HISTORIA. När Finland anfölls av Sovjetunionen 1939 bistod Sverige sin östra granne med både ett antal stridsflygplan och ett frivilligt flygförband – F 19. Flottiljen kom att operera i norra Finland med fem B 4 Hawker Hart och tolv J 8 Gloster Gladiator, fördelade på en bomb- och en jaktdivision.
När Sovjet anfaller Finland hösten 1939 ansluter sig tusentals svenskar för att kämpa för broderfolkets sak. Några av dessa bildar flygflottiljen F19 som ska försvara hela norra Finland under 62 dagars iskallt krig mot en numerärt övermäktig fiende. För en del slutar uppdraget i katastrof.
Den frivilliga flygflottiljen F19 försvarar framgångsrikt norra Finland mot Sovjets bombanfall. Men utmaningarna är många och riskerna stora.
I kväll klockan 20:30 sänder SVT 2 första delen av tre om ”F19 – Flygaress och dubbelspioner”
Sveriges hemliga flyghjälp till Finland – Nära 200 flygplan monterades eller mellanlandade i Sverige under finska vinterkriget. Operationerna skedde i hemlighet och innebar att den svenska regeringen kringgick exportförbudet för krigsmateriel.
Under mellankrigstiden hade Europas småstater stora svårigheter att köpa in krigsmateriel. Finland utgjorde inget undantag. Efter krigsutbrottet hösten 1939 hade dock statsminister Per Albin Hansson, på en förfrågan, svarat att Sverige skulle kunna hjälpa till med leveranser av livsmedel, krigsmateriel samt med transitering om en konflikt med Sovjetunionen bröt ut.
I praktiken kom detta att betyda att den svenska regeringen beviljade en stor mängd undantag till Finland från det existerande exportförbudet för krigsmateriel.
Frivillig flygflottilj i Finland – I september 1939 förfogade det svenska flygvapnet över drygt 130 flygplan, där föråldrade J 8 (Gloster Gladiator), B 3 (Junkers Ju 86) och B 4 (Hawker Hart) utgjorde ryggraden. I början av vinterkriget disponerade Finlands flygvapen omkring 145 flygplan, med det mest moderna jaktplanet Fokker D.XXI och det lätta bombplanet Bristol Blenheim.
Som svar på finska önskemål om materiell hjälp skänkte Flygvapnet strax efter vinterkrigets utbrott den 30 november åtta äldre flygplan. Man bidrog också till att en frivillig flygflottilj, F 19, sattes upp i norra Finland med tjugotalet plan. Dessutom inrättades en flygskola i Eskilstuna. Privata gåvor och insamlingar bekostade ytterligare några plan.
Men Finland lyckades också både köpa in och få en del flygplan till skänks från andra länder. Av totalt nästan 200 stycken anlände, de flesta via Sverige. Aktiviteten – inte minst omfattningen av den – har hittills varit en ganska okänd del av den moderna nordiska militärhistorien.
Huvuddelen av planen monterades i Sverige genom frivilliga åtaganden av svenska verkstäder. Andra flögs hit och hämtades av finska piloter. Flygvapnet och Flygförvaltningen gav praktiskt stöd – allt med regeringens goda minne. En viss försiktighet krävdes förstås för att inte uppröra Sovjetunionen.
Att Sverige inte utfärdat någon särskild neutralitetsförklaring för vinterkriget underlättade, liksom att all militär verksamhet vid denna tid var omgärdad av sekretess.
Överföringen av plan hade förberetts redan före krigets början. Bland annat hade personal vid Finlands beskickning fått fullmakter som gjorde det möjligt att ingå avtal med svenska myndigheter och företag.
Inom Flygförvaltningens materielavdelning hade en Finlandsdetalj skapats, vilken skulle bistå med planläggning samt utverka uppehållstillstånd för utländska piloter och mekaniker.
