Jag såg Ungsvenskarnas Denice Westerbergs tal på Sverigedemokraternas kommun- och regionkonferens i Norrköping och insåg att dagens ungdomar inte känner till det Sverige som merparten av oss växte upp i. Det var ett helt annat Sverige än det land vi möts av idag.

Innan ni ser talet och fortsätter läsa, ska vi alla erkänna att allt inte var fulländat förr, lika lite som allt är uselt idag.

Jag växte upp på landsbygden, en landsbygd som då var något helt annat än vad landsbygden är idag och det är därifrån jag bygger mycket av min syn på Sverige då och Sverige nu. När jag sitter med barnbarn och berättar om min uppväxt och mina ungdomsår, är det inte sällan jag möts av ”Va, du skojar?”

Den lilla orten hade…

• Tre livsmedelsaffärer där man kunde göra dagliga inköp – Idag tvingas landsbygdsborna göra sina inköp på olika köpcentrum utanför centralorten.
• Fyra banker där man kunde mötas öga mot öga och hantera olika uppdrag – Idag kan det i bästa fall finnas något öppet bankkontor där man måste beställa tid flera dagar innan, men där majoriteten av alla uppdrag görs i Internetbanken.
• En post där man hämtade och lämnade sin post och pratade med kassörskorna om både det ena och det andra – Idag skickas brev via e-post och paket får inte sällan hämtas i centralortens butiker eller i postluckor.
• En järnvägsstation där både gods- och passagerartåg stannade – Idag stannar inga tåg och antalet bussturer är dessutom kraftigt reducerade.

Föreningslivet: På en liten ort är föreningslivet väldigt viktigt. Jag själv har en bakgrund som främst fotbollsspelare i ortens idrottsförening, men fuskade också i tennis, bordtennis och friidrott. För oss ungdomar var det självklart att samlas nere vid idrottsplatsen för att lira boll, antingen i ordnad form eller rent spontant. Idag sätter sig ungdomarna ensamma på sina rum och lirar boll med varandra framför datorn.

Fritiden: På den tiden träffades man i kompisgäng. Man fikade, man tog några öl, spelade spel och annat som ungdomar gjorde. Idag skickar man sms mellan varandra och berättar om vardagen via sociala medier.

Skolan: Jag gick årskurs 1-6 på ortens skola. Högstadiet tillbringades i en av centralortens fyra högstadieskolor och jag avslutade skolåren med tre år i gymnasiet. Den svenska skolan tillhörde då världens absolut bästa. Idag har resultaten rasat, otryggheten vuxit och vi läser om lärare som både hotas och misshandlas. Detta utgör en markant skillnad mellan gårdagens och dagens skola. En annan är att storskolor numera ersatt mindre skolor i centralorten. Den mest markanta skillnaden ligger dock i demografin. Under åren i årskurs 1-6 fanns det några elever med finsk bakgrund, annars var det etniskt svenskt över hela linjen. Under högstadieåren hade finska elever fått sällskap av några få elever med rötterna i andra europeiska länder. Förövrigt var det etniskt svenskt. Den skolan hade, innan den lades ned och eleverna upptogs i en ny storskola, förändrats på ett dramatiskt sätt. Antal elever med etnisk svensk och annan europeisk bakgrund, hade mer eller mindre ersatts av elever med rötterna i Mellanöstern och på Afrikas horn. Vi satt i höstas och tittade i skolkatalogerna från gymnasieåren och håll i er. I de tre katalogerna ses INGA elever med annan hudfärg än vit, flickor i slöja och namnen antyder att det bara fanns elever med rötterna i Europa med ett litet fåtal undantag som skulle kunna tyda på Sydamerika.

Traditioner: Under mina skolår var det aldrig diskussioner om och funderingar kring skolavslutningar, luciafiranden och loven i samband med kristna högtider. På senare år har debatten förts allt oftare och allt högre. Många skolor har valt bort avslutningar i kyrkan, det traditionella luciafirandet och jullovet heter numera vinterlovet.

Könen. På den tiden var en pojke en pojke och en flicka en flicka. Idag tillåts ungdomar välja vilket kön de vill tillhöra. Då var det självklart att pojkar och flickor hade gymnastik tillsammans. Idag delas könen upp i allt större utsträckning.

Våldet: Dåtidens barn och ungdomar var inte bara änglar. Det snattades godis, spelades hartsfiol och visst förekom det lite knytnävsslagsmål emellanåt. Jag tror inte att dåtidens barn kunde ana att dagens barn våldtar, skjuter ihjäl människor och spränger bomber i bostadshus.

Är det konstigt om dagens barn och ungdomar sitter som fågelholkar och utbrister ”Va, du skojar?” när man drar ens egen historia om uppväxtåren? Det man borde ta upp till debatt är om Sverige idag fungerar bättre än Sverige igår? Vad dagens ungdomar kommer att berätta för sina barnbarn törs jag knappt tänka på.