Public Service har i december belyst ett stort problem i ett antal reportage.

Det gäller frånvaron av unga män i Syrien och de problem som det innebär.

På Annandagen såg vi ett reportage i SVT:s nyhetssändningar som belyste det faktum att traditionella mansyrken idag utförs av kvinnor. Man intervjuade en kvinnlig taxichaufför i ett sönderskjutet Aleppo där man sakta håller på att återuppbygga staden. Problemet är att avsaknaden av män gör att kvinnorna tvingas jobba för att kunna försörja sina familjer. Nu ska väl även kvinnor i muslimska länder jobba, men den religiösa kvinnan i reportaget har tvingats byta yrke p.g.a. avsaknaden av män.

Igår fick vi i SVT:s nyhetssändningar träffa barnarbetare som avstår skolan för att de tvingas jobba när männen antingen skadats av kriget eller befinner sig i Europa. Bl.a. får vi träffa en 12-åring som inte gått i skolan på flera år och som därför saknar den fundamentala utbildning som krävs för att hjälpa till med uppbyggnaden av Syrien.

Veckan innan jul publicerade SR ett reportage från ett Syrien där unga kvinnor utropar sin saknad av de unga män som befinner sig på säker mark i bl.a. Sverige. “Vi ber till gud att hålla pojkarna säkra. De måste komma tillbaka, vi saknar dom”, säger en 16-årig flicka och belyser ett stort problem. I Syrien finns det idag fler unga kvinnor än unga män. I Sverige vet vi att det numera finns fler unga män än unga kvinnor, många av dessa komna från just Syrien.

Tanken är absurd. I Sverige talar politiker och myndighetschefer sig varma över vikten av att landet växer befolkningsmässigt. Detta för att trygga framtida välfärd och det svenska samhällets utveckling. I ett krigsdrabbat Syrien, som minskat sin befolkning drastiskt, saknas det män för att utföra de jobb som krävs och som ska hjälpa till att bilda familjer tillsammans med de ensamma unga kvinnor som saknar någon att göra detta med.

Då framstår denna artikel från SVT Dalarna i juni som närmast paradoxal. En manlig läkare som fått ett uppehållstillstånd i Sverige, vill återvandra till Syrien då han anser att landet numera är tillräckligt säkert och att han behövs bättre där än här. Dock vill inte de svenska myndigheterna bistå honom med ekonomiska medel så att han och döttrarna kan lämna Sverige. Varför inte tipsa Mohamad om Migrationsverkets återetableringsstöd som skulle klara resan till Syrien för både honom och döttrarna?

Det här är länderna till vilka man idag kan söka om att få detta ekonomiska stöd.

Det vi ser är alltså hur kvinnor och barn bygger upp sitt hemland, samtidigt som syriska män sitter och lyfter bidrag i Sverige. Är detta EU:s och FN:s önskan när de för fram nya förordningar som ska gynna och underlätta migrationen till de mer välskötta områdena i världen?