Under sommarens rundresa i Sverige så inköptes för det facila priset av tio kronor en bok på en loppmarknad i Ludvika: ”Geografi för Folkskolan” av S Almquist och utgiven av Norstedt & Söners förlag. Boken är utgiven 1893.
Boken har utöver de rent geografiska uppgifterna en del intressanta upplysningar om vad folket i olika delar av Sverige och världen har för egenskaper och hur de beter sig.
Om Svenskarna har Almquist bara positiva omdömen.
Om lappen har han lite upplysningar om deras liv och leverne, men vare sig positivt eller negativa åsikter om dem.
Det finns också några bilder av deras bostäder.
Om Dalmasarna, bara positiva omdömen.
Om Upplänningar, Södermanlänningar, Östgötar med fler lämnar inga kommentarer.
Men Smålänningarna omnämns som flitiga och arbetsamma.
Skåningarna är visserligen tröga, men mer arbetsamma och uthålligare än andra Svenskar.
Han har säkert gjort riktiga iakttagelser. En skåning känner ju samhörighet med Danmark och ser huvudstaden som Köpenhamn.
Skåningen är helt ointresserad av Stockholm och Norrland.
Det är ju ändå i Skåne som allt händer och all utveckling sker.
Att ha en staty av Zlatan i Stockholm är naturligtvis helt fel men det bjuder vi på. Vi har Kalle Svensson på Olympia.
Haur du sitt Malmö haur du sitt världen.
Helt klart har det funnits provinsiella karaktärsdrag, vilka i mer eller mindre omfattning lyckats överleva t o m i vår egen internationella och multikulturella epok. Som svenskar bördiga från olika delar av landet, har vi fram till för inte så länge sedan bildat ett slags harmoniskt och symmetriskt motiv i den nationella gobelängen. Från svärdsidan och spinnsidan har vi ärvt olika svenska egenskaper, och tyvärr inkluderas även de föga smickrande svagheterna kallade undfallenhet och godtrogenhet, oaktat de sköna kvalitéerna dominerar. Denna anrika vävnad är nu angripen av det kulturfascistiska möglets skadliga inverkan.
Naturligtvis anser man sig såsom varandes upplänning, att detta landskap utgör ett av de förnämligaste på vår karta, medan man känner föga samhörighet med exempelvis grötmyndiga skåningar, kverulerande samer och icke sällan indolenta och flegmatiska norrlänningar.
Personligen har jag även mycket lite till övers för t ex raggare, parkeringsvakter, extrembögar, frireligiösa homofober, efterhängsna fruntimmer eller surströmmingsentusiaster, och kan för mitt liv inte identifiera mig med någon av ovanstående heterogena intressegrupper.
Dylika petitesser får vi i dessa kaotiska dagar kasta åt sidan, för att stå upp och hävda det som håller oss samman, nämligen vårt trots allt älskade fosterland, Sverige. En gång i framtiden, då läget balanserats, kan vi återgå till att titta snett på varandra. Men då vi nu alla, utan avseende på bostadsort och social schattering, hotas av såväl den inre som den yttre fienden, skall vi kämpa tillsammans! (Kommunistdjävlarna skall naturligtvis ALLTID ha på käften.)
Andreas 🙂
http://i0.wp.com/www.andersfrihamn.com/wp-content/uploads/2015/09/smiley-face-clip-art-thumbs-up-clipart-two-thumbs-up-happy-smiley-emoticon-512×512-eec6.png