Enligt flygvapenchefen, generallöjtnant Torsten Friis, hade regeringen gått så långt att den meddelat att Flygförvaltningen kunde stå som bulvan för denna verksamhet, allt för att smidigt kunna hantera byråkratin utan att det syntes utåt vad det handlade om.
I Italien hade Finland den 23 oktober 1939 beställt 25 jaktplan av typen Fiat G.50, inklusive reservdelar och ammunition. Avsikten var att dessa skulle transporteras i lådor på järnväg genom Tyskland till Malmö. Detta skulle ske i all tysthet, eftersom Tyskland och Sovjetunionen formellt ingått ett nonagressionsavtal.
Planen skulle sedan monteras av AB Aerotransports (ABA) verkstad på Bulltofta. Utöver monteringen framfördes från finsk sida önskemål om hjälp med provflygning och transiteringsflygning.
De första två Fiatplanen anlände till Bulltofta i början av december. Två piloter och tre mekaniker från Italien bistod vid hopsättningsarbetena.
Saab och Götaverken hjälpte till – Från London hade svensk dagspress rapporterat om brittiska uppgifter att italienska flygplan avsedda för Finland transporterades genom Tyskland – men utan att nämna (eller känna till) Sveriges roll. Sovjetunionen protesterade och därmed stoppades denna väg. De återstående flygplanen, vilka utökats med tio i en tilläggsbeställning, transporterades istället sjöledes.
Av Fiatplanen ankom 17 stycken till Göteborg den 25 januari 1940 och skickades vidare till Saab i Trollhättan. Ungefär tre veckor senare kom de återstående från norska hamnar med järnväg till Göteborg, där de iordningställdes av Götaverken i Blå hangaren på Torslanda.
Anledningen till att inte Saab tog sig an också dessa var att man där sedan den 8 februari var upptagen av monteringen av 44 amerikanska Brewster Model 239, som finska staten lyckats köpa in. I själva verket blev detta åtagande så omfattande att licenstillverkningen av Junkers Ju 86 för svenska flygvapnet försinkades.
Samtidigt med detta hade 30 jaktplan Morane-Saulnier M.S. 406, skänkta av Frankrike, börjat anlända till ABA på Bulltofta. Samtliga monterades, provflögs och togs till Finland före vinterkrigets slut.
I London hade Finlands sändebud, Georg Gripenberg, fått i uppgift att anskaffa flygplan. Man lyckades köpa tjugo Gloster Gladiator och erhöll ytterligare tio som gåva. Eftersom typen fanns i svenska flygvapnet uppdrogs monteringen till Centrala flygverkstaden i Malmslätt. Efter montering flögs de till F 2 i Hägernäs eller F 8 i Barkarby för att förses med skidor.
Sydafrika skänkte 24 stycken Gloster Gauntlet, en föregångare till Gladiator. Även dessa skickades till Malmslätt för montering. Endast nio färdigställdes, och resten skickades efter Moskvafreden i lådor till Finland. Nio Westland Lysander som monterades av Götaverken färdigställdes också de först efter vinterkrigets slut.
En del plan kunde också flygas till Sverige under vinterkriget. Vägen gick från Skottland via Norge. Tolv Bristol Blenheim flögs från Perth i Skottland via Stavanger till Västerås av finska besättningar i slutet av januari 1940. Efter några dagars uppehåll flögs tio av planen vidare till Finland. Ett av planen hade havererat i Norge och ett annat skadats vid landningen i Västerås.
Ungefär en månad senare anlände ytterligare tolv Blenheim, nu flugna av frivilliga brittiska besättningar. Samtliga övertogs av finska piloter i Västerås och lämnade Sverige den 26 februari.
Av tolv inköpta Hawker Hurricane kom tio till Västerås flugna av finska piloter sedan två havererat på vägen. Samtidigt flögs två Westland Lysander över – dessa flygplan hade lämnat Västerås den 8 mars.
