Det finns något tragiskt i att unga människor drabbas av utbrändhet, oavsett om de är politiker eller vanliga löntagare.
När Jimmie Åkesson i en ålder av 35 drabbas av utmattningssyndrom och sjukvårdsminister Gabriel Wikström i en ålder av 32 sjukskriver sig för utbrändhet är det tragiskt, men också en av baksidorna i det moderna samhället.
Jag har nära vänner och arbetskamrater som varit och är sjukskrivna med samma symptom som Åkesson och Wikström och jag vet vad de genomlidit och fortfarande genomlider. Några av de i min närhet jobbar inom industrin, andra på kontor och några inom sjukvården. Jag var själv nära att hamna där för ett antal år sedan, men insåg i rätt tid att något var fel och lyckades därmed avstyra det hela innan det gick överstyr.
Hos några av mina vänner slog utbrändheten till med full kraft och utan förvarning. Det är inte kul att se unga och friska människor gå in i väggen och tvingas se på hur deras vardag förändras som i ett slag.
Utbrändhet är en symtom av tidens tand. Vi som jobbar inom industrin har genom åren sett hur personalstyrkan minskat, samtidigt som det krävs att man göra samma jobb som innan neddragningarna. Inom vården är det samma sak. Färre människor ska utföra samma jobb och i bland fler. Hoten om nya neddragningar, verksamhetsflytt och ett liv i arbetslöshet, gör att människor tar klivet över tröskeln och in i rummet där det väntar långa sjukskrivningar, psykisk och fysisk ohälsa och ett framtida liv i osäkerhet.
Det är inte bara utbrändhet som visar vad som finns bakom kulisserna. Jag har arbetskamrater som närmar sig de 60 och som under flera år burit på smärta i ryggar, i axlar och som lidit av en ständigt närvarande trötthet. De förväntas jobba tills de är 67, om inte längre, för att erhålla en dräglig pension efter 40-45 års hårt slit. Jag vet ingen, absolut ingen, av mina vänner och bekanta som är villiga att jobba en dag längre än 65. En del begriper att de ändå måste det, andra förstår inte.
Det talas om att svenska medborgare bli äldre, att pensionärer idag är friskare än pensionärer för 40 år sedan och att arbetsmarknaden kräver att man gör sitt allt längre upp i åldrarna. Hur många av dessa politiker, ekonomer och experter har talat med män och kvinnor som under hela sina liv arbetat med fysiska, tunga och stressiga jobb? Förmodligen ingen, utan experternas uttalanden bygger med största sannolikhet på uppgifter man samlat in från den närmaste vänkrets som tillbringat sina yrkesverksamma år bakom skrivbord, på bekväma stolar och ombonade miljöer där de själva kan välja hur och om de vill arbeta.
Jag avundas varken Åkessons eller Wikströms sjukskrivningar, men kan ändå tycka att det finns någon mening i detta för att också yrkespolitiker ska förstå att medaljen också har en baksida. Hur ska en etablerad politiker kunna se sina väljare i ögonen och förmå hårt arbetande löntagare att undvara sin pensionering vid 65 års ålder trots att de under flera år dragits med onda ryggar, slitna ledar och utmattningssyndrom, om de själva varit inne och vänt i baksidans mörka rum?
Välfärden har ett pris, men är vi verkligen beredda att betala det? Vi har i decennier betalat några av världens högsta skatter och varför inte dessa skulle räcka för att ge hårt arbetande löntagare en värdig pension under de år när man har orken att utnyttja den på ett trevligt sätt, är något alla borde fundera över.
Kanske det krävs att fler politiker går in i väggen, men hur är det med ekonomerna och intresseorganisationerna som sitter bekvämt och tryggt på sina kontor? Hur ska man få dessa att förstå något de själva aldrig upplevt?
Ps.
Ni har säkert sett i medier och sociala medier att Gabriel Wikström möts med ömhet, kärlek och förståelse. Det är han värd, tro inget annat. Ni som minns Åkessons sjukskrivning, minns att han möttes med avsky, ironi, hat och sarkasm från samma medier, sociala medier och vissa ur den lättkränkta artisteliten.
Det är klart att om varje arbetande svensk med sitt arbete skall försörja ett antal ”nysvenskar” till samma standard som han själv lyckats skapa, kan det ju kännas tungt inbland.
Men vi kan förpassa Löfven & Co till historieböckerna och se till att vi får en sverigevänlig regering senast vid valet 2018!
Kropparna idag är friskare nu ,för utvecklingen gått framåt (vi har mer maskiner o dylikt) Men våra hjärnor… vi kommer bli dementa lätt innan 70 .
Jag tror verkligen det. Vi får in allt fler yngre vårdtagare som är så sjuka!! Inte änns 70 år fyllda. Vi stressar TOK för mycket. Hemsk värld det har blivit ..
