Malte Fischer har skrivit denna artikel Wirtschaftswoche, som är ett stort tyskt affärsmagasin. Anders Andersson har översatt fritt.
Kärnproblemet i Europeiska monetära unionen är inte den gemensamma valutan som sådan, utan den enhetliga räntesats genom vilken ECB styr euron.
Det har gått 20 år sedan euron introducerades i Europa. Tre år senare, i början av 2002 följde eurokontanterna. En hel generation har sedan dessvuxit upp med euron. Den politiska eliten presenterade den gemensamma valutan som fredsprojekt för kontinenten, som påskyndare av unionen, och firar den, trots att befolkningen aldrig tillfrågats om sin åsikt, som moralisk symbol för ”enighet, suveränitet och stabilitet”.
Men euron har svikit sina förhoppningar. Åtminstone finanskrisen 2008 visade att försöket att utforma en valuta på det politiska ritbordet är dömd att misslyckas.
Euron har inte uppfyllt kravet att vara valuta i ordets rätta mening. En valuta måste vara säker och bevara välståndet. Euron gjorde varken eller. Den har inte visat sig framgångsrik eftersom den sedan länge hade gått under utan den europeiska centralbankens (ECB) och regeringarnas
miljarder dollar.
En valuta vars överlevnad är beroende av konstgjord andning är inte en valuta utan en sjukdom.
Euron har inte behållit värdet. Köpkraften har minskat med cirka 1,7 procent per år sedan den infördes. Den som fortfarande har euro från 2002 i fickorna kan köpa en tredjedel mindre än de gjorde då. Om en valuta ska vara säker, måste euron därför anses misslyckad.
Den uppfyllde inte heller kraven för att främja Europas enande. Under eurokrisen orsakade bråket om räddningen av den gemensamma valutan däremot en politisk delning av Europa.
Kritiker vill gärna förklara eurons misslyckande, med att medlemsländerna i valutaunionen är alltför heterogena med avseende på deras olika välstånd, som kan rymmas inom ramen för
en gemensam valuta. Men det är inte så enkelt. I princip finns det inget hinder för att ekonomier med olika nivåer av välstånd använder en och samma valuta. Miljonären betalar även sin barnflicka med euro, båda använder samma valuta trots sina stora inkomstskillnader, utan ekonomiska problem. På samma sätt kan fattiga och rika ekonomier använda samma pengar för att finansiera sina transaktioner.
De gynnas även om de använder samma valuta. Eftersom pengar är ett bra redskap för samverkan. Det är en vara som är allt mer värdefull för individen desto fler som använder den. När alla människor använder och accepterar samma pengar, är det fördelaktigt för den enskilde. Han kan då betala med samma valuta i hela världen, eliminera växelkurs och valutarisker. Överlåter man val av valutor till företag på den öppna marknaden, som Nobelpristagaren Friedrich August von Hayek (1899 – 1992) krävde, blir det troligen en världsvaluta som accepteras överallt. Det finns mycket som talar för att detta skulle vara en vara som guld eller andra ädelmetaller.
En gemensam valuta är därför ett ekonomiskt framsteg när det gäller effektivitet. Det är därför eurons förespråkare påpekar att den gemensamma valutan underlättar ekonomiska transaktioner genom att eliminera valutarisker och växelkostnader. Den som har vuxit upp
med euron kan knappt tänka sig att växla valuta vid semesterresor till andra europeiska länder.
Kärnproblemet i monetära unionen är därför inte den gemensamma valutan. Kärnproblemet är den enhetliga räntesats genom vilken ECB styr euron. Föreställ dig en fri marknadsekonomi utan räntestyrning av centralbanken. Marknadsräntan skulle då motsvara folkets tidspreferenser. Detta speglar preferenser för dagens konsumtion. Ju högre preferens för snabb konsumtion desto högre måste räntan vara, som ersättning så att människor sparar istället för att konsumera.
På en fri marknad skulle räntorna anpassas för att möta människors genomsnittliga tidspreferens, så att sparande och investeringar balanseras.
Kontrollerar dock en nationell centralbank som ECB räntan och sätter den under graden av spararnas tidspreferens för att få ekonomiskt uppsving, är ekonomiska snedvridningar inprogrammerade. Människor är då inte längre beredda att ge upp dagens konsumtion. De föredrar att låna till låga räntor och konsumera på kredit. Dessutom gör de låga marknadsräntorna att investeringsprojekten verkar lönsamma, fast de inte är det vid närmare granskning.
Eftersom artificiellt nedtryckta räntor utlöser investeringar som inte stöds av sparande konkurrerar investerare och konsumenter om knappa resurser. Resultatet är en boom i ekonomin som driver upp priser och kostnader. Kostnadsexplosionen driver många investeringsprojekt till
förlust. Avbryter sedan företagen projekten blir det lågkonjunktur.
Under första hälften av 2000-talet upplevde södra delarna av den monetära unionen en sådan räntestyrd cykel. I början av införandet av euron föll kapitalmarknadsavkastningen kraftigt i dessa länder. Efter slutet av New Economy-bubblan drev ECB också ner räntan – då förstärktes boomen
tills den kollapsade vid början av finanskrisen 2008.