Sammantaget monterades 157 flygplan vid svenska verkstäder och 35 mellanlandade i Sverige på väg till Finland. Av dessa nådde 142 plan Finland före vinterkrigets slut. Men förberedelser var vidtagna för ännu fler. Femton Gloster Gauntlet och sex franska Caudron C.714 transporterades i lådor genom Sverige för montering i Finland, då de anlänt efter att fred slutits i Moskva.
Tillstånd för flygning via Sverige hade beviljats för ytterligare fem Westland Lysander, 50 Bristol Blenheim, 33 Blackburn Roc och 18 Potez 63, men leveranserna av dessa ställdes in.
Flygvapnet tog ingen aktiv del i monteringsarbetena. Uppkomna kostnader var tänkta att regleras direkt mellan Finland och respektive verkstad. Utöver italienarna deltog brittiska, franska, amerikanska och finska mekaniker i arbetena – men även svenskar och norrmän.
Vid de flygplatser där finska piloter mötte ställde Flygvapnet sin markorganisation till förfogande, främst vid F 1 i Västerås, F 8 i Barkarby och på Bromma.
Finska hakkors målades över – En särskild uppgift tilldelades F 6 i Karlsborg. Flottiljen skulle i Trollhättan och Göteborg hämta och flyga Fiat G.50 till Karlsborg, där inskjutning genomfördes av kulsprutorna. Planen avlämnades sedan i Västerås. Flottiljchefen kunde belåtet konstatera att samtliga hans piloter fått möjlighet att bekanta sig med ett modernt jaktplan.
Uppdraget hade burit en hemlighetens prägel: från Flygstaben var beordrat att klädseln skulle vara civil. Av delvis samma skäl ingick i instruktionen till monteringsverkstäderna att måla över den finska nationalitetsbeteckningen, ett ljusblått hakkors på vit cirkel, med vit färg.
Efter det tyska anfallet på Danmark och Norge den 9 april 1940 beslöt den svenska regeringen samma dag att upphäva samtliga beviljade utförseltillstånd av krigsmateriel. Det osäkra säkerhetspolitiska läget som plötsligt uppstått innebar rimligen att det svenska behovet bedömdes som angeläget.
Av den finska flygmaterielen fanns bland annat 15 Brewster och fem Gloster Gauntlet kvar i Sverige, tillsammans med lådor innehållande flygplansdelar och en stor mängd ammunition.
I Trollhättan befann sig samtidigt en grupp finska piloter för att flyga över Brewsterplanen till Finland. När de meddelades startförbud och även förvägrades tilldelning av bensin, spred sig ryktet att Sverige planerade att beslagta flygplanen.
Den 11 april lyckades de finska piloterna få Shells lokala distributör att tanka upp flygplanen. De startade sedan på eftermiddagen efter ordinarie tjänstetid och flög direkt till Helsingfors.
Hjälpen igång tre dagar senare
Det fanns dock en sanningshalt i ryktet – flygvapenchefen Friis hade verkligen haft tankar på ett svenskt övertagande av Brewsterplanen. Förargad konstaterade han att överbefälhavaren på förmiddagen den 11 april hade gett klartecken att släppa iväg de finska planen, men utan att flygvapenchefen hade fått föredra sin uppfattning.
Den 12 april började Handelsdepartementet åter igen bevilja tillstånd för utförsel av krigsmateriel. Trots allt bedömdes stödet till Finland som högst angeläget.
Att så många flygplan med svensk hjälp kunde sättas in på finsk sida under vinterkriget fick stor betydelse. Under det kommande fortsättningskriget var inte minst de Saabmonterade Brewsterplanen ytterst framgångsrika.
Men för svenskt vidkommande innebar utnyttjandet av fabriksutrymmen och tekniskt kunnig personal att leveranserna av flygplan till Flygvapnet försenades betydligt. Å andra sidan hade erfarenheter vunnits av moderna jaktplan, ett bra tag innan Sverige kom att disponera sådana.
