INSÄNDARE. Jag har nu kommit halvvägs i skrivandet av boken. Den blir tjock. Här smakprov med inledningens andra kapitel.

Jag har djupt i mitt sinne barndomens fragmentariska, dunkla minnen av mörkläggning,

ransonerings-kuponger, Hesa Fredriks hotande ylande och radions allvarsamma röster. Som nu låter uppstyltade och som en främmande dialekt i jämförelse med dagens tjoande och svärande radioröster. Efter läggdags tjuvlyssnade jag på Kvälls-nyheterna och somnade väl, kramande min gosekudde, när Du gamla du fria avlutade dagens program klockan 11. Min mor missade aldrig Dagsnyheterna. Först senare förstod jag hennes spända oro. Min far befann sig ofta ute på Nordsjön eller i blitzens London. Med diplomatpass för att arbeta med den svenska lejd-trafiken. De fartyg med svenska flaggan målad längs skroven och som skulle skonas av tyska u-båtar och från Göteborg kunna navigera förbi såväl tyska som engelska minspärrar. Den livlina som något mildrade Sveriges brist på livsförnödenheter. Många av dessa lejdbåtar sänktes dock med man och allt.

Tiden vid slutet av kriget och åren därefter minns jag tydligare. Jag kan ännu höra ” Papperspolkan går” från insamlingsbilarnas högtalare. Vi barn fick 10 öre bunten för gamla tidningar. Det räckte till en päronglass från glassgubben på hörnet. Nuförtiden köps ju glassen från glassbilen med sin, liksom då, glada högtalarmelodi ljudande över nejden. Jag kan ännu känna oset från farfars gengasbil och lukten från karbidlampor och primuskök. Jag låg på barnsjukhuset i Göteborg efter blindtarmsoperation. Farmor kom med liljekonvaljer och wienerbröd. Sådana läckerheter hade det just åter blivit tillåtet att sälja efter ransoneringstiden. Den ljuva liljekonvaljdoften framkallar än i dag starka nostalgiska minnen. Alla dessa djupt liggande barndomsminnen har fått min generation att högt värdera fosterlandets frihet, de svenska traditionerna, förfäders strävan och den stolta patriotism som idag föraktas som höger-populism eller blandas ihop med nazitidens nationalism. Men utan nationalism i ordets rätta mening kan demokratin inte fungera.

Jag tror att min generation är mer påverkad av uppväxten i krigets skugga än man inser. Ingen av oss åldringar skulle kommit på tanken att lägga ner försvaret och värnplikten, skrota krisberedskapen, införa censur, lämna gränserna öppna för massinvasion av främmande kulturer, förneka skillnaden mellan könen, ge eleverna makt över lärarna, ersätta den kristna moralen med gudlöshet eller islam eller klimatreligionens variant på domedagens skärseld. Eller ersätta budorden med den politiska bibelns ”gemensamma värdegrund”. Eller spotta på den svenska fanan och håna nationalsången. Inte heller att överlämna folkstyret till byråkrater i Brüssel eller stödja globalisternas strävan efter en enväldig världsregering. Men ytterst få av dagens historielösa, unga politiska elit delar ju de äldres erfarenheter. De har böcker där all historisk text av censuren är överstruken med svart. De startar i oförstånd om historieboken med oskrivna, blanka sidor och gör om alla gamla tiders misstag.

Som Stefan Löfven i början av 2020-talet hävdade att Sveriges beredskap var god påstod statsminister Per-Albin Hansson på 1940-talet detsamma. Även om Per-Albin trots allt var aningen närmare sanningen än Löfven. Hans försäkringar visade sig ju i coronakrisen vara rena bedrägeriet. Detta var ju långt innan vi hade  covid19-vaccin. Sveriges krisberedskap var då i princip noll. Per-Albin tvingades parera beredskaps-bristen med eftergiftspolitik mot tyskarna. Löfven tvingades efterhand låtsas överge drömmen om den humana stormakten och det mångkulturella Sverige när det stod klart att det var ett ekonomiskt slukhål som sedan Göran Perssons – ja ända från Palmes tid, dränerat allt vad krisberedskap, trygghet och välfärd heter. En odetonerad brandbomb som Reinfeldt landsförrädiskt aktiverade och gjorde till sin hjärtefråga. Utan att det hjärntvättade svenska folket förstått att den skulle komma att spränga sönder hela samhället. Trots att Sverige-demokraterna under början av 2000-talet lyckats få många att inse att man bara sett toppen av isberget. Men först när coronasmittan hotade att helt ta över tvingades detta historielösa ledarskap motvilligt på knä. Morgan Johansson, den tidens justitieminister, ihop med den galna domedags-sektens ledare Isabella Lövin. Som gemensamt låtit sina hjärnspöken om höger- populismens och koldioxidens inbillade faror styra landet mot social och ekonomisk konkurs. All den okunnighet och vetenskapsbrist som vi nu i efterhand med sorgmod och bättre kunskap kan inse hindrade dem från att fatta rationella beslut. Den bristande kunskap vi idag ersatt med tänkande robotar som hjälper oss undvika att upprepa föregångarnas fatala missbedömningar och vanföreställningar. Nu kan vi i arkiven i detalj studera orsakerna till att dessa stackare i missriktad, global välgörenhet ledde landet ända fram till randen av ättestupan. Likt Ikaros far Daidalos av fjäder och vax byggde vingar till Ikaros hade Löfvens företrädare byggt vingar i form närmast total kontroll av hela statsförvaltningen och till monopol gränsande befäl över media. Tillräckligt starka vingar för att bära ur bourgeoisens fängelse. De hade dock inte varnat honom för att med denna makt flyga högmodigt högt. De hade skamsna gjort om sin historia och borde tillhållit honom att inte flyga in i ljuset från de sanningssökare som i efterhand skulle avslöja den korrupta förvrängningen av sanningen i denna omhuldade partifabel. Tryckfrihetslagen antogs den 23 mars 1949. Den innehöll censurförbud, etablerings-frihet och offentlighetsprincipen. En grundlag som justitieminister Morgan Johansson & Co. idogt försökte gå runt och helst helt avskaffa.

Rolf Malm