Etikettarkiv: Åsa Lindeborg

Kulturchef sågas jäms med fotknölarna


Åsa Lindeborg som hatar alla som inte delar hennes världsbild sågas jäms med fotknölarna i en utmärkt krönika.

Jag tänker inte orda så mycket, utan uppmanar er att läsa. Vill bara peka på en ytterst sanningsenlig beskrivning av Lindeborgs hatiska artiklar. ”Hon avskyr att bilmekaniker, sjuksköterskor och andra vanliga löntagare ges chansen att skriva av sig i kommentarsfälten”. Så sant, så sant och detta delar Lindeborg med merparten av Sveriges journalister. Medienissarna vill ha ensamrätt på nyhetsbevakningar och ledarsidor, men ses allt oftare frånåkta av den fria medians krönikörer.

Vi på Petterssons som tillhör gruppen ”vanliga människor som jobbat sig fram i livet med hårt arbete” tycker ni ska läsa Stefan Torssells sågning av Åsa Lindeborg.


Först när vänstern hotas blir det angeläget…


…eller Islamisters hot sätter tonen.

Debattören Dick Erixon har en viktig poäng i den artikel han publicerar på sin blogg idag. Det är först när vänstern hotas som media tycker det är angeläget.

Åter en gång. De hot som Åsa Lindeborg utsätts för kan inte och ska inte försvaras. Jag har dock svårt för hennes tårar, för det som hon utsätts för, utsätts Sverigedemokrater för varje dag och Åsa Lindeborg är en av de journalister som genom hatfulla ord och direkta lögner piskat upp en stämning som triggar galningar  att skrida till verket. Var finns Aftonbladets och Åsa Lindeborgs avståndstagande artiklar när stenar kastas in genom sovrum, när hat klottras på husväggar, när barn väcks av nattliga telefonsamtal, när politiskt engagerade sparkas från sina jobb och partiföreträdare tvingas flytta till hemliga adresser p.g.a. det hat och det våld som möter deras vardag? Fortsätt läs


Demokratins baksida


Aftonbladets Åsa Lindeborg skriver en tankeväckande artikel om våld och hot.

Telefonterror och vardagshot har blivit till vardag för Åsa Lindeborg och inte ens hennes barn går fredade. Det hon utsätts för är inget som någon i ett demokratiskt land ska behöva genomlida och de som ägnar sig åt detta har definitivt inget att vara stolta över.

Dock kan jag inte få ur huvudet att just det som Åsa Lindeborg utsätts för är något som dagligen drabbar politiker. Vi läser om telefonterror, mordhot, stenar som kastas in i sovrum, barn som hotas i skolan, hatfulla ord som klottrats ned på husfasader, bilar som får hjulmuttrar bortskruvade, både fysiskt och psykiskt våld. Merparten av dessa hot får oftast en liten notis i lokaltidningen och mycket kommer aldrig ens till allmänhetens kännedom. Få har tillgången och få ges möjligheten, att som Åsa Lindeborg skriva av sig sina upplevelser och känslor i en stor artikel i en av Sveriges största dagstidningar. Fortsätt läs


Journalisters svek


Av Stefan K

Invandrings- och flyktingfrågor är ett hett ämne, ingen tvekan om det. Så hett att journalister väljer att medvetet undanhålla sanningen.

Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare”.

Dessa ord fällde Janne Josefsson, en av Sveriges bästa och mest orädda journalister, redan 2007.

Igår kunde de som fortfarande köper Aftonbladet läsa hur tidningens kulturchef, Åsa Lindeborg, skrev följande:

Det finns inga enkla förklaringar till att främlingsfientligheten minskat i just Sverige, men jag tror att mediernas betydelse varit stor. Med undantag för ett par profiler på Svenska Dagbladets ledarsida, har medierna aktivt försvarat idén om alla människors lika värde”.

Samma Åsa Lindeborg skrev följande i SvD, mars 2010: ”Att vara kulturchef på Aftonbladet är det bästa sättet att förändra världen”. Efter gårdagens artikel i AB är det lätt att se tanken bakom de orden. Att undanhålla sanningen i invandrings- och flyktingfrågor skapar alltså en bättre värld enligt Lindeborg. Hur är det då med det? Om journalistkåren nu väljer att medvetet dölja delar av helheten skapas genast rykten, spekulationer och detta är aldrig en bra lösning på problem. Att tala om problemen är det bästa sättet att lösa dem. Denna mening fick man lära sig redan i barnsben och visst är det så. När media sedan underskattar människors vilja att ta reda på sanningen och den nya teknik som sprider nyheter i sociala medier snabbt som ögat, så underminerar man inte bara trovärdigheten för sin egen yrkeskår, utan också den syn på invandrings- och flyktingfrågor man tror sig ha ensamrätt på.

Det är kanske inte förvånande att just journalisterna hamnade sist när Medieakademin nyligen presenterade siffror över svenska folkets förtroende för olika yrkeskårer.

Den stora frågan är dock vad medierna döljer och vad det är för sanningar de inte vill ska nå ut till svenska folket. Ni som läst boken Världsmästarna har fått en inblick i journalisternas lögner genom åren. Ni som inte läst den, gör det!