Publicerad i Militär Historia 4/2015
Fakta: Finska flygvapnets hakkors
Svenske Eric von Rosen skänkte ett flygplan till Finland under inbördeskriget 1918. Det var märkt med ett blått hakkors, von Rosens personliga bomärke, och blev det självständiga Finlands första militärflygplan. Flygvapnet anammade därefter symbolen, som också användes på andra sätt i det självständiga Finland. Det tyska nazistpartiet började använda hakkorset först två år senare.
Flygvapnet övergav hakkorset under Lapplandskriget mot tyskarna 1945 på anmodan av de allierade, då symbolen blivit allt för förknippad med nazismen.
Sverige skickade förutom flygplan och piloter stora mängder vapen och frivilliga soldater till Finland.
Gustaf Mannerheim är en av de främsta finländarna genom tiderna. Han tjänstgjorde under tsaren i Ryssland 1887-1917, sedan i den finska republiken.
Mannerheim var med i
- Rysk-japanska kriget
- Första världskriget
- Finska inbördeskriget
- Finska vinterkriget
- Fortsättningskriget
- Lapplandskriget
Nedan tackar Mannerheim den svenska frivilligkåren efter vinterkriget
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Morane Saulnier M.S.406 var helt eller delvis värdelös.
Den kunde icke låsa det infällbara landningsställen i infällt läge, så de fälldes delvis ut vid positiv G-belastning. Den blev snart överhettad i motorn vid fullgas. Kanonerna slutade fungera vid hård kyla på grund av isbildning i tryckluftsledningarna som betjänade kanonerna.
Fokker DXX1 var bättre, men hade svag beväpning och hade tendens att gå i spinn.
Gloster Gladiator var omodern, men dock en sund konstruktion i grunden.
Inga franska jaktplan i slutet på 30-talet var speciellt bra. Märktes inte minst mot Luftwaffe våren 1940. Men finnarna var glada över att få tag i jaktplan överhuvudtaget. Med tiden förbättrades många av deras MS406 med starkare motorer från erövrade sovjetiska flygplan.
Vilken vacker svenska Mannerheim talade.
Men finska kunde han inte…
Tack herr Pettersson för en fin artikel och stort tack till alla svenskarna för ert hjälp under kriget.
Som artikeln säjer är den finska flygvapnets hakkors äldre, än den tyska och dessutom är den inte likadan i form. Det tyska hakkorset står på sitt hörn, medans den finska flygvapnets symbol ࿕ gör inte det
Granne, det ”finska” hakkors var svenskt. En privat teori är att Herrman Göring som besökte godset Rockelstad i Södermanland 1920 och där blev kär i sin blivande fru Carin tog hakkorset till Tyskland. Görningen var pionjär och ledande inom det tyska flygvapnet.
Rockelstad ägdes av Gustaf von Rosen som hade hakkorset som släkt appen och slogs med de vita i finska inbördeskriget.
Hakkorset användes för övrigt av många vid den tiden. Bland andra av ASEA.
https://petterssonsblogg.se/2014/09/29/rockelstad-och-goring/
Mer om hakkorset som är tusentals år gammalt på länken
https://petterssonsblogg.se/2017/09/29/forbjud-inte-nazistiska-symboler-de-tillhor-ar-historia-som-ar-betydligt-aldre-an-nazismen/
Ja det var det, men är inte det numera 😊
Vistas någon i sverige ens i närheten av någonting som kan tänkas likna en swastika, finner den personen sig nästa dag uthängt i alla propagandamedier som en nazist, rasist, fasist…och förintelsenekare.
Skulle jag bo i Sverige, skulle jag ta varje tillfälle att bjuda er jultårtor ࿕࿕࿕࿕࿕ och kalla alla som undrar om detta främligsfientliga xenofober 😊
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jult%C3%A5rta
Vi är inte xenofober. Vi har tagit emot massor med finnar.
