När familjen Rantanen kom till Sverige


INSÄNDARE. År 1967 kom vi, min hustru och jag med vår ett-årige son till Vingåker i Sverige. Vi hade bestämt oss att försöka hitta arbete som vi skulle kunna leva på. Hemma i Uleåborg, Finland fanns det inga jobb för outbildade kvinnor och män.

Familjen Rantanen i Trosa 1968, grabben i lapptröjan är en bekant.

Min fru började på Ljungströms Konfektionsfabrik, själv fick jag jobb på Silver & Stål efter några veckor. Vi bodde, alla tre i ett hyrt rum med WC och möbler: Säng, bord, ett par stolar och ett byrå, men eftersom vi fick jobb, såg framtiden ljus ut.

Vi kunde ingen svenska eller något annat för oss främmande språk. Vi hade inga yrkeskunskaper, endast viljan att klara oss själv.

Efter ca. två veckor, jag hade inte fått något jobb än, stal någon min hustrus plånbok i klädskåpet med våran sista femtilapp. Femtio kronor var pengar på den tiden. Hon hade gått till sin förman och talat om detta. Företaget gav henne hundralappen för att vi skulle klara oss till lönedagen några dagar senare. (Senare klarades stölden upp.)

Det första vi gjorde, redan innan vi kom till Stockholm, var att vi i Finland köpte var sin ordbok finska-svenska-finska så att vi skulle klara oss. Från början tänkte vi att språket är det första vi måste lära oss.

Livet gick vidare och framåt, efter ca en och en halv månad fick vi tag på en hyreslägenhet hyrd, dyr som fan, men ändå. Sedan hittade vi en billigare.
Och så vidare.

Efter ett halvt år klarade vi oss utan att behöva använda arbetskamrater som tolkar. På den tiden fanns det inga kommunala tolkar, inga bostadsbidrag eller liknande. Det fanns heller inte språkkurser i svenska, kommunala eller ordnade av arbetsgivaren. Det enda som fanns var ABF:s kvällskurser två gånger i veckan, två timmar varje gång. Jag började på en sådan, som lärare var en kille som hade bott länge i Sverige. Han hade ingen aning om hur språk skulle läras ut och eftersom det bara var killar på kursen så blev det så att det pratades mest om…… kvinnor, sprit och bilar … på finska. Jag var där i två kvällar.

Under vår tid i Sverige fram till 1984 fick vi, och sökte inte heller några som helst socialbidrag utom sjukpenning några gånger, mest för influensa och barnbidrag.

Efter ett antal år började jag studera på heltid, hustrun arbetade heltid och därutöver tog vi extra som som städare och fönsterputsare med mera och efter fyra år tog jag examen som ingenjör i maskinteknik.

Sverige, lika väl som svenskarna hade allt man kunde önska sig som invandrare. Ingen som helst ”rasism”, fast ibland fick man läsa och höra om ”finnjävlar”, då pojkarna hade lekt med knivar.

Vi blev behandlade som vilka som helst människor eller medborgare.
Själv tillbringade jag minst hälften av mina lunch- och kafferaster med två svenska, 40-50-åriga män, ute på gräset på sommaren och inomhus på vinter. Efteråt har jag förstått att de hade för avsikt att lära mig svenska. Vi pratade och pratade, om allt som jag kunde. Språket utvecklade sig allt efter mitt ordförråd växte. Kommer fortfarande ihåg deras namn.

Framemot slutet av 1970-talet byggde vi ett eget hus i Valla, i närheten av Katrineholm. Några sa att det är omöjligt att få lån till husbygget. Men jag gick till banken på måndag och de sa att det kan ta upp till tre verckor innan beslutet kommer. Nåväl, på torsdag på samma vecka ringde banken mig och talade om för mig att lånen var klara.

Vi hade under de sjutton åren vi bodde i Sverige inga som helst problem och jag anser att problemen beror mest på en själv. ”Skogen svarar som man ropar” heter det åtminstone här i Finland.

Numera känns det för jävligt hur långt Sverige har sjunkit med massinvandringen av muslimer. Jag anser att det är frågan om en planerad invasion från islamister. Inget annat.

