Att förebygga extremism

Av Stefan K

Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver i ett öppet brev som publiceras i DN att ”En nationell handlingsplan ska förebygga extremism”.

Alla vi som vill kunna gå på gatorna och känna oss trygga välkomnar detta. Alla vi som vill kunna uttrycka våra känslor utan att riskera nattliga besök utanför vår bostad eller dagliga överfall av maskerade personer, välkomnar detta. Ja, överhuvudtaget så välkomnas detta av samtliga oss som vill se ett Sverige där folk känner sig trygga och säkra.

Brevet och handlingsplanen riktar sig främst mot den s.k. vit makt-rörelsen, vilket kanske inte är så konstigt efter Norge tragedin och debatten som följt efter denna. I brevet står det också skrivet att det finns i huvudsak tre extremistmiljöer i Sverige, vitmaktmiljön, den autonoma vänstern och den våldsbejakande islamismen. I sedvanlig stil så nämns den autonoma vänstern mer marginellt, vilket kan tyckas märkligt när tre borgerliga företrädare står som författare.

Vi kan också i brevet läsa att regeringen tänker söka medel från EU för att förebygga och motverka högerextremism, samt att skapa ett nätverk mellan europeiska aktörer som arbetar mot dessa rörelser. Mer pengar till Expo alltså. Varför regeringen inte tänker söka medel för att motarbeta och förebygga de övriga två extremistmiljöerna får vi inte veta.

Sedan skriver de tre brevförfattarna en sak som strider mot brevets sista mening, ”Hela Sverige behövs i det gemensamma arbetet för att värna vår demokrati”, men man gör det i förtäckta ordalag.

Man oroas över att rasistiska partier runt om i Europa flyttar fram sina positioner och att dessa rasistiska partier handlar om partier som vill strama åt och minska ner på invandringen och flyktingmottagningen, råder det ingen tvekan om. Så vad de tre egentligen menar, men inte skriver, är att SD nu ska bekämpas hårdare och detta ska göras med EU-medel i skolor, i föreningar, i talarstolar och i det civila samhället. M.a.o så ser nu Reinfeldt sin chans att mer legitimt få hela Sverige att vända ryggen åt ett parti som vågar ta upp debatten i ett känsligt ämne och som hittills har närmare 350 000 svenska medborgare bakom ryggen. Var det ”…att värna vår demokrati” de skrev?

Källa: DN

Brottsoffren och skadestånd

 Av Pettersson

Vi läser ofta att brottsoffer blir tilldömda skadestånd för misshandel, våldtäkt eller blivit påkörd av ett rattfyllo och tror naturligtvis lite enfaldigt att offren får dessa pengar.  

Det låter fint att få lite pengar som plåster på såret men hur ofta fungerar det? Ofta kan det dröja ett år eller längre innan offret får några pengar och visar det sig att brottslingen inte har några tillgångar vilket inte är ovanligt väntar långa utdragna processer för brottsoffret.

Då är det dags att fylla i en ansökan om brottsskadeersättning och skicka till Brottsoffermyndigheten och när det är klart ska brottsoffret meddela kronofogden att Brottsoffermyndigheten betalat ut pengarna.   

Om blankettraseriet inte räcker så visar det sig att den utbetalda ersättningen är betydligt lägre än det utdömda beloppet som brottslingen dömts att betala samt att myndigheten tar 1 500 kr i självrisk på beloppet. Skadeståndet och brottsskadeersättningen är nämligen två olika saker. Skadeståndet ska brottslingen som inte har några pengar betala och brottsskadeersättningen är en typ av försäkring.

Tycker ni det låter jobbigt så tänk då på hur ett brottsoffer känner sig som misshandlats och/eller våldtagits och måste sätta igång med komplicerad pappersbyråkrati och dessutom få mindre pengar än vad de tilldömts. Staten borde fan åka dit för psykisk misshandel! 

Detta idiotiska system är ingen nyhet för den nuvarande regeringen eller den förra, men för att något dåligt funnits länge är ingen anledning till att det är kvar.

Justitieminister Ask och regeringen skulle lätt kunna lägga ett förslag där staten tar över ansvaret och offren får sina tilldömda pengar så fort domen vunnit laga kraft och staten sedan jagar brottslingen med blåslampa. Det är småpengar i statsbudgeten men skulle betyda mycket för offren till statens daltande kriminalpolitik.

− Pettersson väntar på regeringens förslag men är rädd för att han får vänta, det är nog viktigare att dalta med brottslingarnas välbefinnande än offrens.