"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
6 thoughts on “Orkaner ljuger inte men ”klimatvetenskaparna” ljuger som fan”
Härligt när det regnar , klimatförändringar kan ifrågasättas.
Vi kommer nog inte se mycket av Greta nu när de har skollov och skolkande inte är aktuellt.
Hur i hela världen kan en unge sätta igång höjda bensin och dieselpriser och skrämma ungdomar?
Stormar i nutid förefaller vid första tanke vara ”svårare” än i äldre tider. Likaså förefallar skogsbränder vara svårare. Men så är eg INTE fallet.
Konsekvenserna är svårare, det är sant, MEN konsekvenserna beror inte på stormar/bränders svårighetsgrad, UTAN PÅ MISSKÖTSEL AV NATUREN INOM LANDET. Sekundäreffekter av annars moderata stormar/bränder blir så mycket svårare p g a misskötseln.
Genom att skövla skogarna via kalhuggning, blir förståss grund för svåra trädfall. Ett kalhygge har samma ålder på framtida skog, vilket är destruktivt. Likaså kommer smältvatten resp störtregn att snabbt spolas ned till lågländer där vattnet översvämmar. Bidragande är förståss att våtmarkerna dikats ut, sjöar sänkts, bävrar (nästan) utrotats, ibland att lövskog begränsats. När vatten snabbt spolas mot låglänta områden minskar samtidigt grundvattnet rejält – grundvatten tar lång tid att bildas då vattnet behöver ”stå relativt still” längre tid.
Skogsskövlingen innebär samtidigt att tunga maskiner vid fel årstider destruerar markerna (känn dödslukten i ett nyupptaget kalhygge) och släpper lös alla de gifter som lagrats i markerna. Skogsbruket har sedan erforderlig ekonomisk (alltså politisk) makt att skylla skövlingseffekterna på samhällets urbana delar.
Slutligen tillkommer en viktig destruktiv effekt av att GRAN/CONTORTA prioriteras i skogen. I stället borde alla trädslag (både barr och löv) med hög kvistfri stam, höga trädkronor resp (i regel) s k hjärtrot prioriteras. Detta innebär att avverkningar bör ske med BLÄDNING, vilket ger lägre markskador, träden får varierande ålder, kronorna får samma höjd (ungefär) och mindre stormkänslighet. Markbränder i sådan skog är snarast en nyttighet, där man kan låta det brinna ut och få friskare skog med renare marker. Inte minst ger blädningsbruk i t ex Finland 2-4 ggr högre vinst till skogsägaren – så vad väntar markägarna på?
Svensk skog har sedan istiden markbränts av människan för att skapa livsmedelsnyttigheter ur markerna. Hela naturen i Norden är anpassad till sådan markbränning, vilket syns i alla dessa ”rödlistade” arter av idag.
Stormarna var mycket värre förr. Min farfar var sjöman på Finlands störste rederi, ålänningen Gustaf Eriksons segelfartyg, och farfar berättade när jag var grabb att det var storm och orkan hela tiden och att jag inte skulle bli vuxen förrän jag rundat Kap Horn på ett segelfartyg, och farfar skarvade säkert inte…
En annan myt måste dödas.
Naturvårdarna vill gärna påstå att en värdefull skog skall vara storstammig, ”gran”, mycket mossa, lav, fallna stammar, ruttnande stammar och grenar etc, en hel del ris (notera att ris är beroende av tall/tallspetor/tallbarrmattor – annars dör riset långsamt ut). Beskrivning visar istället en SJUK skog. Här behövs en skogsbrand med toppbränder för att göra skogen frisk.
Frisk skog ser ut som de finska tallskogarna (eller ryska). Där frodas allt liv. I svensk granskog är det dött, inget (nästan) lever av gran (eller contorta) även om varelser söker skydd där, men de äter i tall/lövskog. Idag bevars alltså FEL typ av skogar inom ramen för naturvård. En viss förbättring sker genom att man ibland bränner av en del naturvårdsmark – men så små områden att det inte har någon naturvårdande betydelse (för rödlistade arters överlevnad).
Nu har även mångkulturtanken erövrat skogsbruket, så plötsligt förs tanke om att skogen skall ges massor av arter. HELT FEL.
Skogen skall vara den som beskrivits i föregående, d v s Tall/Ek (ekblandskog), d v s höga kvistfria stammar, höga kronor, ”hjärtrot”. ”Mångfalden” hanteras bäst av naturen själv. Den ex tallskog våra ögon ser, är faktisk mångfaldig eller skulle kunna vara. D v s tall, ek etc är i normalt förökad skog inget ensidigt utan består av många dna-skilda varianter som kan fortplanta varandra. Visst – runt en framgångsrik stam växer dess ”barn” upp, och i närheten en annan framgångsrik stam växer dess ”barn” upp, och de är olika varianter, men kan fortplanta varandra. Att ta en framgångsrik stam genom blädning har ingen större betydelse, då den ändå fortplantat sig minst 50 år då den tas.
När kalhyggen planteras blir resultatet däremot monokultur vilket är starkt destruktivt.
I klimatbedragarnas ”Fake News” sägs det alltid att den globala uppvärmningen innebär MER störtregn, svåra stormar, översvämningar, åskväder etc. Dagens lögnmedia kör just nu en ny förljugen kampanj med detta Fake News budskap.
I verkligheten, när man kollar uppmätta väderdata, så är det tvärtom. Det är när nordliga breddgrader är kyligare, som ovanstående inträffar. Rent fysikaliskt logiskt, då det är skillnaden i temperatur mellan ekvatorområdena och polarområdena som ger förutsättningar för att svåra stormar etc uppstår. Orkaner etc tillkommer att de bildas när havens ytvatten är högre än typ 25 grader – annars nås bara stormstyrka.
Var stormbältena i Europa hamnar beror på årstid. Under sommar, så ligger ”ekvatorområdets värme” upp mot vändkretsen och då hamna stormarna vid polcirkeln eller norr därom. Under vinter, så ligger Ekvatorområdet söderut mot södra vändkretsen, varvid stormbältet i Europa hamnar runt södra Norden.
I Sverige har vi ett utomordentligt arkiv över väderhändelser i de gamla kyrkböckerna, och där framgår det att stormar var vanligare samt sannolikt svårare än någonsin idag. En storm i Västerbotten under sista utbrottet av kyla (ca 1860-67) under Lilla Istiden ödelade fullständigt ALL skog i länet. Stormen Gudrun är ett ingenting i jämförelse. Det tog 20 år att röja det allra värsta. Det är f ö detta röjningsarbete ca 20000 Värmlänningar/Göteborgare/Västgötar utförde, som bidrog till snabb återbefolkning i Västerbotten efter den massdöd svälten under katastrofperioden 1860-67 orsakade (storleksordningen 25000 döda, med 100000 döda i hela Norrland – tänk på att befolkningen i Sverige då bara var knappt 2 miljoner – 5% av befolkningen alltså).
Härligt när det regnar , klimatförändringar kan ifrågasättas.
Vi kommer nog inte se mycket av Greta nu när de har skollov och skolkande inte är aktuellt.
Hur i hela världen kan en unge sätta igång höjda bensin och dieselpriser och skrämma ungdomar?
Stormar i nutid förefaller vid första tanke vara ”svårare” än i äldre tider. Likaså förefallar skogsbränder vara svårare. Men så är eg INTE fallet.
Konsekvenserna är svårare, det är sant, MEN konsekvenserna beror inte på stormar/bränders svårighetsgrad, UTAN PÅ MISSKÖTSEL AV NATUREN INOM LANDET. Sekundäreffekter av annars moderata stormar/bränder blir så mycket svårare p g a misskötseln.
Genom att skövla skogarna via kalhuggning, blir förståss grund för svåra trädfall. Ett kalhygge har samma ålder på framtida skog, vilket är destruktivt. Likaså kommer smältvatten resp störtregn att snabbt spolas ned till lågländer där vattnet översvämmar. Bidragande är förståss att våtmarkerna dikats ut, sjöar sänkts, bävrar (nästan) utrotats, ibland att lövskog begränsats. När vatten snabbt spolas mot låglänta områden minskar samtidigt grundvattnet rejält – grundvatten tar lång tid att bildas då vattnet behöver ”stå relativt still” längre tid.
Skogsskövlingen innebär samtidigt att tunga maskiner vid fel årstider destruerar markerna (känn dödslukten i ett nyupptaget kalhygge) och släpper lös alla de gifter som lagrats i markerna. Skogsbruket har sedan erforderlig ekonomisk (alltså politisk) makt att skylla skövlingseffekterna på samhällets urbana delar.
Slutligen tillkommer en viktig destruktiv effekt av att GRAN/CONTORTA prioriteras i skogen. I stället borde alla trädslag (både barr och löv) med hög kvistfri stam, höga trädkronor resp (i regel) s k hjärtrot prioriteras. Detta innebär att avverkningar bör ske med BLÄDNING, vilket ger lägre markskador, träden får varierande ålder, kronorna får samma höjd (ungefär) och mindre stormkänslighet. Markbränder i sådan skog är snarast en nyttighet, där man kan låta det brinna ut och få friskare skog med renare marker. Inte minst ger blädningsbruk i t ex Finland 2-4 ggr högre vinst till skogsägaren – så vad väntar markägarna på?