Hälsnigar, Jocke Rantanen

Skogen svarar som man ropar, även skogen hos Pettersson

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168


14 responses to “När familjen Rantanen kom till Sverige

  • eva

    Mycket intressant läsning. Jag minns mitt Sverige som det var då, allt var inte bra men det var mycket, mycket bättre än det är nu. Det var inte bara s.k. outbildad arbetskraft från Finland som sökte sig till Sverige, också folk med utbildning, kunde söka sig till Sverige för att få arbete, då det saknades också arbete för dem.
    Jag har ett minne: vid ett tillfälle kom det en snickare till min arbetsplats, han var från Närpes och mycket pratglad. Han talade en mycket svårförståelig finlandssvenska (närpesdialekt) och vad jag skämdes för att jag inte förstod allt. Jag förstod i alla fall så pass mycket att det var en mycket gammal svenska som jag hörde.

    Gilla

  • gamgubben

    Det som skiljer oss från Finland är språket i vissa områden inte ens det, men kulturen sättet att vara konsten att inte begära hjälp i första taget.
    Vi har haft många finländare som bott och jobbat och med väldigt få undantag varit ett mycket gott tillskott till vårt land.
    Som ung jobbade jag på ett ställe där vi hade en finne det framgick klart han hade en brytning, jag frågade kan du inte tala lite finska så jag får hörs hur det låter. Svaret blev ” nä jag kan int finska jag pratar bara svenska.” Han var finlandssvensk alltså hans modersmål var svenska, de har faktiskt bevarat svenska språket bättre än vi i Sverige, där finns inget hen vilket i min mening är ett helt onödigt genustrams.
    Jag har sett text där de skriver kvinnan, hen gick ensam hem. Vad är det för idioti!

    Gillad av 2 personer

  • rustibus46

    Intressant läsning. Så hade 10 000tals
    svenskar på 1950-60 talet. De blev inte
    kriminella, ngt man numera skyller på av allehanda orsaker. Arma land.

    Gillad av 2 personer

  • hllviken

    Moder Svea omfamnar familjen Rantanen med en välkomnande värme!

    Gilla

  • ulsansblogg

    Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    Finsk SISU något som nuvarande immigranter borde ta till sig.

    Gilla

  • Argus

    Man skulle kunna tycka att det var en rovdrift från svensk sida mot ursprungsländerna. Men som Jocke Rantanen säger hade länderna svårt att försörja sin egna befolkning efter kriget. Sverige å andra sidan led av arbetskraftsbrist. Regeringen mer eller mindre tvingade ut kvinnorna på arbetsmarknaden genom den slopade sambeskattningen. De som kom till Sverige hade i många fall arbete dagen efter. De skickade många gånger sitt eventuella överskott till släkten i hemlandet. Med andra ord var arbetskraftsinvandringen en vinst för företagen, för Sverige, för de som flyttade, för deras hemländer och för släkten i hemlandet. Detta tvingade Lo SAP att stoppa i början av 1970-talet och vi kan konstatera att resultatet av detta både blivit en mänsklig såväl som en ekonomisk katastrof.

    Gillad av 2 personer

  • Wasa

    Tack för din fina historia.
    Jag jobbade ihop med många ”utlänningar” på den tiden, det var både finnar, jugoslaver, danskar och italienare.
    Och det var mycket bra folk, dom kom hit för att Sverige då sökte arbetskraft och dom kom för att arbeta, inte för att ligga samhället till last.
    Dom var som vi, varken bättre eller sämre!
    Men, det är sånt folk vi behöver och det är roligt att höra att det har gått bra för er och att ni har behandlats bra i Sverige.
    Jag önskar er många fler fina år i Sverige, även om Sverige i dag är en katastrof jämfört med 60-talets Sverige.
    Numera så skäms man för sitt land!

    Gillad av 2 personer

  • A

    Så skönt att för omväxlingens skull läsa om människor som vill bidra till och vara en del av samhället.

    Gilla

  • Det får vara nog nu

    Krävde ni inga bidrag? Fanns det inget SFI på den tiden?

    Gilla

  • Wolfie

    När min familj kom till Sverige på 50-talet var man först tvungen att ha jobb och bostad ordnat innan man ens fick komma till Sverige. Varför är det inte likadant nu ?

    Gillad av 1 person

    • Jocke Rantanen

      Du kanske inte vet det men Sverige hade stor brist på arbetskraft efter kriget. Finland var sönderbombat och hade i stället stor arbetslöshet.
      1952 ingick de nordiska länder ett avtal om passfrihet mellan länderna. Man behövde således inga resehandlingar och fick bosätta sig i vilket land man ville. Detta göllde endast medborgare i de nordiska lönder.

      Gilla

      • killeri

        Frågorna är nog inte illa menade utom mer en reaktion på varför finnjävlar (jo, jag är själv en sådan) kunde klara sig bra i den västra rikshalvan.

        Gilla

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Tre eller fler länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande. Använd bara ett alias, skifta inte.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: