DEN GRÖNA BUBBLAN. Under 2024 och 2025 har en rad ambitiösa satsningar på vätgas lagts på is eller helt avbrutits. Trots politisk entusiasm och enorma offentliga stöd står tekniken inför allvarliga utmaningar. Frågan är om vätgasen är en lösning – eller ännu en grön bubbla, rapporterar Christian Sandström, Affärsvärlden.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talade om vätgasens framtid 2021 var det med en närmast religiös övertygelse. – Ren vätgas är ett perfekt medel för att nå vårt mål om klimatneutralitet. Den kan driva tunga industrier, få våra bilar, lastbilar och flygplan att gå framåt, lagra säsongsbaserad energi och värma våra hem. Allt detta med nästan noll utsläpp.
På pappret är vätgas en dröm. I praktiken är det betydligt mer komplicerat.
Högtflygande löften möter fysikens realiteter. Grön vätgas framställs genom elektrolys av vatten – en process som kräver mycket energi. Den kemiska bindningen mellan syre och väte är stark, vilket gör att det går åt en och en halv till två gånger mer energi för att framställa grön vätgas än att producera väte ur naturgas.
Idag framställs bara omkring fyra procent av världens vätgas genom elektrolys. Resten kommer från fossila källor. Det är ingen tillfällighet – fysikens och kemins realiteter sätter gränser.
Vätgasens verklighet: när fysiken sätter gränser för politiken. Utöver den energikrävande produktionen är vätgas en reaktiv, explosiv och tekniskt svårhanterlig gas. Som universums minsta molekyl är den extremt svår att lagra och transportera. Dessutom har forskare vid Princeton University visat att vätgas är en indirekt men potent växthusgas, vilket motsäger bilden av en helt klimatneutral lösning.
Det är dessa inneboende begränsningar som nu får fler projekt att krascha, menar forskaren och teknikdebattören Christian Sandström i Affärsvärlden: – Alla berörs och dras med. Förutom de fysikaliska lagarna, konstaterar han.
Subventionernas baksida. Trots tekniska utmaningar har vätgas fått omfattande ekonomiskt stöd. EU beslutade 2020 att avsätta 470 miljarder euro till vätgasrelaterade satsningar över en tioårsperiod. Företag har kunnat ta del av bidrag, lån och kreditgarantier i en skala som saknar motstycke.
Ståljätten ArcelorMittal erbjuds exempelvis 14 miljarder kronor i stöd för att bygga ett vätgasbaserat stålverk, men drog ändå i nödbromsen. Höga energikostnader är en viktig förklaring.
Även i Sverige har projekt fått miljardstöd. Företaget Stegra har erhållit omkring fyra miljarder kronor från Energimyndigheten och EU – utöver betydande kreditgarantier.
Men när riskerna inte bärs av företagen själva, utan av skattebetalare, försvagas drivkrafterna för kostnadsmedvetenhet och teknisk prövning. Resultatet blir ett ekosystem där ineffektiva lösningar kan hållas vid liv genom bidragsberoende. – Ingen risk eller kostnad är för stor när någon annan betalar, skriver Sandström.
Politiker, företag och media i otakt med verkligheten. Den politiska entusiasmen kring vätgas har ofta lett till en bred uppslutning. Politiker och företagsledare samlas för spadtag och lanseringar, ackompanjerade av retorik om arbetstillfällen, exportmöjligheter och hållbarhet. – Hållbarhetens rockstjärna, kallade EU:s Frans Timmermans vätgasen.
Medier, universitet och näringsliv dras in i samma berättelse, vilket kan leda till likriktning snarare än kritisk granskning. Den finske forskaren Arho Suominen har visat hur opportunistiska forskare i Finland skyndade att byta forskningsinriktning till bränsleceller – inte för att de var experter, utan för att finansieringen låg där.
Lagstiftning spelar också en roll. EU kräver att en procent av vätgasen i transportsektorn och fyrtiotvå procent i industrin ska vara grön. Det skapar efterfrågan – men också en konstlad marknad, driven av påbud snarare än behov.
Att motsätta sig utvecklingen innebär risk att bli stämplad som klimatförnekare, vilket ytterligare tystar kritiken.
Grön bubbla – eller realistiskt framtidshopp?. Sandström ser tydliga paralleller mellan vätgasen och tidigare gröna satsningar som misslyckats – etanol, biogas, pellets, vissa typer av batterier och delar av vindkraftsutbyggnaden.
