Det sägs att en majoritet aldrig kan drabbas av rasism. Vem som myntat detta har jag ingen aning om, men det är så debatten går i politiska och mediala kretsar.
Egor Putilov har en bakgrund som handläggare på Migrationsverket och som frilansjournalist. Det var i egenskapen av det sistnämnda han bevittnade en rå misshandel som inte kan benämnas med annat än ren rasism.Read More »
Av Stefan K
Hatbrotten ökade mellan 2010 och 2011, men har minskat sedan 2008.
Hatbrott är inget man ska acceptera, oavsett vem som begår det och vem som drabbas av det. Beskrivningen av ordet hatbrott är dock ganska florstunn. En liten pojke som på skolgården kallar en kamrat för jävla neger begår ett hatbrott, likaså en person som på en buss säger jävla flata till en kvinna och en person som en sen lördagkväll hamnar i slagmål med någon ur minoriteterna.
Media försöker i dagarna lägga över hela skulden på majoritetsbefolkningen, dvs. oss etniska svenskar. Det är enbart vi som begår hatbrott, aldrig någon ur minoritesbefolkningen. Varför är inte svårt att förstå, det ligger liksom i tiden. Minoriteterna är alltid oskyldiga och tvingas media rapportera om händelser med minoriteter som skyldiga, använder man gärna ordet ”svensk”, pixlar bilder och utelämnar ett signalement. Så här beskrivs det bla. i dagens ”opartiska” SN:
När ni läser om hatbrott ska ni ha i åtanke att media gärna undviker ordet när förövaren är invandrare och offret svensk. Minns ni händelsen i Södertälje 2008 när 20 invandrarkillar skrek svennehora åt en ensam svensk tjej och överöste henne med sparkar och slag när hon gav svar på tal? Är inte det ett hatbrott? Självklart är det så, för tänk er en omvänd situation. Varför är det inte hatbrott när en invandrare skriker jävla svenne åt en svensk kille, när det kallas hatbrott om samma svenska kille skriker jävla blatte åt invandrarkillen? Självklart är det samma brott och självklart är det hatbrott i bägge situationerna, men media väljer att vinkla det i traditionell stil. Det är och ska förbli vi svenskar som är utövarna och minoriteterna som är offren. Att media drar oss vid näsan bevisas av de fakta om hatbrott man kan läsa på BRÅ:s och Polisens hemsidor. Texten nedan är hämtad från gårdagens Text-tv.
Med dessa fakta i bakgrunden är självklart så att vi svenskar kan drabbas av hatbrott likaväl som andra och att olika invandrargrupper och minoriteter kan begå hatbrott mellan varandra. Att media väljer en enögd linje borde de tvingas svara på. I BRÅ:s dokument om hatbrott 2011 står det däremot lite mer utförligt beskrivet att även minoriteter kan och begår hatbrott. Bl.a. kan vi läsa om utvecklingen av anti-religiösa brott mellan 2008 och 2010.
Som ni ser har hatbrotten mot muslimer ökat marginellt, samtidigt som hatbrotten mot judar och kristna ökat markant. Vilka som står för denna ökning får ni själva avgöra, men inte tror jag det är Andersson och Lundström. Självklart dyker denna intervju med rabbinen Shneur Kesselman upp i tankarna. Här hymlas inte över gärningsmännens ursprung, men varför detta aldrig kommer fram i debatten underminerar hela rapporten om vad som är hatbrott och vilka som begår dem.
BRÅS:s dokument om hatbrott kan laddas hem här.
*uppdaterad 2012-06-29 klockan 10:15
I ett svar från ett mejl jag skickade skrev ansvarig på BRÅ att de politiska hatbrotten inte räknas in, men att de därmed inte är ointressanta. Just nu jobbar BRÅ med en undersökning av politikernas utsatthet (PTU) och den ska presenteras 2013. Jag fick också tipsat att läsa tabell 1 på sidan 25 i dokumentet ni kan ladda hem. Där kan man bl.a. läsa att hatbrotten mellan minoriteter är större än antalet hatbrott mot exempelvis romer, judar och muslimer. Varför nämns aldrig det i media. Antalet anmälda hatbrott mor majoritetsbefolkningen, dvs oss svenskar var 128 år 2011. Det finns säkerligen ett mörkertal bland alla hatbrottskategorierna, men jag misstänker att mörkertalet är större i den sistnämnda än bland övriga. Vi svenskar anmäler sällan när någon ropar svennehora eller knuffar oss i bussen.
Av Olli Rein
Hussein al-Faham heter en ung irakisk bloggare som gillar Sverige och som därför vill integrera sig i det svenska samhället. Han när en dröm om att bli journalist eller författare. Till Sverige kom han så sent som under 2008, men har bloggat på svenska i mer än två år. Innan dess bloggade han på sitt hemspråk i cirka ett år. Om alla invandrare vore som Hussein så skulle det nog inte vara några invandrarproblem alls i Sverige. I en blogg skriver han om restaurangnäringen och dess brist på renlighet, och framförallt är det de arabiska restaurangerna han kritiserar, medan han själv helst går på svenska restauranger, för att de inte är smutsiga och farliga för magen. Jag har valt att lägga ut Husseins inlägg i originalskick, då de svenska felen inte är så många.