Svensk skog har sedan istiden markbränts av människan för att skapa livsmedelsnyttigheter ur markerna. Hela naturen i Norden är anpassad till sådan markbränning, vilket syns i alla dessa ”rödlistade” arter av idag.
Stormarna var mycket värre förr. Min farfar var sjöman på Finlands störste rederi, ålänningen Gustaf Eriksons segelfartyg, och farfar berättade när jag var grabb att det var storm och orkan hela tiden och att jag inte skulle bli vuxen förrän jag rundat Kap Horn på ett segelfartyg, och farfar skarvade säkert inte…
En annan myt måste dödas.
Naturvårdarna vill gärna påstå att en värdefull skog skall vara storstammig, ”gran”, mycket mossa, lav, fallna stammar, ruttnande stammar och grenar etc, en hel del ris (notera att ris är beroende av tall/tallspetor/tallbarrmattor – annars dör riset långsamt ut). Beskrivning visar istället en SJUK skog. Här behövs en skogsbrand med toppbränder för att göra skogen frisk.
Frisk skog ser ut som de finska tallskogarna (eller ryska). Där frodas allt liv. I svensk granskog är det dött, inget (nästan) lever av gran (eller contorta) även om varelser söker skydd där, men de äter i tall/lövskog. Idag bevars alltså FEL typ av skogar inom ramen för naturvård. En viss förbättring sker genom att man ibland bränner av en del naturvårdsmark – men så små områden att det inte har någon naturvårdande betydelse (för rödlistade arters överlevnad).
Nu har även mångkulturtanken erövrat skogsbruket, så plötsligt förs tanke om att skogen skall ges massor av arter. HELT FEL.
Skogen skall vara den som beskrivits i föregående, d v s Tall/Ek (ekblandskog), d v s höga kvistfria stammar, höga kronor, ”hjärtrot”. ”Mångfalden” hanteras bäst av naturen själv. Den ex tallskog våra ögon ser, är faktisk mångfaldig eller skulle kunna vara. D v s tall, ek etc är i normalt förökad skog inget ensidigt utan består av många dna-skilda varianter som kan fortplanta varandra. Visst – runt en framgångsrik stam växer dess ”barn” upp, och i närheten en annan framgångsrik stam växer dess ”barn” upp, och de är olika varianter, men kan fortplanta varandra. Att ta en framgångsrik stam genom blädning har ingen större betydelse, då den ändå fortplantat sig minst 50 år då den tas.
När kalhyggen planteras blir resultatet däremot monokultur vilket är starkt destruktivt.
I klimatbedragarnas ”Fake News” sägs det alltid att den globala uppvärmningen innebär MER störtregn, svåra stormar, översvämningar, åskväder etc. Dagens lögnmedia kör just nu en ny förljugen kampanj med detta Fake News budskap.
I verkligheten, när man kollar uppmätta väderdata, så är det tvärtom. Det är när nordliga breddgrader är kyligare, som ovanstående inträffar. Rent fysikaliskt logiskt, då det är skillnaden i temperatur mellan ekvatorområdena och polarområdena som ger förutsättningar för att svåra stormar etc uppstår. Orkaner etc tillkommer att de bildas när havens ytvatten är högre än typ 25 grader – annars nås bara stormstyrka.
Var stormbältena i Europa hamnar beror på årstid. Under sommar, så ligger ”ekvatorområdets värme” upp mot vändkretsen och då hamna stormarna vid polcirkeln eller norr därom. Under vinter, så ligger Ekvatorområdet söderut mot södra vändkretsen, varvid stormbältet i Europa hamnar runt södra Norden.
I Sverige har vi ett utomordentligt arkiv över väderhändelser i de gamla kyrkböckerna, och där framgår det att stormar var vanligare samt sannolikt svårare än någonsin idag. En storm i Västerbotten under sista utbrottet av kyla (ca 1860-67) under Lilla Istiden ödelade fullständigt ALL skog i länet. Stormen Gudrun är ett ingenting i jämförelse. Det tog 20 år att röja det allra värsta. Det är f ö detta röjningsarbete ca 20000 Värmlänningar/Göteborgare/Västgötar utförde, som bidrog till snabb återbefolkning i Västerbotten efter den massdöd svälten under katastrofperioden 1860-67 orsakade (storleksordningen 25000 döda, med 100000 döda i hela Norrland – tänk på att befolkningen i Sverige då bara var knappt 2 miljoner – 5% av befolkningen alltså).