VALET 2018. En påminnelse om socialdemokraternas moral i åtta delar. Vi publicerar en del om dagen med början idag. 

Pettersson fick ett brev med ord och inga visor…

Nacka den 4 december 2011

Till Socialdemokraterna: Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande Håkan Juholt f k, Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppledare Carina Moberg samt Marita Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson och Verkställande utskottet  f. k.

Den moraliska rötan i Rörelsen, del 1

Den självutnämnda socialistiska aristokratin: Man blev knappast förvånad över att ännu en politisk understödstagare ertappats med fingrarna i den skattefinansierade syltburken.  Den skamfilade – för att inte säga ruttna – moralen inom socialdemokratin är långt ifrån någon nyhet..

Parasiterandet inom i de s-märkta leden har pågått länge och förruttnelseprocessen inom socialdemokratin har gång på gång avslöjats.  Partiets företrädare tycks anse att de svenska skattebetalarna har en allmän försörjningsplikt för allehanda politiska skojare. Den ständigt omtuggade tesen om ”rättvisa och solidaritet” gäller inte det politiska frälset. Högtidstalens – och förstamajtalens högtravande retorik saknar sedan länge all trovärdighet, eftersom ni inte lever som ni lär. Partitoppen rymmer många politiska lindansare som håller balansen genom att säga en sak och göra en annan.

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten  hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

I Nordkorea och på Kuba stjäl de socialistiska aristokraterna friskt från statskassan.  Men också i Sverige har nomenklaturan hittat en lång rad möjligheter att dryga ut lönen. Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den, nordkoreanska, kubanska och f d sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Det är givetvis stötande att Rörelsens företrädare skor sig på de sämre ställda grupper, som de säger sig representera.  Den röda  tråden mellan affärerna är inte bristen på moral utan förekomsten av dubbelmoral. Det måste tydligen gång på gång påpekas att oåtalad, ostraffad och oinburad  inte är samma sak som oförvitlig och hederlig.

Den s-märkta ideologin gör gång på gång bankrutt i möte med verkligheten.  2004 skrev Wanja Lundby Wedin i Wanjas brevlåda om Skandia-affären: ”Direktörernas girighet verkar inte ha några gränser, när det gäller pensionerna men också genom att det riskerar att urholka samhällsmoralen. Direktörerna bör här föregå med gott exempel och värna etik och moral.”  Jag föreslår att fru Jämtin gör tankeexperimentet att byta  ut ”direktörerna” mot socialdemokraterna!

När sossarna själva skall exemplifiera gammaldags svensk hederlighet inom Rörelsen kommer de alltid dragandes med  är att Aina Erlander,  som efter Tages död besökte statsrådsberedningen och lämnade tillbaka några blyertspennor märkta ”tillhör statsverket.”  Detta tycks vara det enda exempel på ärlighet man lyckats leta fram!

(Bort)förklaringarnas glada dagar: Vi har sett det många gånger förut. Varje gång en hög representant för den röda aristokratin ertappas med att göra det som hon eller han offentligt förkastar – som att smita från skatten, köpa och sälja bostadsrätt, grogga på skattebetalarnas bekostnad, tillskansa sig ersättning för dubbelt boende etc etc  går dementmaskinen på högvarv. När de  politiska understödstagarna avslöjas  med ersättningar som inte tål dagsljus kommer de med hymlanden, pinsamma bortförklaringar och urskuldanden.

”Fifflet. myglet, fusket, slarvet” och alla andra eufemismer för moralisk röta och för grova bedrägerier med skattebetalarnas pengar får ytterligare näring och bränsle av de korkade förklaringar och krystade undanflykter som de ertappade torgför till sitt försvar.

Man har inte förstått regelverket, inte gjort något olagligt, inte fifflat, man har  utsetts  till syndabock. Det handlar inte om syndabockar utan om utkrävande av ansvar.

Att en person i förtroendeställning ens vågar svänga sig med att han/hon ”förbisett”, ”inte vetat”, ”inte förstått”, ”råkat slarva”  eller hävda att man ”handlat inom ramen för gällande föreskrifter och regelverk” är givetvis oacceptabelt. Andra oacceptabla bortförklaringar är att ohederligheten berodde på ”missförstånd, stress, bristande tid, oklara regler och okunskap.”

I den s-märkta roffarkulturen är allt tillåtet så länge det inte upptäcks och avslöjas. När liken i de s-märkta garderoberna avslöjas är det givetvis bekvämt att hänvisa till oklara regler och ingångna avtal.

