HISTORIA. Finland blev en självständig stat den 6 december 1917 efter att ha tillhört Ryssland sedan Sverige förlorade ett av många krig mot Ryssland år 1809. Sverige överlät Finland, Åland, dåvarande Västerbotten och Lappland till Ryssland. Området blev autonoma Storfurstendömet Finland.
1917 förklarade sig Finland självständigt. Därefter utbröt 1918 det finska inbördeskriget mellan socialisterna (de röda) och de konservativa (de vita). Under Andra världskriget stred Finland två gånger mot Sovjetunionen och var tvunget att avstå största delen av Karelen till Ryssland.
Europa år 1648
Nåväl, under 1200-talet blev Finland ”svenskt” med svenska lagar och ett eget biskopsstift. Den 15 februari 1362 blev Finland likställt med övriga svenska landskap och ombud skickades för att delta i de svenska kungavalen. Havet var då en länk som var bättre än landsvägen. Stockholm – Åbo gick betydligt fortare än resan från Älvsborg (nuvarande Göteborg) till Stockholm.
När vi idag pratar om vårt avlånga land ska vi minnas att drottning Kristina en gång beskrev Sverige som sitt fyrkantiga land, ungefär lika långt som brett. Då, under stormaktstiden tillhörde även Estland med flera områden Sverige.
När man vid den tiden talade om Finland menades trakten kring Åbo eller Åbo biskopsstift. Finland låg då som nu mellan Sverige som då var katolskt och det ortodoxa Novrorod.
De svenska kungarna lät bygga Åbo slott och Tavastehus för att skydda sig mot anfall österifrån och för att stärka sin egen ställning i området. Efter långa stridigheter mellan Sverige och Novgorod slöt man slutligen fred år 1323 i Nöteborg, och samtidigt drog man upp en gräns i öster. Det var då Finland blev en del av Västeuropa.
Finland tillhörde det gamla svenska området. Invånarna hade rätt att utse personer som representerade dem i riksdagen. Alla stånd, adel, präster, borgare och bönder, de valde egna riksdagsmän. Sådana rättigheter hade man inte i Baltikum eller i de tyska provinserna som också var svenska under 1600-talet.
Gustav Vasa blev kung år 1523, och samtidigt upplöstes den union, Kalmarunionen, som förenat Sverige inklusive Finland, Norge och Danmark sedan slutet av 1300-talet. Kungen genomförde också reformationen, som innebar att Sverige övergav den katolska tron och övergick till lutherdomen. Kyrkans makt minskade i samma takt som kungens ökade.
Gustav Vasa gjorde också Sverige till ett arvkungadöme: från och med nu skulle den äldste sonen ärva kronan. Tidigare hade kungen utsetts genom val.
Dessutom förbättrade han den statliga byråkratin så att Sverige fick en stark statsmakt. På så sätt lade han grunden för den utveckling som skulle fortsätta under stormaktstiden, som man brukar kalla perioden mellan 1611 och 1718, i Finland sägs att stormaktstiden upphörde 1721. Samtidigt som Sverige miste sin ställning som stormakt blev Ryssland allt starkare. Ett tecken på detta var grundandet av Sankt Petersburg år 1703. Staden grundades längst inne i Finska viken där det tidigare hade funnits en svensk fästning.
Man har räknat med att det år 1570 bodde 850 000 människor i det svenska riket, år 1600 1,2 miljoner och 1750 ungefär 1,8 miljoner människor.
Låt det sjunka in, vi var alltså färre än två miljoner på ett betydligt större område än Sverige är idag och var ändå en stormakt. Visserligen hade vanligt folk det inte lätt men vad säger att vi måste var så många idag?
Under 1500-talet fanns det väldigt få städer, och de som fanns var små. Under 1600-talet grundades fler städer, och inflyttningen till städerna ökade. De var ändå mycket små om man jämför med andra länder i Europa. Som exempel kan nämnas att det i slutet av 1500-talet bodde ungefär 10 000 personer i Stockholm och vid mitten av 1700-talet ungefär 60 000, med andra ord ungefär lika många människor som det i dag bor i t.ex. Vasa, Finland.
I det svenska riket var det mycket vanligare än i andra länder att bönderna ägde sin egen jord. Det betydde att de betalade skatt till kronan, inte till adeln. Dessutom betalade de en skatt som kallades tionde och som delades mellan kronan och kyrkan. I jämförelse med bönderna i resten av Europa hade de svenska bönderna ett större politiskt inflytande i och med att de hade rätt att delta i riksdagen. Detta gällde alltså också de finländska bönderna.
