JOURNALISTIK. Genom att spela in och publicera sina egna oredigerade intervjuer slår politiker som Charlie Weimers och Carl-Oskar Bohlin hårt mot mediernas traditionella tolkningsmonopol. En demokratisering som gör medieetablissemanget rasande.
Charlie Weimers (SD) gör samma sak som Carl-Oskar Bohlin (M) – de publicerar intervjuer i media oklippta på sina egna plattformar. Traditionella journalister beskriver detta som ett hot mot demokratin. Det är det inte. Det är ett hot mot traditionella journalisters makt över verklighetsbeskrivningen.
Marie Söderqvist och Henrik Jönsson har gjort ett litet videoreportage om hur debatten ser ut.
I fredags den 3 juli kl. 14.48 lade EU-parlamentarikern Charlie Weimers ut en ljudfilm på Facebook där han blir intervjuad av SvD-journalisten Martin Palmborg.
Eller intervjuad? Weimers blir snarare tjatigt utfrågad om varför han tagit sig friheten att i ett långt inlägg på X skriva att den svenske polismannen Christian Zedig, på semester i Danmark, blivit mördad av ett invandrargäng.
Palmborgs syfte med intervjun blir snabbt tydligt. Han vill avslöja att Charlie Weimers använt en tragisk händelse i Köpenhamn på ett felaktigt sätt. Men ju längre man lyssnar på det nästan 10 minuter långa klippet, desto tydligare blir det att det är Charlie Weimers som verkar ha gjort en ordentlig research, inte journalisten.
Mer påläst än granskaren
Några timmar senare publicerade även Palmborg en uppdaterad version av sin egen artikel på SvD, där även han konstaterar att polismannen dött av sina skador och att den misstänkte förövaren – som visserligen nekar till brottet – tidigare dömts till fängelse for mord. Att gruppen unga män som polismannen hade oturen att konfrontera bestod av invandrare från en annan kontinent, nämndes dock inte i SvD-artikeln.
Weimers avväpnar journalisten genom att visa sig vara mer påläst. Medan reportern famlar och ifrågasätter om det verkligen finns bekräftade uppgifter, hänvisar Weimers till danska medier, poliskällor och familjens egna offentliga inlägg.
Försöket att få en politiker vars åsikter man ogillar påkommen med felaktigheter leder snabbt till ombytta roller, där den förmente granskaren finner sig granskad i stället för intervjuobjektet. Journalisten, beväpnad med en förutfattad tes, försöker misstänkliggöra Weimers för att ha försökt utnyttja en svensk familjefar som fallit offer för ett brutalt gängvåld i Köpenhamn – men misslyckas totalt.
Egen oredigerad version
Charlie Weimers var klok nog att göra samma sak som civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin gjort till sitt signum: att spela in vad som verkligen sägs och ge sin egen oredigerade version av händelseförloppet.
Bohlin har inte bara rättat SvD:s fackboksredaktör Anders Q Björkman om örnar, estetik och svenska flygvapnet. Han har också korrigerat Dagens Nyheter, som försökt pressa honom rörande hans kritik mot att nöjesprofilen Edvin Törnblom – som öppet vill ha Magdalena Andersson som statsminister – ska utfråga partiledare.
Genom att spela in dessa typer av intervjuer och lägga ut dem oklippta på sina egna plattformar gör Bohlin och Weimers det omöjligt för journalisterna att sätta dit dem genom tendentiös redigering.
Rasande över förlorat monopol
Förlusten av tolkningsmonopolet gör medieetablissemanget rasande. Irritationen blev extra tydlig i Almedalen när Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson debatterade med Bohlin. Olsson anklagade ministern för att ”fiska i grumliga vatten” och hävdade att hans publiceringar ”göder en mediefientlig rörelse”. Olsson påstår att Bohlin kallat en reporter på Aftonbladet för ”suspekt och korrumperad” efter en granskning av säkerheten kring statsministerbostaden Fållökna.
Bohlins svar var dräpande: ”Jag har varken sagt att hon är suspekt eller korrumperad. Det här är ett praktexempel på hur etablerad media förvränger och förställer.”