Det måste finnas hårda kontroller mot Pizzerior!
Postat den juni 15, 2010 av Hussein al-Faham
Jag brukar äta pizza och kebab varje vecka från en pizzeria som ligger nära mitt hem. Det är känt (här i Gävleborg) att de flesta pizzerior för invandrare, särskilt kurder och araber.
Den pizzerian, som jag brukar äta ifrån, ägas av en arabisk person. Hans mat är god, men frågan är om den maten är ren eller inte?
Min mor, som har haft praktik i den här pizzerian i fem, sex månader, varnar mig att köpa mat nästa gång från dem?!
Hon säger till mig att de, som jobbar i den här pizzerian, är smutsiga och samma situation med andra pizzerior, därför att de arbetarna alltid är lika och från samma område och de vet inte vad renhet betyder, viktigast för de att laga mat så fort de kan.
Om du vill köpa mat utanför hemmet, så är det bättre att köpa den från en svensk restaurang, för att de är trogna och rena och de har gått på restaurangprogrammet, säger min mor.
Då frågade jag henne om vad orsaken var till att hon varnade mig att köpa från pizzerior som ägas av invandrare.
Sedan började hon berätta för mig om dem, och jag blev verkligen förvånad.
De tvättar inte kniven, som de skär med. Jag har märkt att de skär grönsaker och kött hela dagen med samma kniv och utan tvätt. De tvättar inte kött och grönsaker. Dessutom ser jag ofta att deras händer är smutsiga och det blir problem, när de gör pizzasallad med sina händer.
Jag frågade en av dem, som jobbar, varför de inte tvättade grönsaker och kött. Då svarade han, medan han skrattade att ”kundernas magar ska tvätta dem själv, så att det inte behövs tvätta dem”!
Jag blev sedan förvånad, när jag såg en person som hämtade med sig fläskkött och han färgade den med ett rött ämne för att visa att det är fårkött. Jag frågade honom varför han gjorde så! Då svarade han att det berodde på att fårkött är dyrt!
Men jag sade till honom att det betyder att de lurar muslimerna som inte äter fläskkött. Då svarade han att han bara har sålt den till svenskar, inte muslimer! Säger min mor.
Jag undrar hur han kan veta skillnaden mellan muslimer och kristna! Frågar han varje person som köper mat ifrån dem om sin religion?
Även om han är ärlig, lurar han sina kunder i alla fall!
Min mor fortsatt att prata om dem och då sade hon något värre än det första:
En av dem, som jobbar, skar grönsaker, men plötsligt sårades hans hand av kniven. Han gjorde ingenting! Han gick och gjorde ett annat arbete. Han började knåda degen, trots att hans hand var sårad. Jag pratade med hans kompis och sade att han borde behandla sin hand. Då gick hans kompis och lade bara en servett på hans hand, fastän blod fortfarande hade funnits runt hans finger!
Det verkar att jag/vi äter god mat, men skitmat samtidigt!
Jag undrade om det fanns kontroll av restauranger.
Ja, det finns, men de säger till oss vilken tid de ska komma för att se pizzerian. Tre, fyra dagar innan de kommer, städer vi pizzerian och köket och visar för dem hur pizzerian är ren och vacker! Svarade min morsa!
Jag tycker att det verkligen är dumt! Vad är nyttan med den här kontrollen? Till exempel, om jag äger en smutsig pizzeria, och sen säger kontroll att de ska komma till mig! Tror de att jag ska välkomna dem, medan min pizzeria är skit och äcklig, eller ska jag städa den?!
Det, som jag vill säga, att kontrollen inte måste ställa tid, när de kommer till någon restaurang, och att de måste vara hårdare mot pizzerior och andra. Därför att den orena maten har fyllt våra magar som försöker tvätta dem, men de kan inte, och därför är vi tvungna att gå till sjukhuset på grund av de smutsiga människorna som säljer mat!
Det här är väl en rätt bra beskrivning om hur det går till i många av våra kära invandrares restaurangkök. Det bästa med beskrivningen, är ju det att den kommer från en arabisk skribent, som har fått detaljerna från sin mor som arbetar i dessa arabers kök. Det här är den sanna historian, bakom den kända myten om ”Råttan i Pizzan”och den känns ju inte särskilt mycket bättre än den falska. Tänk på det ni som tänker äta på arabisk pizzeria i helgen, säger Olli Rein och önskar alla en god måltid på någon annan Pizzeria, så svensk som möjligt om vi ska tro på Hussein al-Faham och hans mamma.