INVANDRING. Migrationen och dess konsekvenser griper in i alla stora politikområden som Petterssons skrivit många gånger och utan lycka försökt påtala i de etablerade medierna i åratal utan att lyckas. Det finns i grunden bara en stor fråga.
Före hösten 2015 kunde det vara riskfyllt för en journalist att uppfattas som alltför intresserad av migrationens baksidor. Många kolleger har genom åren förpassats ut i marginalen, ut på journalistisk ökenvandring, för att de uppmärksammat problem som invandringen till Sverige fört med sig. Jag har själv avstått från potentiellt kontroversiella reportage för att undvika problem. Det skriver Jörgen Huitfeldt, redaktör på Kvartal, och tidigare programledare i Sveriges Radio, som gör upp med sin tidigare ”journalistik”.
Läs Jörgens hela inlägg på Kvartal…
När Pettersson växte upp fanns det gott om stridsvagnshinder i vårt landskap, de skulle hindra ”ryssen” om han kom. Nu fylls våra städer av liknande hinder. Tyvärr gör de ingen nytta mer än lurar oss att vi är skyddade.
Vi har släppt in fienden frivilligt och betalar till och med uppehälle för honom och han kommer att runda de hinder vi ställt upp…
Världens dyraste grova självplågeri, suicide by islamisation and by going black / DÖ-överenskommelse
Jörgen frågar sig ”varför har det tagit så länge” Sverige ett konsensusland den enskilde är så enormt feg och väldigt få törs ge ett ärligt svar eller ens avslöja vad de innerst inne anser.
Det är ju tidningar och journalister som skall avslöja både gott och ont i ett land utan att det finns tabu belagda områden som exempelvis invandringen.
Media, speciellt tidningar klagar på sjunkande upplagor utan att förstå vad de själva orsakat. Som läsare kan du få chansen att vädra dina åsikter på insändarsidorna men om du så bara andades, en från de PK-trognas, åsikt om invandring togs ditt inlägg inte in. Demokratia = Folkstyre, Anarkia = Okontrollerat kaos. Vi är nu närmare det senare p.g.a velighet, för att inte skriva feghet.
Det Jörgen Huitfeldt bekräftar delar han som bekant med Janne Josefsson. Hur många journalister som sitter runt om i Sverige med liknande erfarenheter får vi gissa oss till, men de är säkert många.
Favorit i repris:
Enligt författaren av debattartikel, https://www.svd.se/vad-kostar-invandringen, kostade invandringen redan 1990 100 miljard. Kostnaden ökade sedan med 11%/år fram till 2000. Redan 1999 var kostnaden 267 miljarder. Naturligtvis har kostnaden inte stannat där utan det finns skäl att tro att det har fortsatt med 11%/år eller mer.
Om vi tittar på vår granne Norge har de sparat sina pengar i fond sedan 1990 för landets bästa. Idag har fondens värde passerat 1000 miljarder dollar.
Ta fram minräknaren nu och räkna ut hur mycket vår fond hade varit värd idag om vi gjort som Norge istället för att investera i flyktingar.
Börsen i Stockholm har under samma tid stigit ca 12%/år. https://rikatillsammans.se/stockholmsborsens-arliga-avkastning-1990-2013/
Sannolikt hade vår fond varit värd mer än Normännens.
Fundera på det när du stoppar ditt röstningskuvert i valurnan.
Tänk vad vi har fått försaka för alla flyktingar vi tagit emot, och det stannar inte där utan kommer att accelerera i kostnad.
Jag ser att efter 1999 saknas tydligen siffror om hur mycket invandringen kostar.
Har förstått att siffrorna är ofantliga, en uppskattning är att 400 miljarder kronor om året, eller mera, läggs på asyl och flyktingindustriell verksamhet.
Trots att detta är folkets skattepengar, är det strängt förbjudet att efterfråga eller att försöka ta reda på dom faktiska kostnaderna.
Förr talade man om att landet hade försvarshemligheter, numera är försvaret borta, och den stora hemligstämpeln används till att mörka dom faktiska kostnaderna för flyktingmottagandet.
Helt klart är dock att denna verksamhet starkt utarmar landets ekonomi, och helt okontrollerat sprider ut väldiga mängder pengar, oftast till privata aktörer.
”Till att börja med skiljer sig den här frågan från de flesta andra politiska vägval, eftersom invandring till sin karaktär är irreversibel. Ett land kan inte först ta emot hundratusentals människor för att sedan ångra sig. Det växande svenska skuggsamhället och de smärtsamma människoöden som döljer sig bakom statistiken om utvisningshotade ensamkommande, borde vara en påminnelse om det.”
Här har den gode Jörgen Huitfeldt fel. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna tillåter att man återtar utdelade medborgarskap och vad uppehållstillstånd beträffar så är det bara ett myndighetsbeslut.
Sedan är det inte invandringen som är problemet. Det är ”flyttningmottagandet” som är det. Och då främst det som idag debatteras i USA; ”Chain Migration”. Cirka 40% av alla uppehållstillstånd har delats ut till anhöriginvandrare. Godkänd flyktingstatus står för under 7%.
Oavsett på vilka förespeglingar man kommit hit under så bör man pröva om individen är identifierad, är skötsam, har anpassat sig, är lönsam för svenska folket samt inte bedriver subversiv verksamhet. Är svaret nej på någon av frågorna bör vi tacka nej till fortsatt uppehåll i konungariket.
Det som kan bli problemet är att hitta de som håller sig undan. Det kan leda till ett angiverisamhälle eller ett storebrorssamhälle om det inte utförs på rätt sätt.