GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.
Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…
Vi beger oss till Sörmlands museum. Här ska bligas på utställda NK-möbler.
Det är mest på torparhustruns bevåg. Gå på museum är för mig att gå en bit utanför boxen.
Den formen av estetiska njutningar känner jag mig omodern inför. Och i det närmaste museal.
Jag snubblar hellre fram på en stig i skogen.
Det intresset har jag gemensamt med vovven.
Jag vill ändå tillskriva mig en viss bildning och kunskap genom att åtminstone tro mig veta skillnaden på ett museum och ett mausoleum.
Det ena minner om gamla föremål i utdöende.
Det andra är en sorts minne över redan döda.
Det kan eventuellt uppfattas som en alltför förenklad distinktion. Helt korrekt är den kanske inte heller eftersom ett museum även kan vara ett konstmuseum där besökare kan studera förekommande ismer som impressionism och expressionism o.s.v. Däremot inte marxism.
Den nyfikne på den senare ismen får istället uppsöka biblioteket och låna ”Det kommunistiska manifestet”. Såvida den skriften inte är svartlistad. Eller om man ska säga rödlistad.
Jag har faktiskt en gång varit på ett konstmuseum, Thielska Galleriet på Djurgården i Stockholm. Det besöket gav ett bestående intryck. Då kanske inte främst Edvard Munchs ångestfyllda oljemålningar utan kaféets fyllda äppelmunkar.
Det säger antagligen mer om min oduglighet som konstkännare än om en konstnärs duglighet att jag kan ha svårt att se om motivet är penseldragarens hädangångna mormor eller en solnedgång över klapperstensfälten vid Byxelkrok.
Då är popkonstnären Andy Warhols konservburkar med Campells soppa mer i min smak.
Det är dock ingen ism utan kallas sop-konst.
Fel av mig. Det ska givetvis vara sopp-konst.
Det bekanta uttrycket att skönheten finns i betraktarens öga har aldrig stämt bättre än vid en utställning av samtidens konst i Paris 1905.
Den målning i salongen som rönte störst uppmärksamhet och uppskattning hos borgarskapet och konstkritiker var ”Och solen somnade i Adriatiska havet”. Som kolorist bakom tavlans färgfyrverkeri angavs signaturen J.B. Boronalis.
Det visade sig vara en i bar-, café- och konstnärstäta stadsdelen Montparnasse känd åsna!
Tre tillskyndare av konstnärlig smak och motståndare till den samtida konsten hade bundit fast en grov pensel i åsnans svans, doppat svansen i olika färgburkar varvid den betande åsnan utan hjälp svängt ihop en modernistisk målning.
Jag är som antytts här ovan ingen konnässör på området och kan tycka det vara uppfriskande med den formen av konstkupper à la Emil-hyss.
Det motsäger, enligt min mening, inte det faktum att åsnor trivs bäst ihop med andra åsnor.
Läs vidare på König Online…där finns tidigare och kommande kåserier också….
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168