Politiker, inte minst de som representerar väljarna i riksdagen, ska ju vara folkets röst och värna folkets välstånd. Kan man verkligen representera något man inte har kännedom om? Döm själva.
Har ni ibland känslan av att politiker inte förstår er vardag och den verklighet ni dagligen möter? Jag tror inte ni är ensamma kring de funderingarna och kanske ni har rätt. För hur kan någon hävda att man förstår när denne någon aldrig varit representativ för den verklighet ni lever i?
Nedan följer en kort och enkel sammanfattning från Wikipedia kring nuvarande partiledares bakgrund i yrkeslivet innan de klev in i politiken och säkrade en bra lön och ett vidlyftigt pensionsavtal.
Att samtliga nio partiledare/språkrör har en gedigen utbildning i ryggen råder ingen tvekan om, men hur ser deras bakgrund på arbetsmarknaden ut?
Jimmie Åkesson (SD): Har enligt Wikipedia inte haft någon fast anställning innan han tog klivet in i politiken. Enligt Expressen var han under en kort tid webbdesigner på BMJ Aktiv.
Ulf Kristersson (M): På Wikipedia kan man läsa att han i några år var marknadschef på Timbro. Har också jobbat i ett par år på IT-företaget Connecta som kommunikationsdirektör och lika många år som kommunikationskonsult på Nextwork AB.
Ebba Busch (KD): Har enligt Wikipedia jobbat i fem år som utomhusmålare. Enligt Expressen jobbade hon några månader som IT-konsult innan valet 2010.
Johan Pehrson (L): Jobbade enligt Wikipedia som tingsnotarie under en kort period. På Liberalernas webbsida kan man läsa att han också en kort tid jobbade på bank.
Muharrem Demirok (C): Wikipedia skriver att han jobbade två år som lokalvårdare på ISS i Stockholm.
Magdalena Andersson (S): På Wikipedia ser man inte att hon haft något jobb annat än i de politiska korridorerna. Går ej heller att hitta något annat yrke på Socialdemokraternas beskrivning av hennes bakgrund.
Nooshi Dadgostar (V): Jobbade enligt Wikipedia tre år som vårdbiträde i Göteborg.
Daniel Helldén (Mp): Har enligt Wikipedia jobbat som statsvetare på Stockholms universitet.
Amanda Lind (Mp): På Wikipedia läser vi att hon jobbade som barn- och ungdomspsykolog i Västernorrlands landsting åren 2009-2011.
Det är möjligt att Wikipedia och Google missat en del information rörande partiledarnas/språkrörens bakgrund. Förutom de politiska uppdragen märker vi dock att erfarenheten på den svenska arbetsmarknaden är sparsmakad, väldigt sparsmakad.
Jag erkänner utan omsvep att jag inte är avundsjuk på de politiker som representerar oss väljare i riksdagen. Frågan är hur avundsjuka de är på oss vanliga arbetare?
Utefter det vi ändå vet via Wikipedia och Google. Hur kan personer som ovan nämnda ens ha en aning om hur vardagen ter sig och hur verkligen ser ut för hårt arbetande män och kvinnor och för alla de män och kvinnor som slitit hårt i 45-50 år och som nu har det ganska tufft som pensionärer? Frågan är öppen.
För att återgå till Wikipedia. Så här beskrivs en politisk broiler:
”En politisk broiler kan ibland ha påbörjat sin politiska karriär vid späd ålder för att sedan direkt efter skolan bli yrkespolitiker (många gånger inom en politisk ungdomsorganisation eller ungdomsförbund). Detta kan anses leda till dålig kontakt med det verkliga livet utanför politiken.”
Nähä!
Ska man försvara dessa broilers, så är de förmodligen inte ensamma. Det är nog många som sitter bekvämt på sina kontor i diverse styrelser och organisationer, utan någon som helst bakgrund eller erfarenhet som hårt arbetande skattebetalare. Ingen nämnd, men vi vet.

Magdalena Andersson (S) tror jag jobbade som en inte alltför populär chef på skatteverket.
Åren 2009–2012 var hon överdirektör vid Skatteverket.
Jag anser att en politisk broiler, på samma sätt som en verklig broiler, har vistats i en inkubator, exempelvis ungdomsförbund, från späda år innan de tagit stegen upp i rikspolitiken. Exempel på sådana är Mona Sahlin, Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson. Härav deras mycket grunda syn i praktiska frågor.