Påddare och proggare


GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.

Leif Kiwi König

Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…

Påddare och proggare

Jorden snurrar. 

Då är det lätt att bli yr i bollen.

I går skulle man vara bloggare.

I dag ska man vara påddare. 

Vill man veta vad man ska vara i morgon får man vända sig till ett trovärdigt medium. 

Däri menas vare sig teve, radio eller tidning, lika mossbelupna nyhetsorgan som hällristningar – utan en sierska som kan spå i kaffesump.

Den gåvan är blott given en utvald skara. 

Vi andra får nöja oss med att dricka kaffet.

Sierska är ett kvinnodominerat skrå.

Den man som intresserar sig för den klärvoajanta disciplinen kallas istället för visionär.

Det är härvidlag skillnad på att gissa och gissa om vad framtiden kan tänkas bära i sitt sköte.

Påddare är en produktplacerare som pladdrar i en egen producerad poddradio, tror jag.

Jag vet nämligen lika lite om strömningstjänster som om strömmingens sexualliv.

Var, när och hur man lyssnar på poddradiosändningar har jag inget hum om. Inte varför man ska lyssna heller.

Däremot är jag införstådd med att kändistösen Bianca Ingrosso är regent på ämnesområdet.

Hon lär tjäna tiotals miljoner kronor om året på att prata om bröstförminskningar, läppförstoringar, hårförlängningar samt om sina egna tillkortakommanden vad gäller kärlekslivet.

Målgruppen är med rätt hög sannolikhet inte manfolk med en mullbänk under överläppen. 

För den gruppen jordnära själar finns istället den nischade podden ”Älgjägare emellan”.

Där diskuteras företrädesvis älgjakt, älgstudsare och hur man avlar fram en bra älghund.

Det ger förmodligen inga miljoninkomster. Men kan förstås vara kul att prata om ändå.

Älgarna brukar om inte annat bli större och större och fler och fler ju längre kvällen lider i jaktstugan.

Nu är i och för sig mitt eget intresse för jakt och eldhandvapen obefintligt.

Jag har endast vid ett tillfälle hållit i en bössa. Det var i lumpen.

Vi nyinryckta infanterister marscherade i samlad tropp till skjutbanan vid regementet i Linköping. Vi bar alla käckt en nyuttagen k-pist m/45 över axeln.

Där var det slut på det roliga. För min del.

Vi gröngölingar beordrades av furiren att skjuta enkelskott, varvid jag var något för het på hanen och i snabb följd råkade peppra iväg hela magsinet inrymmande 36 patroner.

Ungefär som om jag vore en förtida Rambo.

K-pisten ifråga var omtalad för sin precision.

Den beskrivningen är i mitt tycke överdriven.

Jag träffade inte måltavlan en enda gång.

Mina hastigt avlossade skott hamnade istället i skjutvallen. Möjligen även i någon trädtopp.

Förklaringen till den spridda träffbilden kan ha varit att jag tilldelats ett måndagsexemplar. 

Den skjutövervakande furiren – nu något röd i ansiktet – ville dock inte tro att orsaken skulle finnas i ett vapenfel utan utbrast uppgivet:

”Soldat König blundar med fel öga!”

Det var första och sista gången jag titulerades soldat. Min nya tjänstegrad blev istället malaj.

Malajkompaniet var fritt från eldhandvapen.

Vår huvudsakliga syssla var att förse soldater i fält med matkantiner innehållande ärtsoppa.

Vår andra uppgift var att gräva latringropar. Det ansågs visst som ett tillhörande göromål.

Jag kommer från Oxelösund. Det säger jag även om det kan verka skrytsamt.

Det ska medges att min hemstad inte är ett ställe för en vivör som söker efter rajtan-tajtan.

Det skulle inte förvåna om det går vildare till på Birgittasystrarnas nunnekloster i Vadstena.

Det som händer i kuststaden händer vid Ica Kvantum. Och där händer det sällan något alls.

Bortsett från dom gångerna när pensionstagare erhåller pensionärsrabatt på varuutbudet.

Då ryker det om däcken på rollatorerna.

Det hävdas annars att Oxelösund är så händelselöst att kråkorna vänder vid kommungränsen. 

Det avfärdas dock skarpt av lokala ornitologer.

Hur som helst var kuststaden häromdagen omnämnt i Sveriges Radios nyhetsrapportering.

Det kan vara det största som inträffat på orten sedan kung Oscar II landsteg i Badhusparken.

Det var å sin sida mer än 100 år sedan.

Uppgifterna om besöket är knapphändiga.

Det bör ha rört sig om invigningen av samhällets järnvägsstation.

Det var en kunglighets tyngsta åliggande, att invigningstala och låta sig beskådas i paraduniform av sina undersåtar.

Däruti kan konstateras att tiden stått stilla. Nästan.

Det finns numera betydligt fler kungligheter att begapa. Och försörja.

Vad jag hört är för övrigt Carl XVI Gustafs valspråk ”Nu vänder vi blad och går vidare”.

Detta uttalat vid en pressträff angående löst prat om att kungen istället för en pralin ska ha beställt flickor till kaffet.

Emellertid ska man inte tro allt man hör.

Läs vidare på König Online…, där finns tidigare och kommande kåserier också….


Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Tre eller fler länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande. Använd bara ett alias, skifta inte.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: