ENERGIPOLITIK. Tyskland drar upp elpriserna i hela regionen och även svenska elkunder får betala mer, skriver Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik. Det finns en närmast religiös tro på att kombinationen solkraft, vindkraft och batterilagring ska lösa allt, men Tysklands samlade batterikapacitet kan bara backa upp landets elbehov i ungefär sex minuter, påpekar han i Second Opinion
När Europas största ekonomi avvecklar stabil elproduktion och ersätter den med väderberoende kraft drabbas inte bara tyskarna själva – utan även grannländer som Sverige.
Under två decennier har Tyskland lagt ofattbara summor på sol- och vindkraft. Resultatet är ett elsystem som blivit allt dyrare. Eftersom vädret inte kan planeras måste konventionella kraftverk ändå finnas kvar som reserv. Därmed finansierar landet delvis två parallella energisystem – ett för vardag och ett för nödsituationer. Priset betalas av hushåll och industri, som nu behöver subventioner på nästan 30 miljarder euro per år för att klara sina elräkningar.
Trots rekordstora satsningar kommer produktionen inte att räcka. Kärnkraften är avvecklad och kolkraften ska bort senast 2038. Lösningen från Berlin är att bygga minst 10 gigawatt nya gaskraftverk – med statliga stöd – och införa en kapacitetsmarknad. Detta i ett land där kärnkraften stängdes med argumentet att Tyskland inte hade ett elproblem utan ett gasproblem. Ironin är monumental.
När den egna energipolitiken inte levererar söker man desperat lösningar utomlands. En nyligen publicerad studie föreslår att tysk vindkraft bör byggas i Danmark och Sverige eftersom för många turbiner på tyskt territorium riskerar att kannibalisera varandras produktion. Med andra ord: konsekvenserna av den tyska energivisionen ska exporteras norrut.
Än mer långtgående är förslag om att bygga gigantiska sol- och vindparker i Argentina och Brasilien och med kabel transportera elen 10.000 kilometer till Europa. Ett annat projekt gäller storskalig produktion i Marocko med batterilagring och en 4 800 kilometer lång kabel till Tyskland. Handelsblatt rapporterar att Marocko skulle kunna leverera 26 terawattimmar per år – nästan lika mycket som de tre sista tyska kärnkraftverken producerade innan de stängdes 2023.
Kärnan i den tyska strategin är en närmast religiös tro på att kombinationen solkraft, vindkraft och batterilagring ska lösa allt. Men ingen politiker vill redovisa vad detta faktiskt innebär. Hur många batterier krävs för att driva Tyskland genom flera dygn av så kallad Dunkelflaute, när varken sol eller vind producerar? Vad skulle kostnaden bli? Finns ens dessa volymer att köpa på världsmarknaden – och vem ska finansiera dem?
Fakta talar sitt tydliga språk. I dag kan Tysklands samlade batterikapacitet backa upp elbehovet i ungefär sex minuter. Pumpkraftverk kan teoretiskt bidra ytterligare en halvtimme. Samtidigt kan perioder med nästan ingen produktion pågå i flera dygn. Avståndet mellan politiska drömmar och teknisk verklighet är avgrundsdjupt.
För Sverige får detta mycket konkreta konsekvenser. När Tyskland får elbrist dras priserna upp i hela regionen. Svenska elkunder får betala mer, och kraven på att Sverige ska exportera allt större mängder planerbar el ökar. Tysk energipolitik håller därmed på att bli svensk inrikespolitik.
Den tyska ekonomiska krisen har flera orsaker, men energifrågan är kanske den mest avgörande. Kemi- och stålindustrin kämpar för sin överlevnad. Företag flyttar produktion utomlands. Samtidigt planeras enorma AI-datacenter som kräver stabil el dygnet runt – utan att någon kan svara på var den ska komma ifrån.
Förbundskanslern har nyligen erkänt att kärnkratsavvecklingen var ett ”allvarligt strategiskt misstag”. Ändå fortsätter man på samma väg. I koalitionsregeringens program nämns kärnkraften inte ens. Problemen skjuts framför sig av rädsla för politiska konflikter.
För Sverige borde lärdomen vara självklar. Ett elsystem som bygger på väder, subventioner och förhoppningar om framtida batteriteknik leder till höga priser och industriell försvagning. Vi står inför ett vägval: att dra slutsatser av det tyska misslyckandet – eller riskera att upprepa det.
Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik
Billigaste och snabbaste kärnkraften för södra Sverige finns i Tyskland
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Läste att kostnaden för batterilagring av den el Sveriges vindkraft producerar i medeltal under ett dygn är lika stor som kostnaden för 79 nya stora kärnkraftverk av O3-typ.
Finns det ingen räknekunnig i Sverige längre.
Hur kan vi betala för att Tyskland ska få billig el?
Lägga ner fungerande kärnkraft och importera gas från Putin.
Sätta sig knät på opålitliga herrar borde vara straffbart.
Batterilagring=hål i huvudet.
3Idioter tror at vindkraft löser alla problem, idag stod vindkraften för runt 10% av elförsörjningen, grattis!
Ett annat perspektiv är dock att jag har nyligen renoverat mitt hus. Till en kostnad av ca 0.5 % av vad renoveringen kostat kan jag köpa ett batterilager som räcker till att täcka husets behov i 24 timmar. Eller man kan sänka temperaturen, och lagrad energi räcker hela veckan. I dom flesta fall är effektbristen ganska kortvarig, dvs även mindre batterilager kan spela rätt stor roll. I slutändan är det avgörande vilka alternativ man har, och vilka val man gör. Industrier kan flytta utomlands, medborgarna tenderar att vara mindre flyttbenägna. Därför överraskar det mig att man i Tyskland har valt att subventionera gasen till konsumenter, men låtit industrier ta hela smällen när Ryssland invaderade Ukraina (och nu senast krisen i Persiska viken). Det kan kortsiktigt ha viss konsekvens eftersom industrier inte går och röstar men långsiktigt kan det slå tillbaka.
Går så när så kallade ”Akademiker” skall framtidssäkra systemen, de tänker inte längre än skrivbordets storlek och går på allt som Konsulterna slår i dem med lite hjälp av kapitaltillskott i nåt skatteparadis.