Sverige var alltså ett bondeland, men det var också en stark militärstat som förde krig på krig, det kostade pengar och soldater. Inkomsterna kom från koppar och järn som såldes till utlandet, och resten kom från de skatter som invånarna betalade.
En viktig tanke var dessutom att kriget skulle ”föda sig självt”, alltså att armén skulle försörja sig utanför de egna gränserna, i det område där den just då befann sig. För att sköta utskrivningen av soldater och indrivningen av skatter skapades en förvaltning som var så effektiv att man i Danmark och Ryssland använde den som modell.
Under den största delen av stormaktstiden använde kronan sig av utskrivningar för att få soldater. Det gick till så att prästerna antecknade namnen på alla dugliga män i trakten, och sedan tog kungen ut var tionde till krigstjänst. Utskrivningarna var förstås illa omtyckta.
De som hade mycket pengar kunde betala någon i utbyte mot att han blev soldat. På vissa håll var det vanligt att människor rymde för att slippa bli soldater. I slutet på 1600-talet infördes ett nytt system, indelningsverket. Det fungerade så att alla gårdar delades in i grupper. I varje grupp, som kallades rotar, fanns mellan två och sex gårdar. Varje rote skulle bidra med en soldat, ryttare eller båtsman.
Soldattorp, även kallat knekttorp eller soldatboställe är i Sverige och Finland ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet från 1600-talet till år 1901. De kallades också Ryttartorp eller Båtmanstorp beroende på vad den indelte soldaten hade för uppgift i försvaret,
Soldattorpet bekostades av den rote som ansvarade för soldatens uppehälle och bostad och enligt stadgan skulle husgrunden vara 8 x 4 meter och husets höjd vara sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.
Alltså 32 kvadrat för de ofta barnrika familjerna och öppen eld, vedspisen kom först i mitten och slutet på 1800-talet och var en revolution.
In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en torpbesiktning vart tredje år även om samme soldat bodde kvar.
Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare.
En mycket stor del av dem som skrevs ut som soldater och drog ut i kriget återvände aldrig. Det har beräknats att ungefär en halv miljon män dog i fält mellan åren 1620 och 1719. Det betyder att tre av tio vuxna svenska män dog som soldater, de flesta av olika sjukdomar.
Språket var ett problem i riket, olika dialekter gjorde att det ibland var svårt att förstå varandra och till det kom finska, estniska, samiska, tyska men det svenska språket användes av staten och även latin var viktigt inte minst i undervisningen i Finlands först universitet, Kungliga akademin i Åbo som grundades 1640.
De allra flesta i Finland talade finska, men inom förvaltningen pratade man svenska. Karl den IX och generalguvernör Per Brahe tyckte att de var bra om ämbetsmännen lärde sig finska men det struntade de flesta i.
Kungörelser och andra viktiga meddelanden till folket översattes sällan utan prästerna fick tolka.
När Sverige fått stryk under den stora nordiska kriget, 1700–1721, bestod det svenska riket i stort sett av det som i dag är Sverige och Finland och av ett litet område i den norra delen av det som i dag är Tyskland. J
Befolkningen var liten, år 1700, c:a 1,8 miljoner totalt. 100 år senare var vi 3 miljoner. Barnen blev inte fler men människorna levde längre, det ar lättare att skaffa mat och läkarvården blev bättre.
Finland var den del av det svenska riket som gränsade mot Ryssland, och det drabbade finnarna hårt.
Runt sekelskiftet 1800 var det krig runt omkring i Europa. Ryssarna, kejsar Alexander och fransmännen, kejsar Napoleon gick i blockad mot Storbritannien.
För att tvinga Sverige att också ansluta sig anföll Ryssland Finland i februari 1808. Det här kriget mellan Sverige och Ryssland kallas finska kriget och ledde till att Finland år 1809 blev ett autonomt storfurstendöme under Ryssland. Det betydde att Sverige förlorade en tredjedel av rikets areal och en fjärdedel av befolkningen. År 1815 förlorade Sverige sina sista provinser i norra Tyskland, och fick på så vis sina nuvarande gränser.
Det var lite kort om Sverige och Finlands 600-åriga gemensamma historia, och vi får önska vår östra landsdel lycka till på 100-årsdagen som självständig nation den 6 december…
[…] I Finlands huvudstad, Helsingfors hyllades också Sverige i går, tyvärr tror jag inte den artigheten återgäldas den 6 december trots att vi var samma land i 600 år. […]
En utmärkt redogörelse av Pettersson! Borde tas upp och gås igenom på alla svenska skolor! För ett land som inte kan eller ens tillåts(?) känna sin Historia förlorar sin självkänsla. – Bara att jämföra med Hur det är i dag i Sverige?