Förstår man inte det orimliga i att man inte har rätt att ta ut traktamente för ökade levnadskostnader som man ö h t inte haft, tagit ut full lön när man legat på sjukhus, inte förstått att man befinner sig på en porrklubb p g a  att ”det var så rökigt i lokalen”, inte skall kröka på skattebetalarnas bekostnad, tränga sig före i bostadskön  – eller som nu i fallet Juholt  – låta skattebetalarna stå för ”kulbons” hyra,  ta ut dubbla reseersättningar, etc etc skall man givetvis inte ha några som helst förtroendeuppdrag eller höga positioner. Ett sådant förfarande ger nämligen intryck inte bara av dumhet utan av vederbörande nonchalerar allvaret i dylik trolöshet.

Frågan som inställer sig är hur de hanterar  andra frågor när de är så omdömeslösa, okunniga och spelat ovetande? Det handlar ju om nationens främsta företrädare med mandat att bestämma över vilka lagar och regler som skall gälla i Sverige.

Om en vanlig medborgare gör sig skyldig till motsvarande ohederlighet/brottslighet hade det utan tvivel resulterat i polisanmälan med åtföljande rättsaliga åtgärder.

Eftersom alla eventuella polisanmälningar  mot politikern läggs ner borde brottsbalken utrustas med en särskild paragraf för ohederliga politiker.

Den s-märkta roffarmentaliteten: På 1960-talet skanderade vänstern gärna om ”stanken från Enskilda banken.”  2009 luktade det lika illa från LO-borgen och från de företag, där LO är ägare.

Olle Sahlström, ombudsman i LO, som skrivit flera böcker moralen inom arbetarrörelsen  konstaterade  i DN den 1 februari 2005  i samband med  Ola Raskaffären att ”LO har förlorat sin moral.”  och krävde att LO skulle tillsätta en etikkommission: ”Mönstret är tydligt. Lägenhetsfiffel, porrklubbsbesök, jag ser det som ett överhetsproblem. Det handlar om en arbetarrörelse som förlorat mycket av sin moral. Med  sina handlingar säger de till medlemmarna i socialdemokratin och LO: ’Glöm det där med jämlikhet och solidaritet, sko dig i stället, gör som jag.’  Så tar man livet av det som finns kvar av arbetarrörelsen.” [1]

Under rubriken ”Välfärdsstaten i Machiavellis klor”  konstaterade Anders  Isaksson i en ledare i DN    att  ”folkets trygghetssystem inte duger åt folkets egna företrädare. De beviljar sig själva bättre avgångsvederlag och långt högre pensioner med betydligt kortare kvalifikationstid än vad de beslutar för medborgarna.  Vid sjukdom kan de också välja att stanna hemma med full lön i stället för att förlora pengar på att sjukskriva sig. ”

”Även i bostadspolitiken har makthavarna för egen del undandragit sig konsekvenserna av sina egna beslut dels genom  att deras anhöriga slussas förbi köerna till lediga hyreslägenheter i Stockholms innerstad, dels genom att flertalet rikdagsledamöter erbjuds subventionerade lägenheter i riksdagens egna hyreshus” skrev Isaksson.

Socialdemokraterna har gett hyckleriet ett ansikte: De som ertappas med slevarna i  det skattefinansierade grötfatet är de som mest  högljutt talar om ”rättvisa,  solidaritet och jämlikhet”. Solidaritetens gränser åskådliggörs gång på gång i Rörelsen.[2]

Enn Kokk  gav i  boken ”Vad blev ni av, ljuva drömmar” [3]ännu en gång hyckleriet  ett ansikte:. ”Den som inte förstått att jämlikheten är det främsta målet för just socialdemokratin har inte förstått mycket av socialdemokratins väsen”  Han borde efter 24 år på allehanda centrala positioner i  det socialdemokratiska partihögkvarteret. Dock tycks debatten om den röda adeln i Rosenbad och LO-borgen – fackpamparnas höga löner, pensionsförmåner, bostadsmygel, bidragsfusk, kampen vid köttgrytorna i Stockholms arbetarkommun, s-märkta statsråds löner och förmåner, den politiska överklassens krökande och porrklubbsbesök på skattebetalarnas bekostnad och all annan korruption –  helt  ha  förbigått honom.

Illusionen om ”rättvisa, solidaritet och jämlikhet” måste till varje pris upprätthållas, eftersom det är den förhärskande självbilden.