Det finns många som mitt i denna typ av sjukdomstillstånd mötts av Reinfeldts idé om att sjukdomar låter sig tidsbegränsas genom politiska beslut. Dessa människor har tvingats genomgå ett stort onödigt lidande.
Killen som tog taxi f 6000 har väl också utmattningsbekymmer och båda har verkat som ordf för SSU. Har dom någon facklig representanter som ser över arbetsmiljön? Arbetsmiljöverket kanske ska titta närmare på vad som stressar dem så?
Är det jobbigt att skolas in i partiets Sverigebild?
Har FK godkänt hans sjukskrivning ???? Kanske hans samvete som ger sig tillkänna ?
Ja det är inte bara byggnader och bilar som blir utbrända idag. Visst är det tragiskt när människor belastas så hårt, så de blir psykiskt sjuka. Förr kanske man hade råd att lyssna på kroppen och sjukskrev sig för en enklare förkylning. Det är troligen en av orsakerna till att utbrändhet sker oftare nu? Nu känner folk mer press att vara på jobbet om de så är halvdöa, för det finns inget effektivt socialt eller ekonomiskt skydd för sjukskrivning längre. Nu skall man vara mer död än levande för att få sjukpenning har jag förstått, åtminstone när den statliga försäkringen träder in. En dödlig skam för Sveriges sjukförsäkringssystem, som måste åtgärdas fortare än kvickt. Förr blev säkert sjukskrivningar utnyttjat systematiskt av vissa på fel sätt, men överutnyttjandet av plikttrogna människor blev inte lika omfattande tror jag tack vare att de hade den bakdörren ibland utan ekonomisk katastrof. Skall det vara så svårt att bygga en rättvis och mänsklig sjukskrivningsförsäkring? Förr hörde jag att sjukförsäkringen alltid, varje år, gick plus i statskassan, men vet inte hur det är idag.
skavlan ja, han som tror att han är journalist, skjutjärn ha ha.
Får se om Gabriel Wikström skall bli förlöjligad och hårt ansatt
av SVT och Skvalan i tv-soffan precis som Jimmie Åkesson blev
strax efter sin sjukskrivning.
Jag trodde inte att en sossepolitiker kunde bli utbränd med den arbetstakten.Han var visst utbränd redan när han var 23 år.Det säger allt om miljön i detta parti.Jag tror inte att det beror på arbetstakten utan säkert miljön.När man var 25-35 år jobbade man dygnet runt utan några som helst problem.Jag hade jobb med jourtjänst och kunde bli utkallad 4ggr /natt,men när klockan var 07:00 på morgonen då skulle man jobba som vanligt.Detta var inom industrin så fungerade inte processen så var det inte att tillsätta en utredning och vänta några år på att det skulle lösas.Man hade kanske en 0,5 -1 tim. på sig att felsöka och lösa problemet annars så blev det miljonförluster.Så där höll jag på i 48 år utan att bli utbränd.Jag tror att är man 30 år och utbränd då har man satt ribban väldigt lågt.Jag tror inte på detta att politiker har ett stressigt jobb.Tittar man i riksdan när det är debatt så sitter det tio st av 349 och dom tio sover.
Utbränd??? Snarare vidbränd det blir man av ”Sussepolitik”!!
Min mamma arbetade 18 timmar om dygnet i sitt företag och sen på fritiden med sina hästar och hjälpte mig och min syster med skolarbetet… när företaget gick sämre skaffade hon ett deltidsjobb i närheten…. utbränd? Det är något för politiker utan prestationskrav och för många som avlönas av staten. När hon flyttade hade hon inte haft en enda sjukdag i hela sitt liv.
En småföretagare tar en Ipren och fortsätter jobba. Fråga varför sjukskrivningarna är allra lägst och kortast bland småföretagare och varför de är flest och längst bland typ lärare…
Det är bara till att fråga dina vänner som inte vill jobba till 67, om dom trodde att det nya mångkulturella Sverigeistan är gratis!
Det gör jag alltid!
Hittade länken
http://www.regeringen.se/rattsdokument/departementsserien-och-promemorior/2013/03/ds-20138/
I Framtidskommissionens rapport nr 3 s 134, står det betr sysselsättningen ”om de äldre skulle arbeta fyra år längre skulle den öka med 339 000, och om förvärvs- frekvensen bland utrikes födda skulle närma sig inrikes föddas med tre fjärdedelar skulle antalet öka med 293 000.”
Den här rapporten kom 2013 tror jag och antalet utrikes födda som skulle arbeta skulle bli 390000 enligt mina beräkningar om förvärvsfrekvensen motsvarar inrikes föddas.
Länken jag hade till rapporten fungerar inte längre och jag hinner inte leta reda på rapporten.
Sen rapporten kom har mycket hänt!
Ja, men med de onödiga kostnader som PK-maffian orsakat, där miljarderna flödar, så blir detta resultatet.
Allt färre jobbar allt mer, och ska försörja allt fler.