Av Stefan K
En underbar helg går mot sitt slut och jag hoppas att ni alla njutit av det underbara försommarvädret, den långhelg som många passat på att ta och inte minst, vår Nationaldag.
Denna helg påminner mig om den första riktigt fina vårdag vi upplevde i Södermanland för några år sedan.
Redan på fredagskvällen bestämde jag och frugan oss för att på lördagen packa en matsäck med godsaker och cykla till det natursköna området Linudden/Örstigsnäs, fem kilometer utanför Nyköping. Sagt och gjort, så trampade vi iväg tidigt på förmiddagen och använde oss av smågatorna i staden och småvägarna utmed kuststräckan. Vi var inte ensamma om denna idé, för utmed gångstigarna på slutmålet mötte vi flertalet leende och glada människor som hälsade och småpratade med oss, trots att vi inte kände dem. En liten osvensk känsla faktiskt.
Efter flera njutbara timmar under en strålande sol, med trevliga promenader, ständigt omgivna av fåglarnas kvitter och fjärilarnas färgglada vingar samt en härligt god och innehållsrik matsäck, så var det dags att ta cyklarna och bege sig hem. Livsglädjen var vid detta tillfälle påtaglig.
På hemvägen tog vi den vanliga vägen genom Arnö och via Nyköpings centrala delar. Vi hann inte långt förrän träd och gräs byttes mot asfalt och betong. Alldeles i utkanten av Arnö hade någon eller några roat sig med att krossa en busskur och glas låg spritt över hela cykelbanan. Hela vägen från Arnö och genom Nyköping, sick-sackade vi fram mellan krossade glasflaskor, hopknölade ölburkar och tomma pizzakartonger. Nattens konstnärer hade också gjort sitt till för att pryda stadens husfasader med vad de kallar konst och några individer med dåligt ölsinne hade roat sig med att krossa två skyltfönster utmed gågatan.
Väl hemma möttes vi av en granne, en äldre dam, som ledsen berättade att någon stulit hennes cykel under natten. Efter en välbehövlig dusch, så gick jag ut på nätet för att inhämta min dagliga dos av nyheter från Sveriges alla hörn. Rubriker om mord, misshandel, våldtäkt, gängbråk, anlagda bränder och upplopp nådde mina ögon.
Den glädje som dagen ute på Linudden och Örstigsnäs hade frambringat, förbyttes snart till sorg och ilska. Tänk så fort det går och så lätt det är att förvandla något positivt till något negativt. Vetskapen om att det finns individer som inte unnar oss glädje och är totalt likgiltiga inför andra människor och deras egendomar gör mig inte bara rasande, utan också uppgiven.
Varför måste det vara så?