Det faktum att den gemensamma valutan för euroområdet inte kan fungera är att människors tidspreferenser skiljer sig åt mellan medlemsländerna. I vilken utsträckning detta är fallet framgår det av en studie av Bonn-ekonomen Armin Falk, som finns i tidskriften Quarterly Journal
of Economics.
Falk och hans medförfattare drar slutsatsen att människor i sydeuropeiska länder har en högre preferens för dagens konsumtion än människor i norr. Med andra ord behövs högre räntor i söder än i norr, för att människor ska spara och förhindra boom-nedgångs cykler. ECB:s enhetsränta gör det emellertid omöjligt. Problemet försvåras också av att Frankfurt-euro-
aktörerna har utjämnat de internationella räntedifferenserna på kapitalmarknaden med sina obligationsinköp de senaste åren.
Sedan eurokrisens utbrott har ECB grundat sina beslut om ränta på ekonomiska och politiska överväganden. Det verkar som att dess uppdrag är att bevara euroområdet i sin nuvarande form vad som än krävs, enligt det tal som ECB-chefen Mario Draghi höll 2012. Därför måste ECB noggrant uppmärksamma den ekonomiskt osäkra situationen för de svaga södra länderna
och deras svaga banker. Det faktum att de södra länderna har en majoritet i ECB:s styrelse cementerar räntans politisering.
Heterogena tidspreferenser och en politiserad enhetlig räntesats markerar en ekonomisk felkonstruktion vars inneboende svaghet och sårbarhet äventyrar samhällets politiska sammanhållning i Europa. Kan euroområdet fortfarande överleva? Kanske. Men priset är då alltid återkommande kriser, ekonomiska deformationer och en långsam erosion av välståndet.
Den avgörande frågan är därför: Hur länge medverkar människorna i Europa i detta?
Det är väldigt trist att se den svenska valutan sjunka mot botten. Speciellt när man varit likvid ett pga en större oro.
Folk måste få klart för sig att inte spara till pensionen hos banken.
Om du har sparat 100 000 nu i banken, är de värda 50 kr när det är dags.
Vi skulle nog hyra in Trump som tog hand om vår valuta, han vet hur man gör.
Nu står Dollarn i 9,5.
Svetsarn är nog inte rätt man.
Euron och EU är ett stort misslyckande.
Ja du Stenbock målsättningen är att alla människor som föds skall födas in i skuld och begravas med skuld.
Djävulskt sätt att för slava folk med.
Det går inte att ha en bankkontakt I dag utan att bli utfrågad om hela sin historik. Något är mycket tokigt.
Vilken valuta man än väljer i dag så är den i princip tillverkad från tomma intet med en skuldsedel från någon fastighet. Och över allt svävar dollarn.
Som Thorsten Shytte påpekar nedan går det inte att ha en gemensam valuta, olika skattenivåer och olika ekonomisk politik.
Vad tycker den avgående ”tambur”-majoren Jan Björklund (L)?
Han är ju ett stort fan av både EU och €uro-valutan!
Om han efter avgången från L-partiet tog en rundtur med familjen i de svindyra €uro-länderna försedd med den kraftigt devalverade SEK-valutan i reskassan så skulle han säkert ändra uppfattning omgående redan vid första gränspassagen.
Det ser ut som hela Liberalerna är genomkorrupt.
Inte bara Tamburmajoren.
Men att Kristersson (M) är upprutten det visste vi innan.
Det är alltid svårt att veta hur valutor utvecklas i värde.
Jämför man Euro och Sek så är det ingen fördel Sek precis.
Sek är väl snarast att jämföra med bananrepubliks valutor.
Jo speciellt när de som i Tyskland och Abzurdien går sin egen väg,i det som kallas och bygger på marknadsekonomi.
I Tyskland är det politiska målet att styra EU.Tills detta lyckas helt ut måste de som nu hålla Framkrike,Grekland,Spanien och ytterligare några under armarna.
I f.d. Sverige är det vansinnet,att inbilla sig vara jordens ”mest humana stat” som driver os i olyckan.Spänn säkerhetsbälten för kraschen kommer att bli hård vid fallet,ner från Molnen !!
Ja människorna utanför Tyskland medverkar säkert gärna,så länge den stora delen av tyska befolkningen sparar sina slantar,till en räntesats av 0 % på sina sparkonton !!!
Dessa utlovades en garantisats kring 4-6 % på sina pensions-sparkonto.
Nu när de skall skörda sin möda är som framgår i artikeln,köpkraften endast en tredjedel om ens det…
En konstgjord andning som nu pågår sedan många år tillbaka,kan ju inte av politiska skäl,pågå i all evinnerlighet !
Enligt pessimistkonsulten Ronny Eriksson är euron son 17 villor mellan Ystad och Haparanda med en gemensam termostat – i Örebro. 😉
Enligt pessimistkonsulten Ronny Eriksson är euron som 17 villor mellan Ystad och Haparanda med en gemensam termostat – i Örebro. 😉