Sverigebilden har blivit en hånfull karikatyr

INSÄNDARE. En skrattspegel för omvärlden som med viss skadeglädje ser hur Sveriges stöddiga politiker grimaserar av obehag inför bilden av verklighetens obevekliga sanningar. Bilden av Sverige var förr ljus. Nu är den nattsvart. Omvärlden håller upp den som en skrattspegel i Lustiga Huset. Löfven blir lång i ansiktet när han läser recensionerna i utländsk press. Morgan Johansson blir lång som en ål, Ylva Johansson smal som en orm, Ygeman krymper till en mask, Isabella Lövin blir en liten dvärg och  Bolund syns inte alls hur han än vänder och vrider sig. Read More »

Nu är det inte roligt att vara politisk skojare i Sverige

INSÄNDARE. Vår rödgröna regering betraktas som ett dåligt skämt i omvärlden. Stå-upp-komiker som det knappt lönar sig att ens skratta åt. Det är ingen vits med att bua heller. Dom lyssnar inte på den förr så lättroade publiken. Nu framstår de gamla säkra, politiska skämten mer som lyteskomik. Gamla poänglösa lustigheter om trygghet, välfärd, rättvisa och demokrati. Om hur glädjande det är att ha nöjet att få betala världens högsta skatt. Hur vi glädjestrålande kunnat ta emot alla lyckliga migranter. Som flinande, frustande av skratt rånar och våldtar de tråkiga svenskarna. De som med ett brett grin av lycka delar sin lön med dem. Det skänker glädje att vi har blivit en humoristisk stormakt. Det är kul att allt ensammare bekämpa den livsfarliga koldioxiden. Visserligen till åtlöje för sura, humorfria grannländer. Men det får man ta med en klackspark eller svälja ihop med dövande lyckopiller. Eller tröstläsa Aftonbladet och de andra grönköpingsblaskorna. Eller somna framför statstelevisionens skojfriska utbud och välregisserade debatter. TV-utbud som uppenbart plagierats från Nordkorea. Vi tål väl ett skämt även om det är plumt. Våra Norgehistorier är ju inte heller så snälla.Read More »

Det kan inte hända i Sverige – även när det händer

INSÄNDARE. Tage Danielssons geniala monolog om sannolikhet efter Harrisburgkatastrofen kan sägas berätta hela den svenska politiska historiens senaste 70 år. Den handlar om en enda sak – förnekande av verkligheten. Kanhända det enda som kan hända i ett land där det är lögn att få veta sanningen. I sanning osunt när allt är osant. Så sant som det är sagt att outsagt också är en form av lögnaktighet. En form av nödlögn istället för enformigt blåljugande. Men att ljuga trovärdigt kräver en klok skalle för att man inte ska bli sedd som dumskalle. Regeringens huvudlösa mörkande, riktar snarare ljuset mot det de ljuger om.Read More »