Etikettarkiv: barnfattigdom

Lars säger sanningen i Ring P1


Lars Runesson från Stockholm ringer in till Ring P1 och säger sanningen om ”fattigdomen” hos nyanlända.

Han säger en viktig sak. ”Rabaldret kring Centern i veckan visar att svenska politikers okritiska syn på invandring är rent politiskt i syfte att vinna röster från denna allt större väljargrupp”.

Lyssna, det är hörvärt Barnfattigdom

bag_of_money


TV-tips


Debatt kommer ikväll att ta upp…

Månggifte och gårdagens uppgifter i Uppdrag Granskning angående barnfattigdomen. Debatt har en ny programledare i Kristina Hedberg. Belinda Olsson väljer att sluta själv och efterträds alltså av Hedberg som närmast sågs i SVT:s ”Min sanning” som hon petades från efter interna strider med kanalen.

Jag vet inte om Belinda väljer att sluta eller om kontroversiella krönikor som denna fick henne på fall? Det var i Min sanning som flera personer satt och öste skit på SD och SVT sparkade Hedberg för att hon tillät detta eller om Hedberg protesterade för att SVT tillät detta kan diskuteras. Kanske det inte ens har ett samband.


Barnfattigdomen är överdriven


Uppdrag Granskning har synat den påstådda barnfattigdomen och kommit fram till intressanta fakta.

Rädda Barnen har länge hävdat att 250 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Bris och Majblomman har också de framfört liknande siffror.

Nu visar UG att siffrorna kraftigt överdrivits och Rädda Barnens Sverigechef medger att man gett en felaktig bild. Bris kampanj ”När pengarna inte räcker till” jämför situationen för många barn i Sverige med situationen i Afrika. Bris generalsekreterare, Kattis Ahlström, erkänner att undersökningen baseras på intervjuer med 14 barn. Majblomman i sin tur har framfört direkta lögner och Lena Holm, generalsekreterare, skyller på metodfel.

Källa: SVT

Här visar Uppdrag Granskning att lögner och överdrifter är vanliga i tre stora hjälporganisationer. Då ställer sig frågan om lögner och överdrifter också motiverar andra områdens verksamheter?


Flest fattiga barn i Malmö


I Malmö och Landskrona är barnfattigdomen värst i landet. Det är resultatet av Rädda Barnens kartläggning för tionde året i rad och siffrorna är från 2010.

Det är många faktorer som påverkar. Arbetslöshet, sjukdom, föräldrarnas ställning i samhället… säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete. Det är han som leder arbetet med Rädda Barnens rapporter om fattigdom.

I rapporten pekar han också på djupgående och växande klyftor i samhället. Mellan fattig och rik. Mellan barn till ensamstående föräldrar och barn till samboende föräldrar. Mellan svenska barn och barn i familjer där föräldrarna är födda utomlands.

– Undersökningen ger bottenbetyg åt hur vi klarat att integrera människor från andra kulturer. De har problem med att försörja sig och de problemen finns kvar allt längre perioder, i flera år, säger Tapio Salonen och fortsätter.

-Pettersson tackar för tipset från 73:an och inser att 7-partiet verkar vara på rätt väg om man vill öka klyftorna – öka invandringen. Det drabbar invandrare, arbetslösa, sjuka och gamla…om ni inte visste det så kan jag rapportera att det mångkulturella paradiset Malmö får 3,7 miljarder per år från landets övriga kommuner genom det så kallade skatteutjämningssystemet.

Vem fan säger att invandring är lönsamt?

HD.se     VK.se 


248 000 barn är fattiga i Sverige.


Av Pettersson

Som fattig i Sverige räknas den som har en nettoinkomst för en vuxen och ett barn som är lägre än 11 424 kronor per månad. Barnfattigdomen fortsätter att öka i Sverige, enligt Rädda Barnen. Nu är nära en kvarts miljon svenska barn fattiga, enligt organisationens årsrapport som presenterades i dag.

Rädda Barnens rapport bygger på Statistiska Centralbyråns uppgifter, som släpar efter ett antal år, därför beskrivs situationen 2009. Enligt Rädda Barnen är det också färre fattiga barn som klarar skolan. De har sämre hälsa och ökad risk för att leva otryggt och hamna i permanent utanförskap.

Den största delen fattiga barn finns främst i storstädernas problemområden där båda föräldrarna är födda utomlands. Allra tuffast är det i gruppen utrikes födda ensamstående föräldrar. Där är mer än hälften av barnen fattiga.

– Pettersson vet att som ett brev på posten kommer oppositionen att skylla på regeringen för den ökande barnfattigdomen och undrar om S, V och MP tänker följa SD:s förslag för då kommer fattigdomen att minska drastiskt.

11 424 kronor i månaden som fattig! – Pettersson undrar vad Sveriges pensionärer och barnen på Afrikas horn tycker om den gränsen.

Ekot  


Somaliska insamlingar


Av Stefan K

Vi läser nu i tidningarna om somalier som samlas för att med hjälp av olika aktiviteter samla in pengar som ska skickas till nödställda  i hemlandet.

Jag ser egentligen inget fel med det, för vem av oss skulle inte ställa upp och försöka hjälpa föräldrar, barn, syskon, släktingar och goda vänner som hamnat i problem?

Problemet för många av oss är att vi själva inte har de ekonomiska resurser som ibland krävs. Vi tvingas med andra ord att prioritera och självgoda som vi är så prioriterar vi ofta vår egen och familjens situation först. Annat vore om vi hade pengar som inte var våra egna och vi satt med vetskapen om att skattebetalarna var vänliga nog att spä på hushållskassan med jämna mellanrum.

Någonstans här ser jag hur verkligheten berättar en sanning som media inte gärna vill rota i, för samtidigt pågår en annan välkänd debatt, nämligen den om barnfattigdomen.

När vi läser om och hör våra politiker tala om denna barnfattigdom som är mest utbredd bland de nykomna i förorterna, så läser vi om somalier som varje månad skickar hem pengar till kvarvarande familj och släkt. Vi har också hört hur dessa politiker försökt att överträffa varandra med löften och förslag om hur barnfattigdomen ska bekämpas i framtiden.

Här ser jag personligen ett problem som de vi kallar pk-Sverige inte ser. Många av dessa somaliska familjer består av arbetslösa föräldrar och ett stort antal barn. Självfallet är grundproblemet påtagligt redan här. Ingen begåvad människa kan väl tro att två arbetslösa föräldrar kan ge alla sina 8-10 barn samma förutsättningar som i de familjer där två arbetande föräldrar försörjer 2-3 barn?

Nu vet vi att dessa, oftast stora somaliska familjer där inte sällan de bägge föräldrarna går utan arbete, försörjs av oss skattetyngda medborgare som finansierar hela deras tillvaro. Om dessa familjer nu väljer att prioritera pengatransaktioner till bekanta i Somalia, så har de gjort sina val precis på samma sätt som vi själva gör våra. Att man sänder hem pengar som man får till att finansiera vardagen, hjälper knappast till att förbättra statistiken i den barnfattigdom vi nu hör nämnas var och varannan dag och som säkerligen blir en av huvudfrågorna i nästa valrörelse.

Törs vi gissa att det kommer att satsas ytterligare miljarder i den bidragsindustri där flyktingar från exempelvis Somalia utgör en markant del? Redan idag ges nykomna generösa bidrag och med nya reformer bakom knuten, så känns det som att vi skattebetalare tvingas ge samma bidrag två gånger.

Är verkligen syftet med bidrag till nykomna att pengar ska skickas till hemlandet och att vi p.g.a. detta ska pynta in ytterligare pengar för att barnen i de nykomna familjerna ska få sina iPods, märkeskläder och klassresor?

Lokaltidningen SN har haft ett antal artiklar i frågan, men valt att inte publicera dem på webbilagan. Varför kan vi bara ana, men jag tror att reaktionerna och kommentarerna från läsarna skulle få en helt annan utgång än den tidningen hoppas på.


Pensionärsfattigdomen


Av Stefan K

Jag har dessbättre eller dessvärre många år kvar till pension. Min oro inför denna tid bottnar i den ekonomiska situationen. Kommer det att finnas pengar kvar i välfärdskassan så att jag kan njuta av mina sista år i livet?

Världens högsta skatter räcker idag inte till för de ändamål de ska finansiera. Nu går det snart inte en dag utan att det rapporteras om nedskärningar och besparingar inom välfärdens samtliga kärnämnen. Orsaken kan vi diskutera hur länge som helst, men som jag ser det finns det bara två svar.

