av Guy Millière  •  7 februari, 2019

• Den tredje gruppen är extremt stor: den består av den resterande befolkningen. Överklassen behandlar dem som en belastning och förväntar sig inget annat än tystnad och underkastelse av dem. De betalar skatt men kan se att en växande del används till att subventionera samma människor som drivit ut dem ur deras hem i förorten.

• För närvarande verkar Macron inte vilja erkänna att dessa människor ens existerar.
• När Macron sänkte skatterna för de rikaste men ökade skatterna för de ”i periferin” med hjälp av bränsleskatt så ansågs det vara droppen – i tillägg till hans arroganta nedlåtenhet.
• ”Idag attackerar de flesta som protesterar inte polisen. Men istället för att agera för att minska våldet får poliserna order som uppmuntrar dem att vara mycket våldsamma. Jag klandrar inte polisen. Jag klandrar de som ger dem order.” – Xavier Lemoine, borgmästare i Montfermeil, en stad i Paris östra förorter där kravallerna år 2005 var mycket förödande.

Lördagen den 26 januari 2019. De ”Gula västarnas” protester anordnades i Frankrikes storstäder. Mobiliseringen avtog inte. Stödet från befolkningen hade minskat något men var fortfarande enormt (60-79 %, enligt opinionsundersökningar). Slagorden har varit desamma sedan den 17 november 2018: ”Macron måste avgå”. I december lades ytterligare slagord till: ”Medborgarinitierad folkomröstning”.

Regeringen och den franska presidenten Emmanuel Macron har gjort allt de har kunnat för att krossa rörelsen. De har försökt med förolämpningar, förtal och de har sagt att demonstranterna var både ”upproriska människor” som ville störta institutionerna och fascistiska ”bruna tröjor”. Den 31 december beskrev Macron dem som ”hatiska folkhoper”. Närvaron av ett fåtal antisemiter ledde till att en regeringstalesperson (inkorrekt) beskrev hela rörelsen som ”antisemitisk”.

Läs vidare