade Ingrid Carlqvist. Ett par timmar efter att drevet gått igång, meddelade Ulf Nilson via TT Spektra att krönikan var ett misstag – han visste inte vilken typ av tidning Dispatch International var. För övrigt var krönikan ändå en engångsföreteelse, menade Nilson. Båda påståendena är rent lögnaktiga, enligt Ingrid Carlqvist.

– Jag har mejl redan från i höstas, som visar vår överenskommelse att han, på egen begäran, skulle skriva två krönikor i månaden. Där framgår också att han läst tidningen på nätet och tyckte att den var ”spännande”, säger hon.

Ulf Nilsons agerande kom därför som en enorm besvikelse. Hade det rört sig om en ung, orutinerad journalist hade reträtten varit mer förståelig, menar Carlqvist, men nu handlar det om en mycket garvad reporter – Ulf Nilson fyller 80 år i år och är inte i någon känd beroendeställning.

– Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skrev ju ett lång och mastigt blogginlägg om att redaktionschefen Per Anders Broberg haft ett samtal med Ulf Nilson om hans medverkan i vår tidning. Jag vet inte om de har någon hållhake på honom eller vad som sas, men uppenbarligen var det någonting som fick honom att ändra uppfattning om Dispatch International. Plötsligt var vi inte spännande längre, säger Carlqvist syrligt.

Bortsett från att det är tråkigt att förlora en duktig krönikör, ser hon ett större problem i ”Ulf Nilson-gate”. Det är inte första gången folk som medverkar i Dispatch International hotas, hånas och chikaneras å det grövsta, och dessvärre finns anledning att anta att det heller inte är den sista.

– Svenska journalister vet att vi har rätt när vi påstår att de i 30 år undanhållit sanningen för svenska folket. Deras enda möjlighet att hindra denna jättelika skandal från att komma till allmänhetens kännedom är att försöka tysta oss. Därför försöker de skrämma både läsare och medarbetare. De slänger epitet som rasist och islamofob omkring sig, men har ännu inte lyckats beslå oss med ett enda faktafel.

Du säger att du har flera mejl från Ulf Nilson, tänker du publicera dem?
– Nej, jag tycker alldeles för mycket om honom för att göra det. Jag inser att han har stått under en omänskligt hård press för att ta avstånd från oss på det vis han gjorde, och önskar honom inget ont. Jag hoppas verkligen inte att det ska bli nödvändigt att publicera mejlen.