Deklamation av Daniel Fällströms dikt ”Varer svenske” från 1892. Inspelad i Stockholm, april 1906 för Zonophone Record.

Unga släkte, du, som träder

stolt en dag för framtids dörr,

minns i sol och minns i skugga

ädelt valspråk ifrån förr!

 

Gamle konung Gösta sade:

”varer svenske!” Dessa ord

innefatta tro och kärlek

till den karga, svenska jord

 

. Varer svenske! Hör, det klingar

liksom rassel utav svärd,

när i blod de mörke bergsmän

gåvo friheten sin gärd!

 

”Varer svenske!” Som en lösen

dånar det en aftonstund,

när den unge Karl XI

intog höjderna vid Lund.

 

Vid Svensksund, när finska viken

färgades som vallmo röd –

genom dundret från kanoner

”varer svenske!” trotsigt ljöd.

 

Jämt, när landet var i fara,

när det krävde skydd och huld,

kunde konung Göstas valspråk

icke vägas upp med guld.

 

Det betydde stål i eggen,

det betydde mod i barm –

offer för en älskad moder,

som var stolt som hon var arm. – –

 

Länge, länge konung Gösta

vilat i sin sarkofag,

men hans gamla lösen lever,

manande ännu i dag.

 

Varer svenske! Vekligheten

. bärande förförisk dräkt

, får ej ympas in i blodet

på vår unga, svenska släkt.

 

Fosterlandet nu ej kräve

r sina söners liv och blod,

men det kräver liksom fordom

plikttrohet och mannamod

 

. Fädrens allvar, fädrens kärlek,

lyse oss på vägen fram,

att ej blå och gula fanor

höljas någonsin av skam.