Frankie Lymon & The Teenagers
Jag har tvingats att gå lite fortare fram än jag tänkt mig, då jag genom sjukdom i slutet på förra veckan inte hann med att få några slagkraftiga artister från sent 40-tal och tidigt femtiotal. Vi har istället hamnat i USA 1956, när flera rocksångare fick sitt genombrott, inte minst Elvis Presley, the king of rock n roll, men det är inte han som kommer härnäst utan det ni kan läsa om på Engelska Wikipedia. Men ni ska inte vara för hårda idag med er kritik, för de båda huvudpersonerna är inte mer än 13 respektive 14 år här 1956
Franklin Joseph ”Frankie” Lymon (September 30, 1942 – February 27, 1968) was an American rock and roll/rhythm and blues singer and songwriter, best known as the boy soprano lead singer of a New York City-based early rock and roll group, The Teenagers. The group was composed of five boys, all in their early to mid teens. The original lineup of the Teenagers, an integrated group, included three African American members, Frankie Lymon, Jimmy Merchant and Sherman Garnes, and two Puerto Rican members, Herman Santiago and Joe Negroni.
The Teenagers’ first single, 1956’s ”Why Do Fools Fall in Love”, was also their biggest hit. After Lymon went solo in mid-1957, both his career and those of the Teenagers fell into decline. At age 25, he was found dead in his grandmother’s bathroom from a heroin overdose His life inspired the 1998 film, Why Do Fools Fall In Love?.
At the age of 12, Lymon heard a local doo-wop group known as the Coupe De Villes at a school talent show. He befriended their lead singer, Herman Santiago, and he eventually became a member of the group, now calling itself both The Ermines and The Premiers. Dennis Jackson of Columbus, Georgia, was one of the main influences in Lymon’s life. His personal donation of $500 helped start Lymon’s career.
One day in 1955, a neighbor gave The Premiers several love letters that had been written to him by his girlfriend, with the hopes that he could give the boys inspiration to write their own songs. Merchant and Santiago adapted one of the letters into a song called ”Why Do Fools Fall in Love”. The Premiers, now calling themselves The Teenagers, got their first shot at fame after impressing Richard Barrett, a singer with The Valentines. Barrett, in turn, got the group an audition with record producer George Goldner. On the day of the group’s audition, Santiago, the original lead singer, was late. Lymon stepped up and told Goldner that he knew the part because he helped write the song. The disc jockeys always called them ”Frankie Lymon and the Teenagers”.
Frankie Lymon & The Teenagers – Why Do Fools Fall In Love februari 1956
Frankie Lymon and The Teenagers – Baby, Baby and I´m not a juvenile delinquent 1956
Barbie Gaye – My boy Lollipop 1956
My Boy Lollipop är en sång skriven vid 1950-talets mitt, och Robert Spencer, Morris Levy och Johnny Roberts anges som låtskrivare. Den spelades ursprungligen in av Barbie Gaye från USA och blev en mindre rhythm & blues-listhit mot slutet av 1956, och låttiteln stavades ”My Boy Lollypop” på den ursprungliga 78-varvaren. Men låten blev senare mer känd då Millie Small från Jamaica 1964 fick en hit med den.
Sången anses ha skrivits av Bobby Spencer från doo-wop-gruppen The Cadillacs, vars manager Johnny Roberts också anges ha samskrivit låten. Den spelades in (som ”My Boy Lollypop”) 1956 av då 15 år gamle Barbie Gaye. Hennes version, med rytm liknande den i Millie Smalls senare inspelning, blev en mindre hitlåt spelad i radio av Alan Freed, och hon medverkade i Freeds årliga julshow på New York Paramount 1956 Hon inspirerade även sångaren och låtskrivaren Ellie Greenwich att kalla hennes första skiva ”Ellie Gaye”. Bobby Spencers namn togs senare bort och ersattes av Morris Levy från skivbolaget, som menade att Robert Spencers namn var hans egen pseudonym. Mer läsning på engelska Wikipedia och kanske något mer på svenska Wikipedia
