GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.
König är en modern man, trots att han är 1,5 månader äldre än Pettersson, har han startat en blogg där han kommer att publicera ett och annat kåseri till nackdel för de tidningarna som går miste om dessa alster.
Flaskskrammel
Det skramlar om bilens passagerardörr.
Det försvinner säkert av sig självt, tänker jag.
Jag vill vid sådana brydsamheter gärna vara en person med ljus livssyn. Som ni märker.
Det tillståndet varar gunås inte lång stund.
Härsken på tillvarons förtretligheter tvingas jag ta en extra sväng in till bilverkstaden.
Någon Bosse bildoktor har jag aldrig varit.
Jag kan dock diagnostisera en punktering.
Vad ett hopsjunket och lufttomt däck betyder begriper å andra sidan även ett fälgkors.
Bilmecken på verkstan åker med på en tur för att lokalisera det irriterande ljudet i kupén.
Han lyssnar. Jag lyssnar också. Vi lyssnar intensivt.
Det är tyst som i en finsk bastu. Naturligtvis.
”Typiskt”, säger jag aningen generat över att inte ett knäpp hörs från passagerardörren.
Bilmecken verkar glädjande nog inte lack över trasslet utan instämmer polerat: ”Ja, typiskt”.
Det kan i efterhand konstateras att den erfarne bilmecken löst problemet redan när han klev in i bilen och satte sig tillrätta i passagerarsätet.
”Kan det vara den här som ligger och skramlar?” frågade han finkänsligt och fiskade ur dörrfacket på passagerarsidan upp en miniatyrflaska med för mig okänt innehåll.
”Det kan jag aldrig tänka mig”, svarade jag.
Jag är trots allt inte helt bakom flötet. Enligt mitt eget förmenande, är bäst att tillägga.
Bilmecken kan mycket väl ha haft en motsatt uppfattning i det ämnet.
Särskilt som jag min vana trogen var ute och cyklade.
För givetvis var det miniatyrflaskan i dörrfacket som var upphov till det skramlande ljudet.
Det kunde en rattmuff ha räknat ut.
Men beklagligt nog inte undertecknad.
Nåväl, det finns i sammanhanget anledning att citera ur Psaltaren 26:6:
”Jag tvår mina händer i oskuld . . . ”
Det var nämligen min kära sambo som onödigtvis placerat miniatyrflaskan i dörrfacket.
Motvilligt erkände hon förseelsen och förklarade att flaskan innehöll doftämnet eukalyptus.
Hon och den ostyrige vovven går en kurs i nose work, där den senare ska förmås intressera sig för och sniffa sig fram till diverse doftämnen.
”Han är jätteduktig”, låter den alltid positiva matte glatt meddela efter varje kurstillfälle.
Jag är skeptisk. Min bild är att den ystre familjemedlemmen hellre nosar hundflickor i baken.
Där doftar det knappast eukalyptus.
Makt korrumperar. Alltid.
Det lär vara en vedertagen sanning.
Såvida du inte frågar makten själv. Då är det istället fake news. Alltid.
Han är fyndig i sina kåserier König. Trevlig läsning.
Dribblar lätt bort Pettersson med boll. Fast ser knappast skillnaden på en trana och skata. Där är han nog överlycklig om han säga att det är en fågel. Så där har nog Pettersson bättre koll, även om han blundar.
Peter S:
Så väl kände vi också varandra på 40/50-talet,i vår lilla by !!
En trevlig text , tack . Ser fram emot fler texter . Pettersson och König är i samma ålder som undertecknad förstår jag . I min bil skramlas det inte när jag åker själv . Har jag passagerare med så framförs det alltid klagomål att det är ”något ” som skramlar . Skönt ibland att åldern skruvat ner hörselförmågan markant och ersatt med Tinnitus som överskuggar det mesta . Mvh Sjöström
Vilken bra kåseri 🙂
Ni två tycks båda haft lyckan av intresserade aktiva lärare som lärde ut mer än,att enbart räkna med algebra ! Tack för tipset ! 😉
Petterssons vänner är mina vänner.
En kul och dråplig historia ser framemot att läsa mer.