Hamid Zafar är skribent och förekommer flitigt i olika mediala sammanhang, men han är också lärare.
Zafar tillhör de invandrare som förfäras av svensk migrations- och integrationspolitik. Som allt fler, ser han det katastrofala misslyckande som följt i kölvattnet av denna katastrof. Inte minst när det gäller skolan.
Ett av alla de problem som försatt svensk skola i brygga är de låga krav som ställs på nyanlända elever. Detta i kombination med myndigheternas rädsla för ordet rasism är en stark bidragande orsak till de usla resultaten och kaoset i förorternas skolor.
Hamid Zafar menar att det är en variant av rasism att ha så låga förväntningar på förortens elever att de kan använda skolan till mer av en fritidsgård än en plats där man ska lära för livet. Bilder, filmer och rapporter vi sett, läst och hört om den svenska skolan, ger Zafar rätt i viss bemärkelse. Politiker, rektorer och myndigheter har varit och är fortfarande alldeles för slapphänta när det kommer till elever med utomeuropeisk bakgrund. Å andra sidan har Zafar fel, för det är alltid individen själv som bär ansvar för hans/hennes tillvaro i skolan. Att skylla på någon annan eller att man i hemlandet har skolor som inte håller måttet, är och förblir ingen ursäkt.
Fast har man politiker som de i vår regering, så får man det man får.
Med de primitiva människor som man släpper in i landet, så hjälper det inte att ha några förväntningar överhuvudtaget. Hur man än bär sig åt så blir resultatet ändå sisu. Skit in skit ut.
Finns det något som inte är rasism längre?
Svar NEJ !
SD:s partiledning har bestämt var gränsen går och vad du som partimedlem får säga i dessa frågor. Över gränsen och du sparkas ut.
För höga förväntningar= rasism
För låga förväntningar= rasism
Det går att hitta rasism i allt i Sverige, att ingen anklagat snögubben för sin vita färg för rasism är märkligt