INSÄNDARE. Varför har kommentarerna efter att Nobelpriset utdelats till Bob Dylan varit så få och i stort sett endast rört sig om ett accepterande av att han fick det?

Har Sverige allt mer blivit ett folk som inte vågar ha egna åsikter utan fallit undan för mantrat, ”Gilla läget”!

För faktum är att detta förhållningssätt mer och mer accepterats som en följd av den indoktrinering som förekommit och förekommer i
– det militära
– på dagis/förskolan och i grundskolan
– på våra arbetsplatser
– i politiken etc.

Barbara Ehrenreich är en amerikansk journalist, författare etc som har skrivit mycket om detta .
Bl a har hon skrivit boken; ”Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”.

Om man slår i svensk ordbok kan man hitta följande definition: ”Acceptera omständigheterna som de är och protestera inte”.

Nästan ingen i detta land har väl undkommit att utsättas för denna hjärntvätt. Vi har mötts och möts av det i det militära, på dagis, i skolan, på arbetsplatsen, i politiken etc.

Den bärande ideologiska tanken i positivitetskulten är enligt Ehrenreich att inga yttre omständigheter räknas i människors liv, ingen människa är beroende av hennes omgivande samhälle. Alltifrån bröstcancer till svårigheten att försörja sin familj är en fråga om atti-
tyd.

I sin bok, ”Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”, skriver hon; ”Att det mest typiska tonläget i en diktatur egentligen inte är svartsynen eller det öppna hotet mot de egna medborgarna, utan i stället ett starkt krav på entusiasm och framtidstro oavsett hur samhället ser ut eller hur det styrs”.

Men jag vill påstå att det inte bara är i diktaturerna utan också i hög grad i ”demokratier” som t ex i vårt land där politikerna trots stora problem ja trots vanstyre, ja även fast att demokratin i dag endast är formell och att politikerna i stort sett tar alla viktiga beslut över huvudet på medborgarna så kräver de att vi skall gilla läget.

Vi får sålunda inte ha en kritisk uppfattning om t ex massinvandringen trots att den slår mot samhället på så gott som alla områden. Då är vi rasister, främlingsfientliga etc. Vi får med andra ord inte tycka det vi innerst inne tycker utan gilla läget även om vi ser det brutaliseras med grovt våld som våldtäkter, misshandel, rån, bränning av bilar och bostäder etc.

Inte minst barnen på dagis, förskolor, och grundskolor hjärntvättas att gilla läget även om deras
tillvaro i dag förändrats på ett synnerligen hårdhänt sätt. Bl a genom att de tvingas tillbringa skoldagen med andra barn från kulturer/religioner där man aldrig fått lära sig hänsyn mot andra människor såväl som djur. Inte minst våra skolflickor får känna av detta genom att ständigt trakasseras sexuellt.

Ungefär så här lyder trosartikeln som vi skall tvingas ta åt oss hur dåliga förutsättningar politikerna än skapar för framtiden; ”Gilla läget! Tänk positivt! Med kritiklöshet, optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka”.

När vi för fram kritik mot vad massinvandringen kostar, möts vi av att de inkommande kommer att skapa rikedom åt oss. Reagerar vi mot detta genom att säga att merparten är analfabeter, saknar yrkesutbildning, tillåts skapa sina egna parallellsamhällen och därigenom inte lär sig språket eller integreras, att kvinnorna inte tillåts gå ut i förvärvslivet mm förklaras vi vara rasister, främlingsfientliga och att om vi i stället gillar läget kommer allt att lösa sig! Realism och ärlighet är förbjudna begrepp som ersatts av förljugenhet och
gilla läget.

Vad jag vill komma till om vi går tillbaka till inledningen, är att vi aldrig som i dag någon gång tidigare tvingats att tänka och tycka enligt vad politiker och myndigheter men även medier kräver om vi inte vill bli fördömda. Medierna är i dag inte ett skydd och värn för tankens frihet som de en gång varit. Vill vi inte acceptera lögn och osanning blir vi paria.

Kan detta vara en av orsakerna till tystnaden kring årets Nobelpris i litteratur. För visst är det missbruk av donatorns intentioner att ge Bob Dylan priset. Evert Taube som kanske skrivit den vackraste och finaste poesi någonsin fick det inte. Bob Dylan i all ära men han nådde inte till knäna på Taube. Och ingen annan har hittills gjort det. Att göra Bob Dylan till en Harry Martinsons, Gabriel Garcia Marquez, Pablo Nerudas etc jämlike är en skymf mot dessas minne.

Men denna händelse har bara aktualiserat hur det fria tänkandet (åsikts- och yttrandefriheten) alltmer begränsas – inte genom fängelsestraff – utan genom utfrysning och stämpling som varande rasist, främlingsfientlig, mot mångfald etc etc. Det är ingen överdrift att påstå att trots att vi fortfarande åtminstone har en formell demokrati så lever vi när det gäller tankens frihet i en diktatur skapad av PK-”eliten” som utgörs av sjuklöverpartierna, medierna och tjänstemännen i myndigheter och institutioner.

Lägger vi sedan till att samhället – och då menar jag framförallt politiker och myndighetspersoner – präglas i dag av ett närmast sjukligt förhållningssätt till invandrare, asylsökande, tiggare etc. Först förklarar de sig vara världens främsta humanister (Den humanistiska stormakten). Därefter att deras förhållningssätt i framtiden skall vara att alltid tycka synd, att alltid vara snäll intill menlöshet och aldrig ställa krav på de nämnda. Hur illa rimmar inte detta med gårdagens politiker som skapade folkhemmet.

En förutsättning för din rätt att ta del av samhällets välfärd innebar också kravet på att du skulle aktivt delta i skapandet av denna.

Genom dagens förhållningssätt fjärmar de sig alltmer från det samhälle och den värdegrund som byggdes under 30-60-talet. Förfallet kan redan nu avläsas i statistiken. Från att ha varit nr 1 bland de fyra nordiska staterna på nästan alla områden hamnar vi allt oftare inte bara efter dessa utan också efter en rad andra som vi alltid legat före.

Det allvarliga med det positiva tänkandet är ju inte att enskilda människor försöker hantera livets smärta med mer eller mindre verkningsfulla självterapier och metoder. Det allvarliga är hur positivitetskraven (gilla läget hur än förfallet fortskrider) på ett väldigt konkret sätt används för att döva människors rättmätiga vrede och kritik mot ett samhälle där de styrande och makteliten vägrat lyssna och underställa folkviljan sina förslag till planer och beslut.

Olle Ljungbeck, Gävle

-Pettersson tackar Olle Ljungbeck för den som vanligt välskrivna insändare.

Olle skriver lite om Bob Dylan ovan och jag vill tillägga lite om Dylan.

Bob Dylan, född 1941 som Robert Allen Zimmerman i Minnesota, har varit en frontfigur inom populärmusik i närmare femtio år, ofta beskriven som en levande legend inom rockmusiken.

Han tilldelades år 2016 Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”.

Många av Dylans texter behandlade politiska frågor, samhällskritik och protestsånger. Kort sagt Dylan har varit populär hos vänstern.

Undrar om de vet att Bob Dylan är jude och älskar Israel… Dylans kärlek till Israel, han har besökt landet åtskilliga gånger, är nog inte allmänt känd, det kan nog väcka en viss förvåning hos dagens Israel-hatande Twittervänster…

Nedan herr Zimmerman, alltså Bob Dylan i judisk kippa med några andra snubbar…

Hava Nagila, en judisk folksång

Samma sång i Texas stil…

…och här med Harry Belafonte och Danny Kaye…