Eva Maria skrev här just med titeln ”Det Fria Sverige”:

https://petterssonsblogg.se/2018/01/28/det-fria-sverige/#more-246279

bl.a.

”Jag en svensk kvinna på 58 år blir både så djupt ledsen över att mitt land är ett otryggt odemokratiskt land, där mina egna landsmän är splittrat i de mest fundamentala spörsmålen i att hålla ihop ett folk. Samtidigt är jag en urförbannad livserfaren tant, eller lejoninna om du hellre vill det. Jag är hoppfull, vi blir fler och fler som engagerar oss.
Så, vad är det som är så väldigt konstigt (och hotfullt) i att ha bildat en förening för svenskar, i Sverige? Jag har inte svaret på det, jag kan inte se att i ett mångkulturellt Sverige ska det fattas en bit av den mångkulturella planen, varför anses det som ont ifall svenskar vill finnas till?”

Min kommentar:

Detsamma gäller på det europeiska planet: ”Europa, en plats för alla förutom för etniska européer”.

Dock det finns ett växande antal européer som nu väljer att stå upp för sina länder, sina kulturer och sina folk.

Igen är det i första hand en yngre generation som har valt att bli aktiva, den sista generationen i Europa där etniska européer fortfarande utgör en majoritet.

De har förstått att det nu är Europa’s sista chans efter 50-års total socialtistisk dominans  (om nu i form av socialdemokrater eller nya moderater, SPD eller CDU i Tyskland, Labour eller Tories, Theresa May calling Islam a great faith, i Storbritannien).

Vad vi kan göra, ge dem vårt fulla stöd för helt utan stöd från deras föräldragenerationer är risken stor att deras kamp (som borde vara vår allas) för Europa’s kulturer och folk förloras:

https://identitarian-movement.org/

https://www.identityevropa.com/