Alla har haft gemensamt att de fått massiv politisk och ekonomisk draghjälp, men till slut fastnat i tekniska begränsningar och ekonomiska realiteter.
– Det heter att vätgas är framtidens teknik. Och att den alltid kommer vara det, summerar Sandström.
Fysikens lagar förändras inte. Och när politiken försöker ignorera dem, är det i längden verkligheten som vinner.
- Läs hela artikeln i original av Christian Sandström på Affärsvärlden
- Om Christian Sandström på bloggen
-Pettersson är ingen energiingenjör men jag har har hört att vätgasen är framtiden sedan 1960-talet, då var det oljan som höll på att ta slut. En stor del av ansvaret för problemen i den gröna industrin och mycket annat har media. De har slutat granska kritiskt utan jublar med i politiikernas drömmar…
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
NASA:s Artemis raket som så småningom sköts upp i 2022 var försenad ett antal gånger pga vätgas läckage. Som man hade svårt att både lokalisera och åtgärda. Till slut blev det en uppskjutning, gissningsvis därför att den var obemannad och man accepterade riskerna….
Om inte NASA fullt ut förstår och kan hantera problemen med H2, hur i H-E tror nån att det nånsin kan vara ett lämpligt bränsle för allmänt bruk?!!!
Allt går med bidrag tills de tar slut och konkursen är ett faktum, det tar ett tag för polletten att falla ner för de hjärnslöa som inte är kritiska/realister eller har konsekvensanalys innan, men lön/bidrag vill de ha så länge det går….
Alla bidrag är av ondo, det tar bort kreativiteten/drivet hos människan, lika att få en cykel(annat) gratis, du skiter i att ta hand om den oftast, och förväntar dig en ny när den är borta.
Det är ingen konst att köra för fort, konsten är att kunna stanna innan det går åt helvete..som liknelse.
Läste om en husägare i sydligaste landskapen som kopplas loss sig från elnätet. Han hade installerat solceller och batterier och överskottet omvandlade han till vätgas. Även om verkningsgraden är låg, under 40%, så fungerar det för honom. Storskaligt räcker dock inte verkningsgraden till. Långt ifrån. Lösningen är modulär Gen IV-kärnkraftverk i närheten av konsumtionen. Men för det måste vi driva ut månglarna ur templet, de gröna khmerens ur riksdag, departement, statliga verk och myndigheter.
Det fungerar om man har en plan kärnkraften kan producera ett överskott på energi särskilt på natten då förbrukningen är låg ,, Och det är då man kan producera vätgas med elektrolyt,
Och det är ju då lagring bart och omvandlingsbart till kol väten, man kan faktiskt göra fosil fritt stål då genom att använda syret för att binda kol till co2,
Men det gäller ju att man förstår den pressen som gäller det är knappast lämpligt att använda natur gas eller kol för produktion av vätgas , om man däremot skapar en överproduktion av EL då är det en utmärkt idé att använda överproduktion till att göra vätgas särskilt om efterfrågan på EL är låg
Min kompis som svetsar sen 40 år tillbaka sa att det kommer inte gå att göra fossilfritt stål med Vätgas det krävs för mycket energi. Detta sa han direkt detta kom på tal hade man lyssnat på honom hade jag haft mer pengar i mitt oranga kuvert djävla sopor till ”Journalister”
Man behöver inte vara mer än ytligt bevandrad i kemins värld för att begripa att Sandström har rätt i att grön vätgas kommer förbli framtidens teknik.
Ett halmstrå för sol- och vindförtjusta att försöka hindra de diskussioner om framtida energiproduktion som så väl behövs.
Tråkigt. Vätgas trodde jag faktiskt på.
Många så kallade åtgärder inom klimatindustrin pågår numer i tystnad . Det är olikt politiska projekt . Då brukar det synas och höras och upphetsade Politiker lovsjunger och prisar sina insatser.
Men om mirakelmaskinen i Värtahamnen som ska dammsuga atmosfären på Koldioxid och lagra det i berggrunden hörs inget längre .
Vad beror det på .
Har Magdalena och Baudin insett att det är ännu ett dyrbart Fiasko .
Det fanns en skola för journalister som hette journalisthögskolan.
Min far sade redan för över 40 år sedan att den var vänstervriden.
Nu ser vi resultatet.