Public Disservice – Om aktivism, journalistik och etik

INRIKES. Är public service skattefinansierad opinionsbildning, eller ett livsviktigt försvar av demokratin? Meningarna går isär, precis som mediernas verklighetsbild!

Hur sköter public service sitt neutralitetsuppdrag? Hur påverkas mediemarknaden av en storskaligt skattefinansierad medieaktör? Och vad händer med ett samhälle som förväxlar aktivism och journalism?

Dessa frågor tar Henrik Jönsson upp i veckans video om “PUBLIC DISSERVICE”!

Henrik Jönsson Pressbild

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

3 thoughts on “Public Disservice – Om aktivism, journalistik och etik

  1. Här är programförklaringen från SVT:s vd Hanna Stjärne, som vi aldrig kommer att få höra, (spökskrivare: Eric Erfors, delar ur en längre text fr. 2015):

    Hanna Stjärne:
    ”Genom att utse Gina Dirawi till årets Julvärd visar vi återigen på mångfalden i public service… Dirawi ska sedan återigen leda Melodifestivalen. Dirawi ska vidare traditionsenligt leda Musikhjälpen. Och Dirawi har också lett Ginas show, Ginas värld och så har hon sitt eget intervjuprogram. SVT:s målmedvetna mångfaldsarbete består inte enbart av att låta Dirawi leda så många program som möjligt. Operasångerskan Malena Ernman – som bevisat sin opartiskhet genom att precis som statsministern stämpla ett riksdagsparti som ”nyfascistiskt” – ska läsa ”Ring klockor ring” på nyårsafton.

    Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård, har utan tidigare tv-erfarenhet rekryterats till kulturmagasinet Kobra. Thomsgård är nyskapande och har bland annat krävt en lag som skulle tvinga henne att flytta från Hornstull på Södermalm för att bryta segregationen.

    Vår senaste rekrytering är författaren Lena Sundström vars debutbok är en svidande uppgörelse med socialdemokratins högervridning, dessutom har hon visat hur fruktansvärt främlingsfientliga danskar är. Sundströms vänsterperspektiv blir en tillgång för SVT när hon som programledare ska leda en serie om yttrandefrihet.

    För att förstärka SVT:s mångfaldspolicy jobbar Behrang Miri åt oss, som meriterat sig genom att föreslå kulturpolitiskt program åt Miljöpartiet och genom sitt initiativ att plocka bort Tintin-album från Kulturhusets bibliotek.

    Jag är glad att kunna ha komikern Henrik Schyffert som programledare för Melodifestivalen – också mot bakgrund av Schyfferts nära samarbete med Mona Sahlin och hans peptalk på S-kongressen 2009. Genom att anställa ännu fler vänsterdebattörer, fullföljer SVT sitt public service-uppdrag enligt sändningsavtalet om att: – programverksamheten ska som helhet bedrivas utifrån ett jämställdhets och mångfaldsperspektiv. Jag är en omåttligt stolt vd.”
    https://www.expressen.se/ledare/valkommen-till-vanster-svt/

  2. Ann Charlott Altstadt skriver förståndigt i Bulletin:

    ”Politiker på väg ut ur den bruna garderoben.”

    ”När Elisabeth Svantesson säger att hon aldrig tyckt att SD var rasister kallas hon opportunist av en känd S-märkt professor. Och när Magdalena Andersson och andra S-politiker gör brunt till rött gäller samma logik: It’s okey when we do it!

    Elisabeth Svantessons uttalande i 30 minuter om att hon egentligen aldrig tyckt att SD var rasister var väl egentligen föga förvånande.

    Hur många har genom åren som 2016 års upplaga av Svantesson dagtingat med sitt samvete av strategisk övertygelse och politisk pliktkänsla? Eller av ren social slentrian – likt de vardagsljud folk utstöter om det förbannade vädret när de vill vara trevliga mot grannarna i hissen.

