Varje gång jag ser en politiker stå med ett leende och förklara att nya miljarder ska satsas, skrivna regler undantas och fler nyanlända prioriteras, blir jag både ilsken, upprörd och uppgiven. Det bästa sättet att avreagera sig på är att skriva bloggartiklar eller brev till ansvariga ministrar. Detta brev är riktat till Jan Björklund och Tobias Billström, som den 23/10 stod och förklarade att barn till personer som enligt gällande regler inte får vistas i Sverige ska få fri skolgång med samma regler som övriga elever. Miljöpartisten som stod nöjd och flinade genom hela presskonferensen lämnar mig helt oberörd.

Detta brev skickades till berörda personer den 28:e oktober 2012.

Det måste egentligen kännas skönt att som minister i en svensk regering kunna fatta beslut som inte drabbar en själv?

Hur många gånger ska vi svenska skattebetalare tvingas höra er i den svenska regeringen stå och försvara er minst sagt huvudlösa politik i frågor gällande invandring och flyktingmottagning? Den politik och de beslut ni fattat under er tid vid makten har påverkat vår vardag och kommer att påverka vår vardag under en väldigt lång tid framöver. Ni försvarar er med att Sverige ska förbli ett tolerant och humant land som tar ansvar för världens elände och inte minst människor i nöd. Hur tolerant och humant är det att locka hit folk för att sedan placera dem i förorter där varken bostäder och jobb finns? Hur humant är det att locka hit folk med löften om ett kravlöst liv och sedan placera dem ute i en liten landsortshåla i norra Sverige?  Hur humant är det mot alla svenskar, såväl etniska som invandrade, som nu får se hur äldrevården, skolan, pensionssystemet och hela välfärden rasar samman? Kan ni inte ställa er upp och stolt erkänna att vi i Sverige nu nått vägs ände och att problemen bara kan bli värre framöver? Därför behöver vi en ny politik där vi inte längre kan ta detta ansvar och kasta ut alla dessa miljarder som egentligen borde gå till svenska skattebetalares välfärd och jobbskapande satsningar för de 380 000 som saknat jobb i flera år och de 50 000 som hittills varslats i år.

Är er rädsla för att ge SD ett finger i frågor om migration större än er omtanke om det land och den befolkning ni som svensk regering röstats fram för att prioritera? Har ni någon gång lekt med tanken att er huvudlösa flyktingpolitik drabbar vanliga och hederliga människor som allt oftare ser sin förut så trygga vardag förändras till något ingen ens kan föreställa sig? Är er önskan att hellre satsa på att locka så många som möjligt till Sverige och sedan prioritera alla miljardsatsningar på att ge dem jobb och bostäder, utan en tanke på alla de svenskar som saknar detta?  Som jag tidigare skrev så drabbar er politik vanliga svenska medborgare, såväl etniska som invandrade, på ett sätt som förmodligen ingen förväntade sig 2006. Detta samtidigt som ni själva kan sitta trygga i förvissning om att denna politik aldrig kommer att drabba er. Kritiken växer mot er och den politik ni för och tro mig när jag säger att det inte bara är Sverigedemokrater som reagerar. Varje dag omges jag av personer i det privata och på arbetsplatsen som vädrar åsikter som ni i regeringen skulle kalla ”främlingsfientliga”. Jag har aldrig förut hört så många ha åsikter, så många som vädrar sitt missnöje och jag har aldrig hört så många vara så intresserade av dessa frågor. Det är t.o.m. så att bekanta med invandrarbakgrund har börjat deltaga i diskussionen. Även de börjar märka hur deras vardag i Sverige sakta men säkert förändras. Även de har vänner som är arbetslösa, vänner som söker bostad, barn som går i den allt sämre skolan och föräldrar som lever allt otryggare liv på äldreboenden. De åsikter som vädras allt oftare är inte ”främlingsfientliga”, utan ger uttryck för en gnagande oro över deras egna och deras anhörigas framtid. Ni måste vara stolta och våga erkänna att er politik påverkar det Sverige som många inte längre känner igen. Ni måste också våga erkänna att denna politik skapar reaktioner som ni väljer att kalla ”främlingsfientliga” för att på så vis slippa ta debatten och erkänna att SD kanske ändå inte är helt fel ute. Det är ju faktiskt ni i den svenska regeringen som skapar de förutsättningar som lockar fram den allt högljuddare kritiken, så lite självkritik vore kanske på sin plats. Ställ er gärna frågan om orsaken till att ni sitter i en svensk regering och vad svenska väljare förväntar sig av en svensk regering de röstat fram?

Att våga erkänna sina misstag och göra om är inte fegt, tvärtom.

Nu har ni påbörjat en liten kärleksaffär med Miljöpartiet, vars företrädare vi kunde se med ett leende på läpparna tillsammans med er på den presskonferens där ni förkunnade att barn till personer som enligt gällande regler inte har rätt att vistas i Sverige, nu även ska få fri skolgång att lägga till den fria vård ni redan tidigare tagit beslut om. Ingår man en kärleksaffär, slutar det ofta att man hamnar i säng. Sängen i detta fall är väl regeringskansliet där jag förmodar att vi hittar Mp efter valet 2014? Många gånger när man vaknar upp i sängen, morgonen efter en kärleksaffär, så undrar man vad man egentligen gjort och vilka konsekvenser denna lilla kärleksaffär kan komma att få i framtiden. Många är de som fått skäl att ångra sitt lilla snedsteg och många gånger har det lilla snedsteget påverkat livet under många år, kanske för resten av livet. Jag vet inte var denna huvudlösa flyktingpolitik kommer att utmynna i, men med Mp vid sin sida kan vi förmodligen förvänta oss vad som helst. Deras inställning i migrationsfrågor är att alla regler ska sluta gälla för att alla som vill ska kunna ta sig till Sverige och finansieras av de skattepengar som egentligen borde vara till för att trygga svenska skattebetalares välfärd. Kanske vi redan ser hur er nya partners krav börjat påverka er och kanske dessa krav ligger bakom det faktum att Sverige är det extrema undantaget i Europa, att Sveriges regering inte går ut och hårdare kräver en jämnare fördelning av flyktingströmmen till Europa och att personer som befinner sig illegalt i Sverige ska ges samma möjligheter som alla oss som betalar för dem.

Ibland får man känslan av att ni i regeringen inte längre bryr er om människors oro och den väg som verkar ta Sverige in i en återvändsgränd.

Att vädja till er är förmodligen lönlöst, men kasta skygglapparna och våga skaka av er rädslan för rasistspöket. Innerst inne tror jag ni själva inser att det gått för långt, att Sverige nått vägs ände och att problemen som redan finns bara kan förvärras fr.o.m. nu. Ni vet också att ju fler som konkurrerar om jobb och bostäder, ju fler är det som blir utan.

Låt inte den borgerliga regeringen bli ihågkommen som den regering vilken lät tryggheten, gemenskapen och välfärden raseras i ett rökmoln av politiskt korrekthet. Tycker ni inte själva att Sverige och den svenska befolkningen är värda bättre?