Antingen finns inga pengar till vår välfärd och då måste vi tillföra dessa med hjälp av höjda skatter. Denna åtgärd finner jag märklig då vi redan idag betalar in mer till vår egen välfärd än man gör i något annat land i världen. Eller så finns pengarna, vilket de borde göra, men då måste de rimligtvis användas till annat än deras egentliga syfte. Till vad kan vi spekulera i och alla har vi väl våra aningar och svar. Fakta kvarstår, pengarna räcker inte till.

På våra nyhetskanaler sitter det experter på både det politiska och ekonomiska planet. De stora dagstidningarna har medarbetare som specialiserar sig på politik och ekonomi. På bankerna sitter det ekonomiskt kunniga personer och på andra instanser sitter politiska experter med full insyn på det som pågår runt omkring oss. Jag är säker på att flertalet av dessa män och kvinnor sitter inne med svaret om vår välfärd och varför inte pengarna räcker. Några vågar inte komma ut med detta då svaren säkerligen är känsliga och de räds drevet som genast skulle gå till attack och ifrågasätta deras agenda och solidaritet. Andra vågar men hålls tillbaka av sina chefer som inte under några omständigheter vill ge SD och andra som ifrågasätter, vatten på sin kvarn. Under tiden dessa interna strider pågår och tystnaden sänker sig över maktens korridorer så blöder Sveriges välfärd. Hur länge den tillåts blöda vet ingen och vad händer när de sista dropparna rinner ur Moder Svea?

Idag debatteras barnfattigdomen och partierna försöker överträffa varandra i nya förslag som ska förhindra detta. Den verkliga sanningen bakom verkar inte vara lika intressant som debattämne. Våra svenska s.k. ”journalister” ser heller inte fakta som något viktigt och det kanske inte är så konstigt då problematiken bygger på en överdimensionerad flyktingpolitik och den vågar ingen svensk journalist kritisera, till skillnad mot deras utländska kollegor. Tur att Internet då finns och kan upplysa naiva svenskar om sanningen. Politiskt Inkorrekt har en artikel i ämnet ”barnfattigdom” som borde väcka lite huvudbry hos de mer politiskt korrekta, länk.

Nu väntar jag på en lika häftig debatt om den nya ”pensionärsfattigdomen” och hur den kommer att utvecklas i framtiden. Vi som betalat in skatt sedan sena tonåren undrar därför:

Kommer jag och mina jämnåriga att kunna unna oss en välförtjänt ledighet under våra sista år i livet?

Vilka som bär ansvar för den havererade välfärden vet vi. När jag är pensionär skulle jag gärna vilja ställa dom till svars, men då är det för sent. Då sitter de i Thailand och på Mallorca och njuter av livet i sina lyxlägenheter som det köpt med hjälp av riksdagens pensionspengar och skrattar åt oss dumma svenskar som köpte deras argument rätt av.



Barnfattigdomen och arbetslöshet


Av Pettersson

Insändare i dagens Södermanlands Nyheter. Läs HÄR

Apropå barnfattigdom

Rädda barnen visar att barnfattigdomen ökat mellan 2007 och 2008 från 209 000 till 220 000 barn. Genast är oppositionen framme och gnäller på Alliansregeringen trots att utredaren Tapio Salonen säger att dubbelt så många var fattiga under Perssons regering 1997.

Att 430 000 barn räknades som fattiga för 10 år sedan skyller socialdemokraternas ledare Juholt på finanskrisen i början på 1990-talet och har glömt finanskrisen 2007/2008.

Anledningen till att antalet fattiga barn ökar beror i stor utsträckning på att invandrarna blir fler och de lever allt för ofta på socialbidrag (introduktionsersättning) och har oerhört svårt att ta sig ur bidragsberoendet. Av Rädda Barnen räknas de då som fattiga trots att de troligen är oerhört mycket rikare än de var i sitt hemland.

Tittar vi sedan på arbetslösheten så har den minskat med 2 % bland svenskar sedan Alliansen vann valet 2006 medan den ökat med 65 % bland utrikes födda samtidigt som antalet långtidsarbetslösa bland nysvenskarna ökade med 127 %.

Integrationsminister Erik Ullenhag nämner som orsak till den ökande arbetslösheten bland invandrare finanskrisen och då undrar man naturligtvis om minskningen av arbetslösa svenskar beror på samma kris.

Nåväl, i stället för att skjuta budbäraren tycker jag det är dags att ta en seriös debatt om vår invandrings- och integrationspolitik. Det går inte att som både opposition och regering fortsätta hälla bensin på elden och sedan låtsas som inte röken syns.