När grabbgänget satt framför TV:n igår och såg matcher från engelska Premier League och firandet av Remembrance Day (minnet av de soldater som dog i de stora krigen), dök ett minne upp i huvudet.

I april 2002 befann jag mig tillsammans med ett gäng i London för att se fotboll. Det var dagarna innan ”Drottningmodern”, drottning Elizabeth, skulle begravas.

Att gå på fotboll i England är inte bara för inbitna fotbollsfans. Stämningen innan och under matcherna kan även upplevas av de som annars inte har det rätta intresset. Ni som besökt någon av de brittiska arenorna vet vad jag talar om.

Arenan vi besökte var Stamford Bridge och matchen var Chelsea – Everton. En bra match som slutade med hemmaseger, 3 – 0. Nu håller jag på Manchester United, så resultat i sig var inte så intressant och det minnet jag bar med mig efter matchen var det som utspelade sig innan matchen drog igång.

En av ingredienserna vid en brittisk fotbollsmatch är ett besök på någon av de lokala pubarna. En av de som ligger i direkt anslutning till arenan fick nöjet att se elva storväxta ynglingar från Sverige träda in. En öl innan matchen är bara uppvärmning, två är förrätten och när supportrarna beger sig mot matcharenan har betydligt fler än så slunkit ned. Hög stämning, högljudda hejaramsor, men inget bråk.

Vi kom så småningom till arenan, visade upp våra dyra biljetter och tog oss upp på läktaren. Stämningen var hög redan då, ramsorna ekade runt läktarna och de okvädningsord som rullade från de olika supportergrupperingarna lämpar sig inte att skriva i ett land där feminister kidnappat svenska omklädningsrum och läktarsektioner.

Så kom spelarna in på plan, ackompanjerade till höga vrål som som steg ju närmare mittpunkten de kom. Spelarna och domarna ställde sig i en ring, ur högtalarna förkunnades att Drottningmodern avlidit, att hon skulle begravas några dagar senare och att det skulle hållas en tyst minut för att hedra henne.

Domaren höjer sin pipa till munnen och blåser…

Knäpptyst!

Inte ett ljud, inte en mobiltelefon som hördes, ingen som ens hostade. Knäpptyst!

Tänk er tanken på 41 000 fotbollssupportrar som förberett sig till matchen med ett stort intag av öl, som lätt berusade gjort entré på läktarna och alla könsord som ekat mellan väggarna bara minuten innan och så bara knäpptyst. T.o.m. elva storvuxna och härdade svenskar stod där med en liten tår rullandes nedför kinden. Det var så mäktigt, så imponerande och så respektfullt att det borde upplevas.

Det är nog få länder där respekten för kungahuset, traditionerna och för de medborgare som gett sina liv i olika krig är så stor som just i Storbritannien. Ska och måste upplevas för att förstå.