KLIMAT. Elsa Widding är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och har arbetat i energibranschen under 25 år, bland annat för tre av de fyra största energibolagen i Norden. Då hon arbetade på Näringsdepartementet blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna – hon försökte nämligen stoppa Nuon-affären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Tyvärr misslyckades Widding och det kostade svenska skattebetalare minst 50 miljarder kronor.

Idag arbetar Elsa i sitt eget konsultbolag Elsa Widding AB med klimatfrågan och strävar efter en klimatdebatt baserad på saklighet och vetenskap istället för alarmism och känslor. – Klimatfrågan har utvecklats till en mångmiljardindustri. De alarmistiska budskapen som framförs av media är kraftigt vilseledande mot både beslutsfattare och allmänhet. Det har gått så långt att frågan knappt tål att debatteras, skriver Elsa Widding i förordet till sin bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras?

Elsa Widding har  var med på bloggen några gånger…

HÄR hittar du Elsas Youtube-kanal, där hon samlar alla aktuella och framtida filmklipp. Var noga med att klicka på ”Prenumerera”-knappen, så att du inte missar när det kommer något nytt

Nedan följer exempel på varför det är så oerhört viktigt att koordinera den skeptiska kunskapen:

Ide, manus och presentation: Elsa Widding
Introduktionsvideo och musik: Ulf Gabrielsson och Carl Johan Thore
Filmning och redigering: Ulf Gabrielsson

Beskrivning av olika modeller: Det här avsnittet beskriver olika ”vetenskapliga modeller”, både de som tar utgångspunkt i att det är människan som styr temperaturen men också de som förutsätter att det är naturlig variabilitet som ligger bakom temperaturens variationer. Men hur ska man då definiera vetenskapliga modeller?

Vetenskapliga modeller är försök att beskriva uppmätta observationer i abstrakta termer, alltså i form av matematiska samband. Alla modeller av klimatologiskt intresse grundar sig på matematiska funktioner som bestäms av tillhörande parametervärden. Därefter tillämpas kurvanpassning som är det normala sättet att skatta parametervärdens storlek. Datorn räknar ut vilka värden på funktionens parametrar som får motsvarande kurva att ansluta sig så bra som möjligt till observationerna.

Man pratar normalt om två olika sorters modeller: Deskriptiva modeller syftar bara till att matematiskt beskriva de observationer som gjorts. Sådana modeller kan enkelt konstrueras genom kurvanpassning. Första-princip-modeller syftar till att inte enbart beskriva, utan även mekanistiskt förklara, gjorda observationer.

Meteorologernas väderleksprognoser är baserade på modeller som konstruerats enligt första-principer. Modellerna utgår från vad som är känt om det kommande vädret och definierar hur vädret tidsmässigt bör förändras enligt differentialekvationer som antas styra dom utjämningsprocesser som t. ex. lokala skillnader i temperatur och lufttryck ger upphov till.
Klimatmodeller av AGW-typ, alltså dom som konstrueras för att det är mänskliga utsläpp som påverkar temperaturen, utgörs enkelt uttryckt av meteorologiska vädermodeller (första-princip-modeller) men dom har modifierats så att dom även tar hänsyn till faktorer som förmodas leda till långsiktiga förändringar av vädret och därmed av klimatet. Det är också därför som modellerna fäster så stor vikt vid jordens strålningsbalans och försöker beskriva hur jordens yttemperatur enligt strålningsbalansen bör påverkas av en mänsklig ökning av atmosfärens halt av växthusgaser i allmänhet och koldioxid i synnerhet.

Det alternativ till AGW-modeller som man skulle man kunna kalla NV-modeller, (naturlig variabilitet modeller) och som istället tar utgångspunkt i att historiska, nuvarande och framtida temperaturförändringar bestäms av naturliga variationer som styrs av astronomiska skeenden snarare än av mänskliga aktiviteter och växthusgaseffekter. Beroende på vilka skeenden man först och fäst avseende vid har två huvudgrupper utkristalliserats:

SOLAKTIVITETSBASERADE -modeller som tar fasta på att jorden primärt värms av solen. Modellerna grundar sig på dom samband man tycker sig se mellan jordens temperaturutveckling och diverse mått på solaktiviteten (t.ex. antalet solfläckar).

VÅGANALYTISKA -modeller tar fasta på att temperaturpåverkande astronomiska skeenden ofta är av cyklisk karaktär (dag/natt, sommar/vinter, glacialer/interglacialer).
Att solaktiviteten varierar är väl känt, även att variationerna delvis är cykliska. De flesta har säkert hört talas om den 11-åriga solfläckscykeln. Under solfläckscykeln varierar den totala solinstrålningen till jorden, men variationerna är så små att de inte rimligen kan leda till några större direkta effekter på jordens strålningsbalans och därmed temperatur. IPCC har just därför ställt sig avvisande till de solaktivitetsbaserade NV-modellerna och helt enkelt förklarat att den globala uppvärmningen under senare hälften av 1900-talet inte kan förklaras som en naturlig variation.

De IPCC-stödda AGW-modellerna beaktar endast den totala solinstrålningen och dess effekt på strålningsbalansen som en solberoende temperaturpåverkande faktor. Solaktivitetmodellernas
förespråkare har påpekat att ändringar av solens aktivitet även påverkar styrkan av solens magnetfält, vilket skulle kunna ge klimateffekter på jorden enligt ett flertal föreslagna mekanismer.

Mest känd och bäst underbyggd är Svensmarks hypotes att förhöjd solaktivitet ger ökad magnetisk avskärmning av den kosmiska strålningen på jorden, vilket leder till minskad bildning av avkylande låga moln och därmed till global uppvärmning. Sammanfattningsvis kan man konstatera att klimatmodeller av NV-typ är konstruerade enligt fullt godtagbara vetenskapliga principer. De stöder sig på sunda tankar och på en seriös analys av empiriska data.

AGW-modellerna har inte kunnat förklara temperaturutvecklingen sedan vi lämnade den lilla istiden utan att ta hänsyn till naturliga variationer. Däremot finns det NV-modeller som faktiskt klarar att beskriva huvuddragen av temperaturutvecklingen efter 1850 utan att ta hänsyn till luftens koldioxidhalt. Ger inte detta om något en liten antydan om att variationer av jordens yttemperatur kan antas vara mera beroende av astronomiska skeenden än av mänskliga utsläpp av koldioxid?

Elsa Widding

***