HISTORIA. Nedanstående inlägg publicerade Petterssons första gången i augusti 2011, men folkhemsnazisternas förflutna tål att upprepas då och då. Rubrikens beskrivningar på medmänniskor användes av kända socialdemokratiska politiker för inte så länge sedan. 

”Enligt vad som erfarits har det cirkulerat ryktet, att flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla pengar, utan att behöva prestera något som helst arbete.

Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.

Flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De är närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”

Nåväl, i ovanstående citat har Pettersson tagit bort några ord men inte ändrat något annat, läs gärna nedan om vilka herrar som skrivit detta och glöm inte att ränderna aldrig går ur…

Tidigare 2011-08-26: Vår Fjärran Östern redaktion har varit ute och rest och under en flygresa  läste han en intressant bok om ”Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga” utgiven på förlaget Natur o Kultur av författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.

Att vi inpå våra egna knutar haft en egen Gulag-arkipelag som Sovjet eller för den delen Guantanamo känns en smula omskakande. Med idylliskt klingande namn som Rengsjö, Hälsingmo, Långmora, Ingels, Axmar, Smedsbo… I Hälsingland, Gästrikland och Dalarna låg de allra flesta av de 14 lägren i Sverige, där utlänningar, c:a 3 000, internerades under andra världskriget. Ja, ända fram till 1948 behölls dessa ”slutna förläggningar” som de officiellt och förskönande benämndes.

Utan föregående domstolsprövning togs man – vanligtvis på besynnerliga, lösliga grunder – till dessa läger för att isoleras. Godtycke och tjänstemannanycker styrde urvalet av vem som skulle bli fånge. Det rörde sig om människor på flykt undan nazismen, vissa hade redan ”prövat” på koncentrationslägerstillvaro, och de förstod ingenting när de omhändertogs. Desertörer från den tyska krigsmakten, ända fram till november 1942 återsändes tyska sådana till en säker död. Politiskt oliktänkande, pacifister och andra som inte utgjorde något mot Sveriges säkerhet. Under de första krigsåren internerades enbart flyktingar som var aktiva Hitlermotståndare. De frihetsberövades på obestämd tid och utan möjlighet till rättslig prövning.

Socialdemokratiske socialminister Gustav Möller bar ett stort ansvar, lägren sorterade under socialstyrelsen, därmed under hans departement. Liksom hans statssekreterare, den för lägren högste tjänstemannaansvarige, Tage Erlander (S).

Sveriges eftergivenhet gentemot Tyskland präglade vilka som fick den stramaste behandlingen i läger som sannerligen inte var några semesterhem. När Tysklands krigslycka på allvar vände, framförallt efter den nesliga kapitulationen i Stalingrad, påverkade det atmosfären i lägren. I Rengsjö rådde det allra strängaste reglementet, med upprepade visitationer – läs: trakasserier – av de bakom taggtråd inspärrade. Behandlingen bröt ner de internerade, depressioner och självmordsförsök förekom.

 I Småland fanns ett läger ”Vägershult” som först användes för internering av ”Besvärliga Norrmän” senare när krigslyckan vänt för förvaring av tyska desertörer. Lägerchef var Herman Eldh  som ansåg sig vara expert på norrmännens ”språk o skarplynne” Att jobbet inte var helt enkelt o problemfritt kan man misstänka efter att ha läst nedanstående som är från en skrivelse han sänt till Socialdepartementet och sin chef Tage Erlander som i sina memoarer gjorde allt för att tona ner sin smutsiga roll.

”Enligt vad som från norsk sida erfarits har i Norge cirkulerat ryktet, att norska flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla 250 kronor i månaden i fickpengar, allt utan att behöva prestera något som helst arbete.

Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.

Norska flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De äro närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”

─ Pettersson säger att tänk om en statstjänsteman uttryckte sig så idag om somalier och araber vilket jävla liv det skulle bli. Intressant är att medan drevet regelbundet går mot Ingvar Kamprad för vad han gjorde som 17-åring 1943, klarar sig nazistvänliga socialdemokrater utan kritik. Sverige har ännu en fläck på sitt moraliska samvete som inte går att tvätta bort.

Glöm aldrig att socialdemokrater spärrade in människor i läger efter vilka de var och inte efter vad de gjort. Det går heller inte att skylla på kriget för flera av lägren inrättades när kriget var slut och socialdemokraterna hade makten…