INRIKES. Realtids Peter Andersson träffar Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och vd på IFN, för ett rakt och öppenhjärtigt samtal om de problem som genomsyrar politiken och beslutsfattandet i Sverige. Ett genomgående faktum är att dagens beslutsfattare systematiskt fegar ur inför svåra problem och frågor. ”Pratar vi bara positivt om det så försvinner problemet av sig självt, tycks de tro”, säger Magnus Henrekson i intervjun.
Ett exempel är anhöriginvandringen, andra exempel är järnvägen och försvaret osv.
Det intryck jag faar av maanga svenska politiker är att dom är ansvarslösa, hjärntvättade idioter, hjärntvättade i kulturmarxism.
Okunniga politiska karriärister, och givetvis också ansvarslösa och hänsynslösa egoister.
Politikernas mest populära ord är ”utmaning”. I verkligheten betyder detta något, som har gått åt h-e eller kommer att göra det.
Politikerna använder ordet ’utmaning’ istället för ’katastrof’ och ’myt’ istället för lögn’.
Ja det finns kloka personer, men varför lyssnar inte de unga politikerna?
Jag tror de resonerar som så här ”Eftersom jag blivit vald till partiledare är jag naturligtvis bäst, därför är mina tankar de bästa eller vad jag hör och tar till mig kommer alla att förstå och anamma om jag för det vidare”.
Låt det stå som en sanning, men då kommer nästa fråga. Varför törs ingen i vederbörandes närhet säga ifrån? Naturligtvis inte, de vill ju inte sparkas ner flera pinnhål på karriärstegen och därför jamsar de med.
Vi behöver flera palatsrevolutioner i våra svenska partier!
Vad menar du med att de unga politikerna inte lyssnar? Det är ju minst lika illa om inte värre bland de äldre politikerna. Tag Margot Wallström och Ylva Johansson som exempel. Eller Gudrun Schyman som förvisso inte kan utöva direkt makt. Vandrande katastrofer.
Mycket bra sagt speciellt detta att dagens politiker till stor del består av oerfarna flumpolitiker som inte har någon erfarenhet , utan tror att landet kan skötas som ett enda stort lekis .
Om det går att prata sig till en topposition i samhället utan några egentliga meriter, utan att man genom sin yrkeskarriär har visat att man kan leverera och verkligen besitter den kunskap som behövs, är det inte bara fatalt för landets beslutsfattande utan urholkar också förtroendet för att politiker vet vad de håller på med. Och det är där vi befinner oss idag.
Ett mycket bra ich klarsynt inlägg, mitt i prick