    Den kända S-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjerelds reaktioner på Svantessons bekännelse tillhörde de sansade, men också mest intressanta. Han twittrade att det finns ett ord för henne, nämligen ”opportunist”. Och han undrar vad Svantesson säger i dag som ”hon egentligen inte tycker”.

    Läs även: Svantessons pudel om SD: ”Det tyckte jag egentligen inte då”

    Jag har faktiskt undrat just detsamma om professorn själv. Och hans hisnande U-sväng från det färgstarka men marginaliserat mikroskopiska KPLM(r) till det breda gråare maktpartiet och dess yttersta topp.

    Bjereld var fram till förra året adjungerad ledamot av partistyrelsen via sitt ordförandeskap i Tro och Solidaritet. Och vad säger han i dag som han ”egentligen inte tycker”?

    Tror han fortfarande på revolution? Är hans medlemskap i den före detta kristna broderskapsrörelsen, som ändrat namn för att inkludera muslimer, betingat av intresset att under ny partibeteckning fortsätta verka för palestiniernas och numera och islamisternas sak? Opportunism? It’s okay when we do it!

    Mitt heta tips är att det här att komma ut som Svantesson snart blir lika vanligt odramatiskt som när en kändis lämnar garderoben. De behöver inte längre något stort bekännande ögonblick i offentligheten, för det finns egentligen inget klädskåp kvar som kan markera något före eller efter inför mediepubliken.

    För de förtryckta politikerna hänger dock den offentliga skammen på om det stora partiet fortsätter att gå i bräschen för frigörelsen. Magdalena Andersson försökte exempelvis outa sig som brun redan 2017 med uttalandet att flyktingar borde söka sig till andra länder än Sverige.

    Det var verkligen några år för tidigt att go over the top som normbrytare. Och hon och andra regeringskollegor, som prövande visat sitt sanna jag, fick snabbt skynda tillbaka och slå igen garderobsdörren från insidan. För att hålla ihop äktenskapet med det anständiga och högmoraliska Miljöpartiet tvingades de sedan till invandringspolitiskt normativa uttalanden.

    Men bara för några veckor sedan var det dags igen. Andersson medgav att hon ångrade att inte sossarna protesterat mot moderaternas migrations politik– det vill säga Alliansens invandringspolitiska uppgörelse med MP.

    Vi skulle alltså levat i ett helt annat land med en helt annorlunda politisk situation om inte Magdalena Andersson med flera fegat ur med att komma ut. Men den 30 september, bekännelsedagen, hastade inte S-professorn mot närmsta uppkoppling för att twittra om hennes opportunism. Jag antar att det förklaras av… ja kan det vara opportunism?

    Och fascismen verkar visa upp sitt fula tryne i parti och minut nuförtiden. För Morgan Johnssons gick inte den röda linjen vid språktest för medborgarskap. Häromdagen lanserade han och Mikael Damberg på DN-debatt bland annat förslag på vräkning av kriminella.

    S-professorn med flera låtsas dock som att läget är på västfronten intet nytt medan deras sida retirerar och omgrupperar i rök, damm, skottlossning, mängder av ihjälskjutna unga män och civila rop på eld upphör.

    Jag hoppas ni förstod den litterära krigsmetaforen och situationen kommer bara att förvärras. Så det är väl endast en tidsfråga innan socialdemokraterna föreslår självklart socialdemokratiska åtgärder som återvändarkontor, fängelsestraff i annat land, och asyl sök på ytterst begränsad kvot för verkliga konventionsflyktingar, då de ju alltid förespråkat att på effektivast vis göra mest för flest, det vill säga hjälpa till i närområdet

    Och en massa kappor kommer att vändas. Men inte rafsigt hafsigt under uppseendeväckande protester utan lugnt och i stillhet medan man twittrar som om ingenting särskilt hänt under dagen.

    Brunt kommer oundvikligen att bli rött och det är helt okay when we do it.

    Ann Charlott Altstadt

    https://bulletin.nu/altstadt-politiker-pa-vag-ut-ur-den-bruna-garderoben

Kommentera