FÖRSVAR. I tre nätter bombades Helsingfors av ryska flygplan. Förödelsen var stor, men utan luftvärnets insats hade det kunnat bli mycket värre. Spår efter de tre förödande nätterna 6, 16 och 26 februari år 1944 syns fortfarande i Helsingfors. Såväl husfasader som statyer bär spår av splitter från bomberna som de sovjetiska planen lät falla över huvudstaden.
1000 Sovjetiska flygplan släppte 16.000 bomber över Finlands huvudstad. Bombräderna krävde 150 dödsoffer och ytterligare 350 sårades, men utan ett effektivt och lyckat försvar av det finländska luftvärnet hade siffrorna varit betydligt högre.
Första anfallet gjordes den 6-7 februari 1944. Det fanns två bombvågor kl. 18:51-21:40 och 00:57-4:57 och ca. 730 ADD bombplan deltog i bombningen. Det finska luftvärnsartilleriet avfyrade 122 blockader med 2745 lätta LV-granater och 7719 tunga. Trots den massiva elden var detta den värsta av de tre anfall: 350 bomber nådde staden och de dödade över 100 människor. Över 160 byggnader förstördes inklusive den före detta sovjetiska ambassaden. Styrkan i anfallet överraskade finnarna. Det var också otur bland finnarna då den viktigaste eldledningscentralen i Sandhamn var ur funktion.
Den andra anfallet gjordes exakt 10 nätter efter den första bombningen den 16-17 februari 1944. Detta var en något mindre anfall med 383 bombplan som deltog. Det finska försvaret fick nu stöd av tolv tyska Messerschmitt Bf109-G6 nattjaktflygplan baserade på Helsingfors flygplats i Malm. Fyra bombplan sköts ner och AA-artilleriet sköt 184 eldblockader. Finländare använde omfattande bluff på denna och den tredje attacken. När de första bombplansvågorna attackerade staden var det bara de östligaste strålkastarna som aktiverades. Efter den första bombvågen antändes stora bränder i Nordsjö cirka 15 km öster om staden för att simulera brandstormen från bombningen. Dessutom fanns det ett lockfågel LV-batteri ”Pommi” (”Bomb”) i Nordsjö som sköt extremt kraftigt under anfallet. Sovjeterna lurades och de bombade det landsbygdsområdet Nordsjö istället för staden. Totalt släppte sovjeterna 4317 bomber, men bara ca. 100 nådde staden. Endast 25 människor dog och 27 byggnader förstördes.
Tredje anfallet inträffade exakt 10 nätter efter den andra attacken. Sovjeterna opererade enligt en mycket fast plan och finnarna kunde förvänta sig attacken natten mellan den 26 och 27 februari. Detta var den överlägset tyngsta av de tre anfallena och totalt deltog 896 sovjetiska bombplan i den, ungefär lika mycket som deltog i den förödande bombningen av Dresden ett år senare. Detta var också den längsta attacken, de första bombplanen attackerade 18:45 och attacken varade i över 11 timmar. Först försökte ADD en koncentrerad anfall med alla tillgängliga styrkor anfallande i fyra timmar. Detta lyckades inte och det finska försvaret kollapsade inte. Efter detta försökte ADD utmatta det finska försvaret vilket också misslyckades. Under nattens sista timmar samlade ADD återigen alla tillgängliga bombplan och genomförde en koordinerad och koncentrerad anfall.
Finnarna led av en enorm brist på män. Alla tjänstgörande män befann sig i frontlinjen och Helsingfors luftförsvar måste hanteras med gamla killar, krigsinvalider och yngre pojkar. En strålkastarenhet i Helsingfors måste bemannas med kvinnor, mest kvinnliga universitetsstudenter. Detta var den enda stridsenheten i Finland under krigstiden med kvinnliga krigare. Skolpojkar rekryterades för att bära granater till LV-vapen. Min farbror vid 15 års ålder deltog i striderna som en ung ”Soldatpojke”. Min pappa, som var 13, hjälpte till så mycket han kunde. Deras far, min farfar, var på fronten på Karelska näset.
-Pettersson har noterat att Sverige, Finland, Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen med flera länder var neutrala 1939. Sverige hade tur…
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Ja nu har ju finnlsnd möjlighet att ge igen
Skurkstaten Ryssland finns kvar, men med ständigt försämrat anseende, tack vare den grova förbrytaren Putin.
Nästa gång ryssarna försöker sig på Finland kommer Moskva bombas stenhårt av Nato och USA.
Ryssarna har nog vunnit sitt sista krig, Putin lär inte få uppleva några krigsframgångar möjligen om fegisarna ger sig på Moldavien.
Annars är det nog bra kört.
Rysslands veteran armé kommer ingenstans med sina 60 tals vapen.
Däremot skulle Moskva och Kreml ha sig en matta med amerikanska missiler så det blev soprent i dårhuset.
Finländarna hade radar som styrde luftvärnet, både Wurtzburg och Freya, vid denna tidpunkt hade Sverige romantiska griller om hur Jaktfalken skulle stå för Stockholms försvar Sverige hade ej tillgång till radar.
Vi hade också Wurtzburg. Hur många vet jag inte, men en modell 43 fortfarande i tyskblå färg, finns bevarad på luftvärnsmuse’et i Halmstad.
Ett besök kan rekomenderas. Jag kan inte låta bli att fassioneras av dess historia. Hur lyckades Sverige köpa den? Vad kostade den? Hur kom den hit? Tyskarna var väl i behov av export för att kunna köpa kullager och järnmalm.
Finland hade ett effektivt luftförsvar i synnerhet i fortsättningskriget. Det var som ett slags segment som gjorde de ryska flygarna nervösa. Flygarna släppte bomberna utanför städerna. Vid fredsslutet lär Stalin ha frågat ligger inte Helsingfors i ruiner? Han blev förbannad när svaret var ett, nej.