EKONOMI. Välståndsligan mäter OECD-ländernas köpkraftsjusterade BNP per capita och är ett ungefärligt mått på ett lands levnadsstandard. I början av 1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats. Därefter har vi halkat ned till en tolfteplats.

2017 låg Sverige tolva i rankingen, vilket är en relativt dålig placering historiskt sett. Under de senaste tio åren har vi varit uppe på som högst en åttondeplats under 2007 och 2008.

Även om Sveriges placering skiftat en del under senare år ligger de mer dramatiska förändringarna längre tillbaka i tiden. I början av 1970-talet, efter rekordåren på 1950- och 60-talen, låg Sverige på en fjärdeplats i välståndsligan. Bara USA, Schweiz och Luxemburg hade vid den tiden högre köpkraftskorrigerad BNP per capita.

Ekonomifakta

Sverige är fortfarande ett oerhört rikt land, men något är fel när vi har hundratusentals pensionärer som arbetat hela sitt liv ligger under fattigdomsgränsen.

Något är fel när försvaret är slaktat, polisen fungerar dåligt, lärarbristen är enorm, civilförsvaret har stora brister. Vi har stor bostadsbrist och…trots skatter som är bland de högsta i världen är det stora brister på många håll.

Att vi går tillbaka i välståndsligan beror inte på en enda sak men om barnen i skolan fortfarande läser historia kanske de får lära sig att något avgörande hände 1975.

Den västeuropeiska demokratin kommer från de gamla grekerna, romarna och de kristna värderingarna. Det gör oss unika och den kulturen som byggts upp under hundratals år kan inte utan vidare kastas på soptippen och ersättas av något helt annat som vi inte ens vet vad det blir av.

Målet med mångkulturen verkar vara att förstöra vårt samhälle.

Nåväl, vi har haft kloka, klarsynta politiker som otroligt nog varit socialdemokrater även i Sverige. Kanske skulle S fundera på att gå tillbaka till sina rötter med tanke på dagens opinionssiffror.

I samband med raskravallerna i USA sade Tage Erlander i riksdagen 1965 ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. ”

Herbert Tingsten (som inte var socialdemokrat) ”Skälet till vår stabila demokrati är att det inte finns några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer i Sverige.”

Palme (S) ville på 1970-talet inte ta emot 1 200 kvotflyktingar från Vietnam med motiveringen att ”deras kultur skiljer sig så avsevärt från vår att det skulle få oanade följder.”

Sverker Åström (S) ”Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle få svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land.”

När DN bad honom förklara sig sade han att han ”visserligen inte ville nedvärdera en kultur men att en sådan människa skulle känna sig mindre hemma i Vetlanda eller Gällivare”

Harry Schein (S) ”Drömmen om det mångkulturella samhället:” att ”ett tag trodde många att denna dröm förverkligats i USA. Det kan möjligen bero på att landets ursprungsbefolkning utrotats av invandrarna från Europa.”

Ingvar Carlsson (S) stängde gränsen 1989 ”Sverige var fullt”

Regeringen Carlsson (S) sade 1995 ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad…”

Göran Persson (S) 2003 ”Fri rörlighet för arbetskraft vill vi ha, men inte social turism. Där får vi inte vara naiva…”

Trots dessa kloka sossar och Herbert Tingstens ord verkar få ha lyssnat.

Beslutet till dagens kaos togs bara tio år efter Tage Erlanders ord 1965. Den 27 februari 1975 fattade en enig riksdag under regeringen Palme ett grundläggande beslut om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Proposition 1975:26.

Invandringen innan 1975 hade gått ut på att man kom som gäst och arbetade för att sedan resa hem med sparkapitalet eller att man kom för att bli svensk och assimilera sig, och det gick oftast bra, barnen till dem som kom då blev svenskar på relativt kort tid.

Med beslutet 1975 tog riksdagen avstånd från tanken att invandrare skulle assimilera sig i det svenska samhället. Invandrarna, deras barn och barnbarn skulle behålla sin ursprungliga identitet, dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga och riksdagen bestod av V, S, C, FP och M.

Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var alltså inte med om beslutet.

Riksdagsbeslutet 1975 fattades i största enighet, för att under årens lopp följas av mängder av andra beslut med samma mål: Mångkultur och massinvandring, trots att inte en enda person har kunnat visa vad som är bra med denna mångkultur och asylinvandring.

Det värsta med detta är att SAMTLIGA beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia antingen har sovit eller också har hållit med. Det har aldrig varit någon riktig debatt och det svenska folket har hållits ovetande. De flesta som har vaknat, har vaknat först när de ser resultatet av beslutet för drygt 40 år sedan medan många andra fortfarande sover gott. Ett tredje gäng har insett att de har varit med om att köra landet i botten men de vägrar trots det erkänna att de haft fel av prestige.

I riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämma om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Minns ni? 

• Mona Sahlin (S): ”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. Det ska räknas som ett plus att ha en annan etnisk bakgrund än den svenska.” (2002)
• Mona Sahlin (S): ”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka.” (2001)…

…och det var bara två exempel av hundratals.

1969 stoppade den socialdemokratiska regeringen arbetskraftsinvandringen efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Pang – där blev vi av med hundratals år av gemensam historia, på sophögen med det som gjort oss till ett folk.

Som om det inte räckte så ändrades grundlagen hösten 2010, till att gå ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle.

Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Lagt lock ligger! fortfarande men tillsammans kanske vi kan bända upp det…

***