När socialdemokraternas dåvarande kommunikationschef Carina Persson intervjuades i Dagens Media  våren 2005  om hur hon såg på  de många politiska affärerna svarade hon att ”Det tråkigaste med skandalrapporteringen  (!) är att det som är den faktiska grunden i vårt budskap inte får plats. ” Vad nu det kan bero på!

De vackra frasernas ihållighet avslöjas gång på gång. Socialdemokraterna talar gärna om ”alla människors lika värde” men sätter bara värde på sig själva.  Ni har sedan länge förlorat all trovärdighet, när det gäller det inlärda mantrat om ”alla  människors lika värde.” Den påbjudna lojaliteten begränsas m a o till den inre kretsen. Ingen s-märkt politiker vare sig på riks- eller kommunal nivå avstår från att berika sig på andras – dvs skattebetalarnas – bekostnad när tillfälle ges.

Göran Persson herrgårdsköp, regeringens utnämningar och diverse gräddfiler till innerstadslägenheter för rörelseföreträdare och deras barn har utmärkt en ”sossetet” som lever högt över huvudet på ”vanligt folk” – det folk man i decennier sagt sig företräda  .

Konsten att leva gott på andras bekostnad är en konst det politiska frälset behärskar till fulländning.

Vill man – som finansminister Bosse Ringholm – se på fotboll kan man beordra fram regeringsplanet till en kostnad för skattebetalarna på 150 000 kr Dessutom ledde han en fotbollsklubb  som fifflade med skatten. Som tack blev han dessutom befordrad till vice statsminister!

Det är givetvis inte rimligt att en enda krona av skattebetalarnas eller LO-kollektivets går till porrklubbsbesök och inköp av löspenisar. Det är inte rimligt att man förmedlar attraktiva lägenheter och sommarstugor till rabatterade priser till fackliga ledare när de egentligen skulle ha gått till behövande och utsatta kvinnor

I valrörelsen 2002 häcklade Göran Persson  skamlöst moderatledaren Bo Lundgren för att han lånat till en villa I Djursholm samtidigt som han själv planerade för ett minst dubbelt så dyrt förvärv.

Den 1 juni 2006 skrev regissören Gunnel Bergström på SvD Brännpunkt  under rubriken ”Jag är arg och förfärad” att ”vår socialdemokratiska överklass inte bara berikar sig på ett otillbörligt sätt, de talar med kluven tunga, angriper offentligen bonusar som de själva röstat igenom, köper röster med löften som de saklöst bryter när valet är över och använder en demagogisk retorik för att dölja vad de har för sig.”  Hon avslutar sin artikel med en referens till franska revolutionen då giljotinen  som bekant plockades fram för att göra upp med orättvisorna i samhället : ”Den franska adeln applåderade förtjust betjänten Figaros uppror mot sin greve men hade inte en tanke på att avstå från egna privilegier. Det har inte heller Wanja Lundby-Wedin 7…/  och givetvis inte vår statsminister, dessutom godsägare.”

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna  anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

Listan över statsråd, kommunalt och fackligt förtroendevalda som avslöjats med gräddfiler, bedrägerier och korruption kan göras hur lång som helst.

Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Här följer ett antal brev som en påminnelse ett litet urval exempel som visar att det i decennier myglats inom Rörelsen. Avslöjandena om myglet har dock hanterats mer eller mindre snyggt. Till den ”snyggare” hanteringen hörde Olof Palmes konvertering av ett föreläsningsarvode i USA till terminsavgift för en av sönernas collegestudier.

De följande exemplen på s-märkta skurkar är givetvis endast toppen av et gigantiskt isberg.  Listan på bristande etik och på myglande socialdemokrater kan göras hur lång som helst.  Det är bara en liten del av den s-märkta byken som tvättats offentligt.

”Cirkus (s)”  med sina fallskärmshoppare, bonusakrobater, kontokortspajaser, kvittoklippare, porrklubbsbesökare, bostadstrixare och andra ur den s k ”politiska eliten” gör gång  på gång bort sig i en hopplös härva av undanflykter, bortförklaringar och självmotsägelser. Juholt är inget undantag. Snarare tvärtom.

Att fifflet dvs korruptionen varit förödande för förtroendet för socialdemokratin har som bekant redan visat sig i två val!

Signatur ISM  som skrivit till S och till Pettersson under sitt riktiga namn.
[1] DN, Juan Flores 1 februari 2005
[2]  Mats Johansson, Sunt förnuft nr 1:2005
[3] Ordfront 2002

***