Nedanstående är ordagrant från Dagens Nyheters Debattsida den 6 maj 1997. Det är alltså 20 år sedan professor Kajsa Ekholm Friedman skrev artikeln. 

DN debatt: ”Invandringen leder till sönderfall”. Professor i socialantropologi förklarar varför hon ställde upp för ”Folkviljan och massinvandringen”

Jag talade vid ett möte anordnat av organisationen ”Folkviljan och massinvandringen” därför att jag är medveten om att massinvandringen har skapat allvarliga problem i Sverige. Mångkulturalism har alltid inneburit grava problem. Den är förödande för den sociala solidariteten och ökar risken för etniskt krig. I dag är hela Västeuropa på fallrepet och bryts upp av tentakler utifrån. Vi bör kanske inte celebrera vårt eget sönderfall. Det skriver Kajsa Ekholm Friedman, biträdande professor i socialantropologi.

Jag ställde upp som föredragshållare på en sammankomst anordnad av Folkviljan och massinvandringen förra söndagen på hotell Winn i Solna centrum.

Jag gjorde det för jag är medveten om att massinvandringen till Sverige skapat allvarliga samhällsproblem, vem är inte medveten om det, och för att jag anser det viktigt att alla berörda parter – främst oroade svenskar, invandrarna själva, politiker och forskare – talar med varandra om den uppkomna situationen.

Jag arbetar också inom ett projekt, finansierat från USA, som gäller just vad som händer med nationalstaten i Västeuropa som en följd av globalisering och internationella migrationer. Mitt auditorium bestod av medelålders damer och herrar som just oroar sig över vad som håller på att hända med deras samhälle.

Sverige har tidigare varit bra på att ta itu med sina problem; de har identifierats, utforskats och åtgärdats. Men i dag har denna mekanism gått i baklås. Nu är det konflikter och kommunikationssammanbrott som gäller. Jag har svårt att acceptera att dialog och debatt är omöjligt.

Hur kan man få för sig att mångkulturalism i betydelsen mångetnicitet är berikande för ett land

Mångetnicitet har i själva verket alltid inneburit grava problem, från antiken och framåt. Vår egen är ju inte bara ett resultat av invandring utan har också med ekonomisk nedgång och samhällets minskade förmåga att integrera och homogenisera att göra.

Det är illavarslande att så många identifierar sig som ”icke-svenskar”. Anledningen till att vi säger ”andragenerationens invandrare” är ju att de inte blivit ”svenskar”, vare sig i sina egna eller våra ögon.

Mångetniciteten är förödande för den sociala solidariteten, för det kitt som måste till för att ett samhälle ska fungera. I ett mångetniskt samhälle finns det inget ”vi” på den nationella nivån. Folk riktar i stället sin lojalitet mot sina egna etniska grupper med vad det innebär av brist på lojalitet och solidaritet gentemot samhället i stort och gentemot dem som inte ingår i den egna vi-gruppen.

En av de saker jag tog upp i mitt föredrag var hur USA förmått utnyttja mångkulturalismen och jag tog klädesindustrin i Los Angeles som exempel. Det handlar dock inte om någon mysig, mångkulturell gemenskap utan snarare om det motsatta, om en hårdare och effektivare exploatering av arbetskraften med hjälp av etniciteten.

På toppen, det vill säga på företagsnivå, är det i princip bara vita. Kapitalet är vitt. Det smarta är nu att företagen inte har någon egen produktion utan gör precis det Ericsson tänker göra efter att ha ställt 1 400 anställda utan jobb i Norrköping, nämligen låter ”självständiga” småfabriker producera på kontrakt. Det finns cirka 5 000 sådana fabriker i Los Angeles, med cirka 125 000 arbetare, ofta med en asiat som ägare och med latinamerikaner som arbetare.

Produktionen har etnifierats på ett sätt som påminner om ett kastsystem – med tre nivåer, vita, gula och bruna. Med ett system som detta ställs det inga krav på företaget, fabrikerna konkurrerar i stället om att få sina kontrakt och bjuder i ivern under varandra. Och både de asiatiska fabriksledarna och de latinamerikanska arbetarna jobbar skjortan av sig för mycket låga löner och under usla arbetsförhållanden.

Att man i USA lyckats bättre än Sverige med att skapa nya industrijobb beror på att man lyckats slå undan benen på både facket och det man kallar ”arbetararistokratin”, det vill säga arbetare som tillkämpat sig drägliga förhållanden.

