Var med min Far, 86 år, på Sahlgrenska akuten. Nedstämd, väntar mig en evig väntan, väntar mig en tråkig upplevelse. Tänk vad fel jag hade!  Omhändertagande personal och kort väntan. Läkare som tog sig tid att lyssna, testa och behandla.  Jag tror nästan att pappa mådde bättre bara av omtanken, bara av att både sjuksköterska och läkare visade intresse och passion för sin patients väl. Ännu lever den svenska sjukvården kvar på sina ställen och Sahlgrenska visade sig från den finaste sidan igår. Men det var igår….

Personalen skall ha hela  elogen för när min man var inne för ett par år sedan var det annat ljud i skällan. Otrevlig personal och patienterna fick hjälpa varandra under natten trots gott om personal.

Det gäller att komma när”rätt” arbetslag är på plats, det är tydligt.Samtidigt försöker man att ha förståelse för dem men otrevligheter kan inte försvaras med överbelastning.

8 timmar på en brits i korridoren under en lampa, hela natten,  utan hjälp att gå på toaletten. Det fick en medpatient att förbarma sig och stötta ”gubben” till WC.  När vi skulle hem frågade han efter en rullstol att köra ut till bilen med. Svaret från den otrevliga sköterskan blev – Det är bättre att du går så att vi ser att du kan…..?? Med hjälp av käpp och mina axlar kom vi ut till bilen.  Mycket otrevlig upplevelse. Det var tur att bara gubben hörde henne.

Att två besök kan vara så totalt olika är svårt att förstå.  Lyssnar mycket på 2 av döttrarna som arbetar inom vården, en på Östra sjukhuset och en på Sahlgrenska, försöker att förstå, försöker att tänka mig in i personalens situation men det lyckas inte riktigt. Det är som ett spel – varannan gång vinner man och varannan gång förlorar man stort.

Den stora önskan de flesta av oss har är att det alltid skall vara vinst, att man alltid blir väl omhändertagen.  Förhoppningsvis kommer det nya tider när vårdpersonalen får mer resurser igen och att de får gehör för sina krav om mänskligare arbetsförhållande. Allt handlar inte om lönen, det finns så mycket mer. Sverige behöver bli mera ”lagom” igen.