Vi hjälpte finland under kriget.kan inte de hjälpa oss angående islamiska övertagandet av sverige?
Förstår din förtvivlan br. Men först måste den Svenska värnplikten återställas. Därefter kan arméerna slås samman, varefter saneringen av Sverige kan börja.
Jag tackar å hela mitt fosterlands vägnar för välgångshälsningarna från det gamla moderlandet, och även från brödranationerna på andra sidan Kölen och Öresund, och långt borta i Atlanten. Må vi också i framtiden flyga i god formation, och inte näbbhuggas annat än på lek – vi fem nordiska svanar!
Svanerne fra Norden
Digt af Hans Hartvig Seedorff Pedersen
skrevet til „Nordens Dag” den 27. Oktober 1936
De slog sig ned engang ved Nordens Kyst,
fem vilde Svaner, klædt i Sølverhamme.
Et Strejf af Dagning farved deres Bryst,
før Solen selv slog ud sin røde Flamme.
De sidste Taager veg. Et vældigt Rum,
med Skyers Fjældpragt over Bølgers Skum,
sænked sin Blaahed i de dybe Vande,
der gynged Nordens unge, lyse Lande.
Da brød den første Svane ud i Sang:
Her, Søstre, vil jeg bo og bygge Rede.
Mit Sind er Et med Sjællands Kløvervang
og Honningduften fra den jydske Hede.
Saa fagert er det Land — min Vinges Maal —
hvor Nøkkerosen med sin blege Skaal,
forankret i en Indsøs mørke Strømme,
løfter imod mig sine Svanedrømme.
Men dengang Danmark, hilst af Fuglerøster,
laa hvid og stille paa den tavse Sø,
da talte Svanen Svea til sin Søster:
Her vil som du jeg drømme, leve, dø!
Min Birk skal vifte til din brede Bøg,
og Sjællands Lærke svare Skaanes Gøg —
Og skiller Bølgen og de salte Vinde,
skal Sundets Maanebro os dog forbinde.
Og Svanen fløj. Men paa sin Flugt mod Øst
den fulgtes tæt af et Par tapre Vinger.
Naar du er landet — hvisked Suomis Røst —
til een blandt tusind Søer jeg mig svinger.
Og lægger Vintren, isnende og stejl,
sin hvide Aande over Søens Spejl:
her møder Vindens Gang i Fyrrens Kroner
et Svanebrus af Kalevalas Toner.
Tilbage sad de sidste skønne Fugle.
Det var, som lytted de til havfødt Sang.
De hørte fjernt Atlant og Nordhav kule, —
slaa mod en Kyst, hvis Blomster kun var Tang.
De saae, i Skummet fra det vilde Vejr,
to Rugepladser paa et stengraat Skær…..
Da løfted Norge sig mod Blæst og Bølge —
og stod mod Nord. Med Island i sit Følge.
Og tusind Aar gik hen…..De mødtes atter,
de vilde Svaner under Nordens Kyst,
i Suset af den Blæst, hvis Hænder glatter
det haarde Fjæld og Fuglens bløde Bryst.
De bruste endnu stolt, af Svanemod,
skønt Vingens Fjer bar Stænk af størknet Blod.
De havde kæmpet, løftet sig i Vrede, —
de havde blødt for Retten til en Rede.
Men tvættet blev paany de røde Bringer.
Og mægtigt klang igennem Nordens Dag
det høje Sus af fem Par Svanevinger,
der toned sammen som een Harpes Slag.
Fem Skæbner sang i denne fulde Lyd
om Sejr og Nederlag, om Sorg og Fryd.
Dog var det, som hver Lyst og runden Smerte
blev følt og vugget af eet enkelt Hjerte.
Den første Redeplads blev aldrig glemt.
Naar Stormen jager gennem Birk og Graner,
og Taagen dæmper Klokkebøjens Klemt,
da mødes de igen, de lyse Svaner.
Og løfter Solen halvt sin røde Rand
bag kolde Skyer og af staalblaat Vand,
da sejler som et Lystegn over Jorden
fem frie Fugle……..Svanerne fra Norden.
Modern tid
Skönt att finnarna slapp svenskarna även om det innebar mycket lidande och dödsoffer.
Finnarna har fortfarande lite i skallen och kastar inte pengar omkring sig. Det är det enda land i modern som betalat krigsskadeståndet till Sovjet till sista kronan. Inga avskrivningar där inte och det har kostat på.
Originaltexten om någon vill sjunga med:
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord!
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.
”Nationalsången utgörs av den första och sista versen av den inledande dikten, Vårt land, i den finlandssvenske skalden Johan Ludvig Runebergs stora diktepos Fänrik Ståls sägner, tonsatt av Fredrik Pacius 1848.”
Hasse och Tages variant på Fänrik Ståls sägner (från 12:10):
http://www.oppetarkiv.se/video/1448641/gula-hund-avsnitt-1-av-2
Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann,
Men noga med att borsta skor, en korkad hedersman.
Hans hela värld var disciplin,
På mässen söp han som ett svin,
Han tänkte som en tröskmaskin.
Han blev befordrad han.
Brukar berätta åt svenskar som inte kan sitt lands historia,främst gäller det ungdomar,att Finland var en del av Sverige en längre tid än vad Skåne varit det 🙂
Grattis, Finland, vi är lika gamla. Må vi leva i fred, idiotfritt och utan fiender !
En liten rättelse sången som visas är inte Finlands nationalsång , utan den heter Maamme eller på Svenska Vårt land .
http://bestanimations.com/Flags/Europe/Western/Scandinavia/finland/finnish-flag-gif-animation-7.gif
Då lägger jag upp även Finlands egentliga nationalsång Maamme (Vårt land) och gratulerar därmed vårt stolta grannland Finland dubbelt upp.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=J3bLSpX8e3o&w=560&h=315%5D
Båda sångerna är mycket vackra och väl värda att lyssnas på.
Än en gång Stort Grattis till Finland på 100-årsdagen av landets självständighet.
Tack för historiken!Denne nationailistiskt lagda finlandssvensk uppskattar gesten. Efter alla år fyllda av krig och elände är Finland väl värt firande av sin 100-åriga självständighet.
Får Finnarna fira sin självständighetsdag utan att Morgan Johansson öser galla över Finland liksom han gjorde när Polen firade sin dag.
Finland bryr sig inte om patetiska Sverige, de går sin egen väg och gör som de vill det har de många gånger talat om när storebror Sverige försökt vara duktig !
Finland har lidit mycket men har varje gång rest sig ur askan och kommit tillbaka något som ynkliga och komplexfyllda Sverige aldrig hade klarat av vi bara tjatar om att vi har haft fred i över 200 år men på vilka villkor ?
Grattis Finland.
Makter var och där i Europa har skurit bitar av mark bebodd av rumänsktalande människor och gjort bitarana till sina egna. Den köper vi inte längre, vi ger inte upp bitar av städerna ens.
[Och förresten, oroa er inte om vad NATO vill i vårt land, vi gör inte det … vi håller ögonen öppna efter kommunister, islamister och zigenare ]
Bukarests fruntimmer till borgmästare trodde sig agera ’subtilt’ när hon försökte sno Victoria Torg under näsan på demonstrerande människorna. ’Her Excellency Lady Mayor’ (PSD) tänkte ändra platsen till en julmarknad över natten (bokstavligen !) – detta medan enorma centrala Bukarest har åtskilliga sådana lämpliga ställen.
Det blev en liten incident orsakad av en gubbe som gick omkring och svor åt människorna utan att ha varit provocerad och därför kallades han för kommunist. Gubben slog en kille med ryggsäcken, killen slog gubben i ena ögat, gubben fick blåtira. Madam borgmästare blev arg och skickade gendarmer att gripa killen. Folk – alla som en – sade: ’ta kommunistgubben istället, han slog först !’ Hahaha ….
[I Sverige däremot skulle kommunistgubben, provokatören, tagits i försvar och killen som satte honom på plats skulle gripits …. eller hur ?]
Och folket, lugn som en filbunke, tog isär den nybyggna metalstrukturen – jag berättade för er igår att Lady Mayor fick svälja sin egen lösning med hull och hår och hon, dessutom, fick skäll av statsminister för att ha kommit på en sån ’bright idea’.
Codrin Stefanescu. secretar general adjunct PSD (!) (PSD:s vicegeneralsekreterare) dömer folkets sansade, tysta men bestämda aktion som han kallar för ’anarki’ ! Typisk rödapestensattityd, men kvinnliga journalisten låter honom inte hållas utan hon argumenterar att gendarmerna eller poliserna bör ingripa endast när allmän ordning är allvarligt störd. Se på filmen, gendermerna hjälper till ….. Synd att ni inte förstår språket ….
https://youtu.be/cD_CqBkwfDU
Påminner inte sekreteraren Stefanescu om onkel Foster i Familjen Addams ?? Var med och skratta, ni har glömt att skratta, gott folk !