HISTORIA. I dag den 6 november firas Gustav Adolfsdagen till minne av hans dödsdag 1632 vid slaget vid Lützen. Det är egentligen inte helt rätt dag, eftersom Sverige på den tiden hade juliansk kalender. Enligt den gregorianska kalendern, som vi numera följer, dog Gustav II Adolf den 16 november.
-Pettersson skulle gärna ta en bakelse till eftermiddagsfikat, men klarar tyvärr inte av att baka och det finns inget konditori inom rimligt avstånd i skogen. Det får bli något enklare, kanske en ostmacka…
Gustav II Adolf är mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet som skulle göra landet till en av Europas största och ledande nationer under den tidigmoderna perioden. Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar, då han förnyade krigskonsten vilket har gjort honom känd som ”den moderna krigföringens fader”. Hans gärningar avgjorde den politiska och religiösa maktbalansen i Europa, men under hans tid reformerades även landets styrelse. Han hedrades år 1633 av Sveriges riksdag med namnet Gustav Adolf den store. Han kallades också Lejonet från Norden.
Gustav Il Adolf var endast 17 år när han tillträdde som regent och fick avge en kungaförsäkran utformad av Axel Oxenstierna. Sverige låg i krig med tre länder – Ryssland, Polen och Danmark. Läget var hotande för den unge kungen och mot den bakgrunden har hans snabba framgångar inom administration och ekonomi samt i de olika krigen tett sig desto märkligare. Men Karl IX hade berett vägen för sin son. Adeln hade tuktats genom Linköpings blodbad och inom landet ifrågasattes inte Gustav Adolfs arvsrätt.
Ändå vore det fel att inte betona Gustav II Adolfs stora insatser. Han förändrade Sveriges ställning inrikespolitiskt och utrikespolitiskt mer än kanske någon annan gjort. Han hade ett snabbt intellekt och stor förmåga att klara kriser.
Inrikespolitiskt var det avgörande att han valde att samarbeta med Axel Oxenstierna och adeln i stället för att ta strid. Därigenom fick han hjälp med det omfattande administrativa reformarbete som han inledde både på det militära och det civila området. Län och landshövdingar, regementen och överstar inrättades och utsågs. Inte mindre än 24 platser fick stadsrättigheter under hans regeringstid – bland dem Göteborg.
Gustav II Adolf har dock främst gått till historien som den store krigarkungen. Han reformerade armén och byggde upp flottan. Efter att ha avslutat de danska, ryska och polska krigen gav han sig in i det som senare skulle kallas trettioåriga kriget.
Många har diskuterat avsikterna med de många krigen. En del har försvarat dem med att de var nödvändiga på grund av att det svenska kärnlandet annars var hotat, andra med att kungen var starkt troende och drevs av en religiös övertygelse då han bekämpade katolikerna. Men det finns också de som ansett att motiven var ren erövringslust och en glädje i att i spetsen för den svenska armén briljera på de europeiska slagfälten. Han ville göra Sverige större och dessutom spela en central roll i den europeiska politiken, kanske som tysk kejsare.
Två år efter det att han landstigit i Pommern stupade Gustav II Adolf i slaget vid Lützen den 6 november 1632.
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
”Han hedrades år 1633 av Sveriges riksdag med namnet Gustav Adolf den store.”
Ändå säger de flesta svenskar inte Gustaf Adolf den Store när de pratar eller skriver om honom. Men samma svenskar insisterar på att kalla den moskovitiske tsaren Peter I för ”Peter den store”.
”Inte mindre än 24 platser fick stadsrättigheter under hans regeringstid – bland dem Göteborg.”
Det var av rent statsfinansiella anledningar. En stad fick ha permanenta marknader där handel pågick året runt. För detta privilegium var staden tvungen att ha en klart markerad gräns där tull/ skatt togs upp på de varor som fördes in i staden för försäljning. Pengar som gick till kronan.
Den primära anledningen, som jag kunnat komma fram till, varför Gustaf II Adolf gick in i 30-åriga kriget var för att han visste att om den protestantiska ligan förlorar kommer Sverige vara nästa land till rakning för att konverteras tillbaka till katolicismen. Han ville inte att svensk mark skulle bli ett slagfält och att svenskarna skulle få uppleva samma hemskheter som de som utspelade sig i det Tysk-romerska riket. Denna uppfattning förstärktes av hur Danmark behandlades efter att de gått in i kriget och förlorat. Både Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna var överens om att allt krig ska föras utanför det egentliga Sverige. Sedan att han blivit ombedd att ingripa i kriget för att hjälpa den protestantiska ligan några år tidigare var en annan anledning.
Ostmackan är att föredra och definitivt nyttigare och mycket billigare.