Jag bor i en hamnstad och då och då kommer det indiska fartyg på besök. Dessa har ofta svastikan i fören eller på skorstenen. Ingen tar illa upp.
Ja, jag vet att ni inte är xenofober, men ni är ju faktiskt kanska underligt männisoart till exempel med enorm nyfikenhet för förnyelse, typ: ”vi ska nu kolla vad som händer om vi tar in ett par miljoner tredje världen människor som hatar oss”. ”vi har gott om ofarligt kärnkraft: ”vi ska avvecka kärnkraften och se vad som händer sedan.”
Hade ni haft fler finnar där hade Sverige åtminstone inte blivit lika väl berikat med mena-människor.
Granne
Du gillar att klaga på oss, om du är finländare så klaga på dom istället, fast jag har inget att klaga på när det gäller dem.
@Öskute guschelov skrev: ”Du gillar att klaga på oss, om du är finländare så klaga på dom istället,”
Oh nej, jag klagar inte på er och desto mindre gillar jag att klaga på er.
Jag tycker helt enkelt mer om den svenska mentaliteten (inklusive galna nyfikenheten för förnyelse) än den finska ondsinnade mentaliteten. Ja, min personlighet skulle vara mycket bättre lämpad för Sverige än för Finland. Finnarna är sjukligt auktoritetstrogna, nästan fientliga mot förnyelse, och dom är för kalla och mörka i själen till min smak. I Sverige har man ”jantelagen”, I Finland får man inte ens bekänna att en sådan existerar – gör man det, då bevisar man bara att man vill sticka ut med sin snobbig kunskap om ”jantelagen”.
Och Finland kommer att gå i bankrutt och endast på grund av våra galna politiker – inget annat. Finnarnas talanger uppskattas inte alls… inte i Finland – tvärtom det skulle vara lite liksom att ge bort någonting värdefullt gratis…eller det kan också tolkas som en tecken på svaghet och därför bör finnar icke uppskatta andra finnar – om man inte är full – förstås.
Ja, vi är inte lika konflikträdda som ni svenskar – inte heller är vi inte lika eldiga som sydlänningar – utan vi är närmast onda och aggressiva i grundmentaliteten. Blandar man finnar med sprit i ett slutet utrymme, blir det lite knivhugg då och då. Men man brukar inte få knivhugg på ryggen – som jag tycker är en den av den svenska grundmentaliteten.
Så, jag gillar jättemycket om er svenskar, kan till och med skratta åt narcissisten OJ som där någonstans letar efter mina kommentarer som han kan multi-tumma ned. Det jag kan inte förlåta er och kommer inte förlåta er hur ni har svikit era unga kvinnor, som jag kommer ihåg var märkligt dygdiga och fina. De hade inte förtjänad massimporten av mena våldtäktsman. Och hur kommer det sig att ni inte fattar vad som kunde göras åt saken?!? Detta okunnighet måste vara en del av det svenska personligheten, som jag kommer aldrig att förstå.
Granne
Oj det var ett överraskande svar. De finnar jag träffat har varit rätt normala och jag har inte sett nått ondsint.
Öskute guschelov skrev att ”De finnar jag träffat har varit rätt normala och jag har inte sett nått ondsint.”
De finnar har varit flyktingar på flygt från ontsintheten eller kanske har de tillfälligt lyckats gömma sitt ontsinthet. Finland och finnarna fungerar väl eftersom ingen tycker jättemycket om andra finnar och alla ser till att ingen tar en för stor bit av kakan… för då PERKELE! händer 👹
Både Sverige och Norge förklarade sig icke-krigförande när Sovjetunionen illegalt anföll Finland 1939.
Det innebar att vi kunde hjälpa Finland med det mesta. Vapen, ammunition, transporter, sjukvård, med mera, med mera.
Vilket var en av anledningarna till varför Berlin insisterade på att Sverige skulle förklara sig neutralt den 9 april 1940.