Man beräknar att en fjärdedel av arbetarna i Los Angeles klädesindustri är illegala invandrare och något mer än en fjärdedel är invandrare utan arbetstillstånd. Jag sa i mitt föredrag att detta måste vi begrunda för det kanske inte finns något annat sätt att återetablera Sverige som industriland.

Är mångkulturalismen motsatsen till etnicitet och det etniskt rena

Nej, inte alls. Den består ju av etniska grupper, vilket gör att den rätt vad det är kan explodera i etniskt krig och etnisk rensning. Titta på vad som hänt i Bosnien och Afrika under senare tid.

Människan skapar, eller försätter sig ständigt i, mångetniska situationer, men vi bör hålla i minnet att detta inte sker genom frivilligt samgående. Den ena parten ger upphov till en hetrogenitet som den andra inte bett om, det sker med andra ord utan den andres explicita samtycke, ofta direkt mot hans vilja.

Människan skapar mångkulturalism utan att direkt ha det för avsikt. Här finns andra ambitioner och drivkrafter involverade, till exempel erövring, kolonisering och handelns profiter – eller plantageägares och företags intresse av arbetskraftsimport.

Vi har sett flera olika typer av mångetnicitet under historiens gång. En är den vi finner i afrikanska länder, där kolonialmakten dragit gränserna och de etniska grupperna bevarats på grund av bristande ekonomisk utveckling. Det finns väl ingen som i dag vill celebrera denna afrikanska mångkulturalism, varken afrikanerna själva eller vi som betraktar skeendet.

Så har vi den typ som orsakas av kolonialisering och av nybyggare inom ramen för det koloniala projektet. Kongoleser har aldrig vurmat för den mångetnicitet som de franska invandrarna gav upphov till och varken indianer, hawaiianer, maorier eller Australiens aboriginer uppfattar sina respektive samhällens mångkulturalism som särskilt berikande för dem själva.

En tredje typ som orsakas utifrån, det vill säga genom invandring, är handelsmän som etablerar kolonier på främmande mark. Även om deras närvaro lättare har kunnat tolereras på grund av den funktion de fyllt, är det vanliga mönstret att lokala makthavare noga reglerat deras närvaro i landet. Trots detta har denna kategori gång på gång dragit på sig attacker från lokalbefolkningen.

Arbetskraftsinvandringen kan leda till assimilation eftersom denna typ av invandrare kommer för att integreras i det nya landets ekonomiska projekt. Men säkert är det inte. Titta på de svarta i USA, japanerna på Hawaii och indierna på Fiji.

De som mest vurmat för mångkulturalismen tror i evolutionistisk anda att den helt enkelt representerar det nya och därför kanske ett högre utvecklingsstadium. Men all förändring innebär inte ett kliv uppåt på utvecklingsstegen. Samhällen kan dessvärre både byggas upp och raseras.

Den homogeniserade nationalstaten i Västeuropa, vars höjdpunkt brukar förläggas till perioden 1750-1920, var ett resultat av ekonomisk utveckling. Lägg märke till att Västeuropa under samma period skapade mångkulturalism i andra delar av världen genom att sträcka ut sina tentakler i olika riktningar. Där dessa tentakler trängde sig in bröts den tidigare homogeniteten upp.

I dag är situationen helt annorlunda. Västeuropa är på fallrepet och dessutom bryts vår tidigare homogenitet upp av tentakler utifrån. Europas koloniala förflutna gör kanske att vi inte bör beklaga oss, men vi behöver å andra sidan inte celebrera det egna sönderfallet.

Vad man försöker bekämpa i kampanjer av typ ”bekämpa rasismen” är egentligen folks reaktioner på den oro och frustration de upplever. Man undviker att ta upp vad folk oroar sig över. I stället kritiserar man dem och avfärdar dem som nynazister och ”rasister”.

Svensken är mycket speciell i sin rädsla att säga vad han tycker. Det påminner om beteendet i gamla Östblocket där folk luftade sina åsikter privat samtidigt som de räddhågat upprepade det politiskt korrekta i den publika sfären.

Svenskarna behöver ingen diktatur, sa en god vän till mig för någon dag sedan, vi bär den inom oss. Men under ytan finns hela tiden oron och vanmakten inför det som sker.

Vi behöver kunna tala öppet om det som trycker folk, både om hur det skall bli med den fortsatta invandringen och hur vi ska reda upp de problem som mångetniciteten försatt oss i.

KAJSA EKHOLM FRIEDMAN

DN DEBATT 6/5 1997