Bohlin berättade att hans kritik var en ren sakupplysning om att reportern fått pengar från rebellmammorna för en bok hon skrivit. När Olsson pressades på detaljerna tvingades hon erkänna: ”Jag jobbar inte på Aftonbladet. Jag är inte insatt i de här specifika sakförhållandena.”
Gamla medieordningen är död
När medierna granskar kräver de total transparens och underkastelse. När de själva möts av samma sak anser de att det är ett demokratihot.
Den gamla medieordningen, där journalister agerade enväldiga grindvakter, är död. Det är denna demokratisering av informationsflödet som gör traditionella journalister upprörda. I ett försök att försinka denna oåterkalleliga process, och bibehålla makten över narrativet ännu ett tag, misskrediteras alla politiker som vågar ifrågasätta journalister eller journalistiska vinklingar.
Detta kommer inte att fungera, för med all sannolikhet kommer allt fler människor att spela in journalisters agerande och publicera sina egna motbilder. Detta är inte en fara för demokratin, utan en utveckling som stärker demokratin.
Marie Söderqvist och Henrik Jönsson
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Många politiker använder tragiska händelser i sin propaganda, även aktivister försöker med manipulerande metoder.
V i får väl hoppas att LA Mott får jaga nån ovillig politiker,LA Mott han som aldrig backar.
Och att Nick Alinia retar upp nån politiker,trycker upp kameran i ansiktet på honom, får en örfil och griper politikern, envarsgripande, han gillar ju sånt. Då kommer följare att jubla.
Ja ni komer väl ihåg klipp o klistra exspert på väderfronten som inte ville göra en
direktintervju utan bara inspelade, när hon inte kunde frisera intervjun var det inte
roligt att vara exspert längre. JA bara möt journalister med egenispelad material.!
Journalisternas självförhärligande uttryck ”den tredje statsmakten” har fått sig en ordentlig törn; plötsligt gäller ”vad som egentligen sades” vilket förvirrar våra redaktörer när de inte längre kan vinkla sina ”artiklar”.
Skönt att den fria pressen äntligen har fritt utrymme!
Dyngmurvlarna får smisk på rumpan!
Men snälla lilla människa. Om du inte är insatt i sakfrågor varför yppar du dig då. Snacka om att trampa i klaveret. Puh! Jösses
Bohlins sågning av SvD:s Anders Q Björkman är ta mig tusan en klassiker.
Det är likartat den debatt som fanns för ett tjugotal år sedan, när journalisterna inte tyckte att politikerna skulle direktkommunicera med foljet genom bloggar. Allt handlar om makten över tanken.
Journalister är med ett fåtal undantag vänsterblivna kommunister
Publik service & all skattefinansierad media är den ”djupa staten” i dess så kallade demokratiska form !
Det går att klippa och klistra det mesta, från kvitton till intervjuer. Det bör absolut diskuteras hur pass hedersamma sådana tilltag är. I andra, liknande, sammanhang skulle KO vara rätt instans att anmäla till. En hel del journalister går definitivt att jämställa med lågprisprodukter från TEMU.
Enda lösningen för Partiet att se till att deras media behåller tolkningsföreträdet så Deras sanning består är att licensbelägga alla inspelningsmedium.
Det innebär att du måste ha en licens för att få inneha ett inspelningsmedium. Du måste då motivera varför just du ska få ha ett inspelningsmedium och orsaker som att du vill kunna skydda dig själv eller din nära kommer leda till avslag och beslagtagning av alla inspelningsmedium du har i din ägo.
Gå aldrig med på att bli intervjuad om reportaget inte sänds oredigerat.
Klippa o klistra i intervju ska inte förekomma.
Antingen oredigerade visningar eller inget alls.
Det är mycket ruttet virke i public service och gammal-media. Många idéer om hur narrativ och vinklingar (eller utebliven rapportering) skall låta dem agera någon slags 3e statsmakt. Rötan är så genomgående att hela strukturen behöver bytas ut.
Vad betalar normala länder med 10M invånare för public service?
Hur många är normalt anställda vid public service?
Media gör allt för att inte förlora makten, den som äger ordet har makten. Precis som prästerna på 1500-talet när de hittade på att bränna häxor eftersom de hotade prästernas ord och därmed deras makt.
Sedan kom Gutenberg, då blev det annat.